Stäng fönster VADSTENA KÄLLSTAD 14:1 - husnr 1, KÄLLSTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| KÄLLSTADS KYRKA (akt.) | |
| 1997-02-13 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2005: KYRKOBYGGNADEN Källstad kyrka uppfördes av kalksten under 1100-talet med rektangulärt långhus, smalare absidkor samt ett östtorn över långhuset. Endast omkring femton östtornskyrkor är kända i landet, varav tre finns bevarade i Östergötland. Förutom det bevarade östtornet till Källstad kyrka är även Ask kyrka och den kraftigt ombyggda kyrkan i Ödeshög östtornskyrkor. I tornets första våning finns ett tunnvälvt kapell, som i öster har en altarnisch omgiven av en murad baldakin med en trekantig gavel buren av två smäckra kolonner med baser och kapitäl. Anordningen, som är mycket exklusiv, har satts i samband med att kyrkan är uppförd på ett privat initiativ och att kapellet har brukats för kyrkans byggherre. Baldakinen har likheter i Lunds domkyrka, men enligt Lars Kennerstedts uppsats Östgötaslättens romanska kyrkor framför allt med domkyrkan i Ribe i Danmark. Kyrkans utseende före den stora ny- och ombyggnaden 1868 är känt tack vare olika avbildningar. Kulturhistorikern Nils Månsson Mandelgren besökte kyrkan 1847 och arkitekten Ludvig Hawerman gjorde uppmätningsritningar inför rivningen av långhuset 1864. Kyrkan hade då korsarmar i norr och söder, en sakristia väster om den norra korsarmen och ett vapenhus i söder. Vid sydportalen finns en kolonnomfattning markerad. Från den medeltida kyrkan finns en dopfunt av kalksten bevarad. Den har en odekorerad cuppa och är sannolikt lokalt tillverkad vid mitten av 1200-talet. Ridderstad skriver 1877 i Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland: "Å kyrkogården finnes en enkel dopfunt af sten." Den har därefter åter flyttats in i kyrkan. Det finns olika uppgifter på vem som var ansvarig arkitekt för ritningarna till den omfattande ny- och ombyggnaden på 1860-talet. Överintendentsämbetets arkitekt Ludvig Hawerman (1821-1908) är sannolikt upphovsmannen. Det finns även uppgifter på att byggmästaren Johan Robert Nyström i Kristberg har utfört ritningarna till den nya kyrkan. Fadern Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju nybyggen av kyrkor och nio kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag gällande profan bebyggelse. Sönerna ansvarade dock bara för en hel kyrkoentreprenad, Högby kyrka. Troligen berodde det på att de redan var fullt uppbokade med profan bebyggelse och den omfattande restaureringen av Linköpings domkyrka. Sannolikt har Nyström varit kyrkans byggmästare och kanske ritat en del av inredningen till Källstad kyrka. Även en byggmästare Stridberg nämns i samband med nybyggnationen. Det medeltida kyrkorummet revs och ett nytt långhus uppfördes intill det medeltida östtornet. Långhuset, som är orienterat med altaret i söder, uppfördes öster om tornet. Kyrkan fick ett enhetligt och ett för tiden typiskt utseende med spritputsade fasader, slätputsade omfattningar och rundbågefriser samt rundbågiga fönsteröppningar med gjutjärnsbågar. Tornets bottenvåning inreddes till sakristia. Även interiören fick en tidstypisk utformning med ett ljust och luftigt kyrkorum med ett putsat tunnvalv och stora fönster även i koret i söder. Kyrkorummet försågs med ny inredning och på altaret fanns fram till 1878 ett kors. Det ersattes då av en altartavla målad av Ludvig Frid (1855-1909). Han var en ofta anlitad kyrkomålare i framför allt Småland och har målat såväl altartavlor som arkitekturbunden utsmyckning. Kyrkans äldre orgel från 1848 ersattes 1870 av en ny orgel byggd av klockaren Per Jonsson. På 1930-talet påbörjades diskussioner om att kyrkan behövde en upprustning och arkitekt Erik Lundberg anlitades. Han ansåg i sitt i restaureringsförslag att "De stora fönstren ge ett irriterande motljus". Han föreslog att korfönstren skulle muras igen, medan kyrkorådet föredrog att det skulle sättas i antikglas. Det blev vid kyrkostämman en livlig diskussion för eller emot de båda förslagen och en omröstning genomfördes. Lundbergs förslag fick tre fjärdedelar av rösterna. De två stora altarfönstren på var sida om altartavla murades igen och ett runt fönster över altartavlan ersattas av en liten korsformad öppning med gult glas. Inredningen ommålades i en enhetlig ljusgul färg. Lundberg föreslog även i restaureringsförslaget 1937 att putsen på tornet skulle knackas ner. "Tornet och hela kyrkan skulle med säkerhet vinna högst avsevärt i utseende och tornet mera än nu giva sitt vittnesbörd om ortens ålder och dess urgamla rangställning i landskapet." Inför nästa planerade renoveringsarbete av fasaden 1969 blev det åter aktuellt att knacka ner putsen på tornet. Dåvarande landsantikvarie Sven E Noreen motsatta sig det med följande motivering: "Vid omputsning av kyrkan bör noga iakttagas, att byggnadens nygotiska karaktär skall bevaras med spritputsade fasader och släta hörnkedjor, arkader och fönsteromfattningar." Kyrkan har i stort sett sedan Lundbergs renovering 1938 endast varit föremål för vård- och underhållsinsatser. Den fasta inredningen har, sannolikt under 1970- eller 1980-talet ommålats i sin nuvarande gröngula färg. Bänkinredningen uppges i en handling 1969 vara målad i en enformig ljusgul färg. |
