Stäng fönster HERRLJUNGA BJÖRKE 9:1 - husnr 1, SÖDRA BJÖRKE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SÖDRA BJÖRKE KYRKA (akt.) | |
| 1995-11-02 |
| Historik |
|---|
|
Södra Björke kyrka är ursprungligen medeltida, från den romanska perioden, men dess ursprungliga utseende är okänt förutom att måtten var 7 x 9,5 meter. Medeltida murdelar finns bevarade i nordvästra hörnet inkluderande norra dörröppningen, om än igenmurad. Den medeltida dopfunten, sannolikt från 1100-talet, används fortfarande. Pastor Andreas Siberg tjänstgjorde i kyrkan 1691-1713 och fick sedan en åttasidig minnestavla av gråsten och efter ombyggnaden tillkom en trätavla med samma form. Detta sekel tillfördes kyrkan också bland annat en nummertavla med blått och rött överstycke i rokoko, stolar med träsitsar, solvisare från 1717, träljuskronor och spegellampetter från 1700-talets början. 1753 göts en liten ringklocka. 1774 skulle kyrkan byggas till för att räcka till hela pastoratet. I den egna församlingen fanns endast 131 invånare men de andra församlingarna bidrog till uppförandet. Kyrkans gamla kor och långhusets södra murar raserades och breddades. Kyrkan fick ett rundat kor av gråsten i öster och en ingång utan vapenhus mitt på södra sidan. Murverket består till största delen av smala skivor och småsten. Fönsteröppningarna fick nu sannolikt nuvarande omfång och utformning; tre fönster i norr, två i söder och två i koret. Inredningen blev inte klar förrän 1779. Med all sannolikhet tillkom då det nya plana innertakets stora hålkäl. 1700-talsinredningen var målad i en blågrå mörk färgton med kraftigt blågrönt marmorerade speglar och rödbruna lister. Altarbordet murades, troligen återanvändes det gamla medeltida altaret, och pryddes med solar i relief på fronten. 1824 målades kyrkan med oljefärg. 1829 inventerades kyrkan och beskrevs som ljus och rymlig. Altarprydnaden bestod av en målad nyklassicistisk tavla på bräder, föreställande ett kors med törnekrans. Predikstolen vilade på andra bänkraden och var utan prydnader. Läktare fanns i väster för män. Som enda prydnad satt pastor Sibergs epitafium på södra sidan av koret. Två träkronor lyste upp kyrkorummet. Varken sakristia eller vapenhus fanns. 1869 reparerades kyrkan som fick nya fönster, nya slutna bänkar med ekimitation och ny läktare samt ommålning. Läktartrapporna var enkla med "goda proportioner" och målade i ekimitation. En ny altartavla på duk i bred förgylld ram utfördes 1870 av konstnär A. G. Ljungström. 1919 gjorde arkitekt Anders Roland ett renoveringsprogram tillsammans med fil dr Ernst Fischer, som fått uppdraget av Riksantikvarieämbetet. Kyrkan hade då ett brant yttertak med enkupigt tegel och därunder ett äldre spåntak av täljd ekspån. Solbänkarna var av gråsten, cementade i senare tid och kalkfärgade. Under hela den nyare delen i öster fanns en framspringande sockel samt ett brett bottenskifte. Huvudingången mitt på södra väggen hade en enkel dörr av breda plankor målade i ekimitation som tidigare varit gråblå. Som trappsten låg en enkel gravsten av granit med årtalen 1681 och 1723. Kyrkorummet hade ett kalkstensgolv med två granitgravstenar talet i mittgången, en över kyrkoherde Sigge Person med hustru, och en från 1672 i koret. Under läktaren låg oregelbundna, mindre golvstenar av gråsten, vilket antyder ett medeltida golv. Trägolvet i bänkarna var delvis rötskadat och man hade tagit upp ventilationshål i murarna. Såväl den sjusidiga altarringen och läktarbarriären som predikstolen betecknades som enkla, vitmålade fyllnadsarbeten, som därunder var blågrå med röda lister runt fyllningarna med blågrön marmorering. Predikstolen stod då i norr och hade en ännu äldre underliggande målning och övre listen hade blivit utökad till ett "klumpigare" utseende. Koret hade bänkar runtom. Inga målningar fanns. Fönstren hade en femuddig stjärna av färgat glas i bly vilka av okänd anledning bedömdes kunna vara från 1665. Eftersom kyrkan så långt tillbaks inte hade nuvarande fönstermängd verkar det orimligt. Möjligen är en eller några stjärnor så gamla och övriga kopierats utifrån dem. De gamla nummertavlorna användes liksom de andra 1700-talsinventarierna. Ett orgelharmonium stod på läktaren, som hade trappor längs västväggen på båda sidor om mittgången. Kyrkan värmdes med en kamin som stod i norra bänkkvarteret, med synliga rörkör upp i trätaket. Renoveringen utfördes 1921 då en sakristia byggdes till i nordöst med ingång i norr och ett vapenhus uppfördes till västra ingången med port åt väster. Beslut om detta skall ha tagits redan 1780. Korbänkarna togs bort liksom den orgelbundna stenläggningen i väster. Både predikstolen och dopfunten flyttades till södra sidan. En kamin installerades i korets norra del. Bänkryggarnas lutning ökades. Vid 1950-talets början hade man inte haft gudstjänster i kyrkan under de senaste vintrarna. Kyrkan var stor och svår att värma med bara kaminerna. 1952 installerades därför elradiatorer och ny elarmatur. Några nya bänkar tillkom och golvet lades om. 1963 målades interiören om efter undersökning av äldre färgsättning. 1983 var kyrkan i uselt skick: fasadputsen föll av, vindskivorna var ruttna, korset på klockstapeln riskerade att blåsa ner, ytterlampan hängde i sina sladdar. Kyrkoherden startade en insamling till en ny orgel men det ledde till konflikter. Han befarade till slut att taket kunde rasa ned och slutade. Vissa åtgärder vidtogs för säkerheten men inte förrän 2004 gjordes en omfattande exteriör restaurering med total omputsning, nytt taktegel, linoljemålning av snickerierna och byte av panelen på sydporten. Fönstren renoverades, vilket även innebar ny blyspröjsning i söder och öster. Det blottade murverket avslöjade det medeltida murverkets norra dörröppning. I korets murverk upptäcktes utvändigt en lågt placerad öppning bakom altaret med okänd användning. Korens östliga del användes förr oftast till sakristia och hade ibland en ingång för prästen. Det kan vara en förklaring, även om öppningen är märkligt låg. |
