Stäng fönster SÄFFLE GILLBERGA PRÄSTGÅRD 2:1 - husnr 1, GILLBERGA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GILLBERGA KYRKA (akt.) | |
| 1995-02-22 |
| Historik |
|---|
|
Komplettering vid inventering 2002: Enligt en tidig sägen från området skall Olof Trätälja ha byggt ett avgudatempel vid Gillberga. De äldsta delarna av denna kyrka var rester efter ett avgudatempel, helgat åt gudinnan Cybele som var en romersk gudinna. Enligt E Fernow var platsen helgad åt Tor och innehöll 100 gudar. Denna skall ha blivit förstörd på Erik Segersälls tid. Då det gäller tid, form och material jämförs Gillberga kyrka med Husaby kyrka i Västergötland. Gillberga kyrka, som tros vara anlgd i slutet av 1100-talet, utgörs i delar av en romansk stenkyrka. Denna har ett rektangulärt långhus som i öster anslutet till ett smalare och något längre kor, avslutad med en absid. Dessa delar finns kvar i Gillberga kyrka, men är ombyggda. Absiden, vars murar är kapade på höjden, fungerar sedan 1731-33 som sakristia. Kor och långhus har samma takhöjd. En triumfbåge avskiljde tidigare koret från långhuset, men den är nu helt borta. Kyrkan är murad av kalksten från Kinnekulle som fraktades över Vänern och lastades av på Gillbergasjön, intill kyrkplatsen. Från 1100-talet är också en kyrkklocka som var invigd åt Sankt Laurentius. Klockan, som är en av Sverige äldsta, hänger i klocktornet och brukas fortfarande. Det finns inte några skriftliga källor eller andra verifikationer för tiden fram till 1600-talet mitt. Hur denna tid såg ut för kyrkan är alltså oviss. Men år 1665 skänktes altaruppsatsen av majoren Sven Persson Hildring och hans hustru Margareta Roos af Hjälmsäter. Den kompletterades 1804 med översta delen samt omgivande palmblad mm av bildhuggaren Erik Grund, Karlstad. På 1680-t genomgick kyrkan en grundlig renovering. Då tillverkades nya fönster, läktare byggdes och kyrkan kalkades. Några år senare planerade man att uppföra ett torn som skulle ersätta ett befintligt, eventuellt medeltida klocktorn. Till detta hämtades sten delvis från Kinnekulle och tornet uppfördes mellan åren 1699-1718 under ledning av murarmästare Elias Persson forsman. Spiran uppfördes av byggmästaren Erik Gudmunsson. Knappt tio år senare var tornet nära att rasa på grund av dålig grundarbete och det revs 1730 på murarmästaren Christian Hallers inrådan. Till klockorna restes i stället en klockstapel på kyrkogården. Under åren 1731-33 utvidgades kyrkan under ledning av Haller. Då den invigdes på nytt var den förlängt ca 13 meter åt väster, koret och långhuset var förenat genom att den ursprungliga triumfbågeväggen var riven och tre fönster var upptagna i den gamla delen kyrkan som också vitlimmades i sin helhet. Troligen tillkom också innertaket av tunnvalv då, liksom bänkar. År 1735 uppsattes en brädvägg mellan koret och absiden för att koret skulle användas som sakristia. Detta innebar att altaret fick flyttas åt väster och att korets inredning med bänkar och dylikt måste nytillverkas. I samband med detta arbete tillkom en ny predikstol 1736 av bildhuggaren Nils Falk.Den målades åtta år senare av Georg Scüffner. År 1752 tillverkades en ny klockstapel som fick ersätta den då ruttna provisoriska stapeln. Mellan åren 1802-04 genomfördes en grundlig reparation av kyrkan. Fönster reparerades liksom golvet där gångarna lades med skifferhällar. Innertaket förändrades något och yttertaket fick ny resning och täcktes med skiffer. Altartavla kompletterades 1804 av bildhuggaren Erik Grund, Karlstad. Tornbygget kunde ta sin början 1837 sedan ritningar av byggmästare A Högberg kompletterats av Överintendentsäbetet. Tornbygget, som främst utfördes av byggmästare Johan Lundberg från Karlstad, stod klart att invigas 1840. En mycket genomgripande restaurering 1887 resulterade i att kyrkan förlorade mycket av sin ursprungliga karaktär. De slutna bänkkvarteren ersattes av nya bänkar utan sluten inredning, läktarbarriär och altarring byttes, innertaket kläddes med pärlspont och alla inredningsföremål nymålades. En ny orgelfasad tillkom 1892, troligen efter ritning av arkitekten HT Holmgren. En ny värmeanläggning med vattenburen värme tillkom 1935-36. Pannrum ordnades i källaren.Under 1940-41 skedde en genomgripande renovering, vars syfte var att återställa kyrkorummet till det utseende det hade innan arbetena på 1880-talet. Arkitekt var Einar Lundberg, Stockholm. Pärlsponten i taket avlägsnades och ersattes av slätpanel som målades i en gråblå färg. Bänkarna byggdes om och försågs med nya gavlar. En ny sluten altarrundel och en ny hel läktarbarriär insattes. Altaruppsats och andra inventarier konserverades av konservator Sven Dalén, Stockholm. Väggarna, som tidigare varit kritade "målades i en mer hållbar färg". Interiören nymålades för att efterlikna interiören från 1730-talet. Huvudentreprenör var C J Eriksson, Arvika, målningen utförd av G E Sjöqvist, Munkfors. Återinvigning skedde i april 1941. År 1965 påträffades de gamla kyrkportarna. De hade sålts på auktion på 1880-talet och köptes då till Odensta där de tjänade som laddörrar. 1975 var det åter dags för en inre restaurering. De stora skifferhällarna i golvet påträffades, men det var i så dåligt skick att det åter täcktes av trägolv. Läktarunderbyggnad med en toalett med slutet vattensystem installerades under norra trappan. Ett förråd tillkom under den södra trappan. Dockorna i altarringen och läktarbarriär som dolts under skivor vid 1941-års renovering togs fram. Interiören målades enligt uppgift i en ljusare färgskala. Återinvigning november/december. Under 1992 skedde arbeten exteriört. Skiffertaket lades om och ommålning av utvändiga snickerier. Enligt handlingarna skulle den befintliga KC-färgen tas bort och avfärgning skulle ske med kalkfärg. Arbetet kom ej att utföras på föreslaget sätt och fasaden gjordes om som garantiarbeten 1996. En bänk längst ner i varje kvarter avlägsnades 1999 för att ge större utrymme längst bak i kyrkan. Korset på tornet blåste ner 1999. Efter reparationer och omförgyllning återuppsattes det igen samma år. Fortsatta problem med fasaden gjorde att man 2001 avlägsnande av all puts på torn och långhus. Omputsning skedde med ett hydraliskt kalkbruk och avfärgades med kalkfärg våt i en bruten vit-gul nyans. De putsade omfattningarna kring de båda entréer putsades i grå nyanser och snickerierna fick en brungrå kulör. |
