Stäng fönster RÄTTVIK RÄTTVIKS PROSTGÅRD 1:2 - husnr 1, RÄTTVIKS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| RÄTTVIKS KYRKA (akt.) | |
| 2006-02-01 |
| Historik |
|---|
|
Rättviks ursprungliga gråstenskyrka var sannolikt en under senare 1200-talet uppförd, rektangulär byggnad, vars norra mur in¬går i nordvästra delen av dagens långhus. I samband med att Rättviks socken avskiljdes från Leksand gjordes på 1360-talet en utvidgning mot söder och öster. Dessutom byggdes en liten sakristia ut i nordost. Över kyrkorummet slogs ett högt tunnvalv av bräder. Kring 1400-talets mitt tillfogades ett tresidigt kor i öster och vapenhus i söder. Yttertaket kröntes med ett litet klocktorn. Över kyrkorummet slogs ribbvalv i tegel: en "Enköpings-stjärna" i den nuvarande korsmitten och i väster en "Sturestjärna". Någon gång under perioden 1470-90 dekorerades valven med kalkmålningar, av vilka fragment finns bevarade. Kyrkans alltjämt använda predikstol kom på plats 1636, färdigställd av träsnidare Johan Matzon och Anders Pärson Målare, ursprungligen placerad på kyrkorummets södra sida. 1652 tillkom dopfunten i kalksten, skulpterad av Simon Hack som även svarade för omfattningen 1671-72 runt korets ingång från söder, den så kallade Prästporten. Vid samma tid utökades den dåvarande sakristian norr om koret, till att omfatta två valv. Den 23/8 1685 tecknade församlingen kontrakt med murmästare Erik Malm, Västerås, om bygget av den södra korsarmen, vilken stod färdig 1688. Tio år senare utbyggdes motstående korsarm i norr och alla fönster förstorades. Kyrkans första läktare, avsedd för soldater, byggdes 1705 på västra sidan. Vid samma tid anskaffades den alltjämt befintliga altarprydnaden, tillverkad av hovbildhuggare Caspar Schröder. Södra korsarmens läktare byggdes 1749, motsvarande i norr år 1761. Samtidigt byggdes nya bänkkvarter i hela kyrkan. Grunden till kyrkans västtorn lades 1771. Sedan stod arbetet stilla, på grund av missväxt, för att återupptas 1778 och avslutas 1783. Tornet byggdes efter Carl Fredrik Adelcrantz ritningar. Samtidigt revs både klockstapeln och det lilla mittornet som funnits på långhusets tak. I den nybyggda klockvåningen hängdes fyra klockor – tolv år senare överfördes en av dem till Bingsjö kapell. Tillkommande vapenhus i väster blev litet; det nybyggda tornets bottenvåning utnyttjades främst för att vidga kyrkorummet. En rymligare läktare byggdes, prydd med målningarna från den tidigare läktarens barriär. Bänkkvarteren förnyades, försågs med luckor. Kyrkans sista stora utbyggnad, 1792-93, leddes av byggmästare Elines Eric Ersson från Mora. Koret förstorades till dagens omfång och fick sin släta valvkupol, medan norrsidans sakristia dömdes ut som otillräcklig och revs. En ersättande, avsevärt större sakristia byggdes bakom koret. I direkt samband med utbyggnaden tillkom det murade altaret. Snickarmästare Jon Matsson färdigställde den spegelindelade altarringen, marmorerad året därpå. Från det tidigare koret överfördes Caspar Schröders altarprydnad, ”putsad och uppfejad”. Tornhuven blev 1841 klädd med kopparplåtar, istället för tidigare spån. I mitten av 1840-talet insattes en ny predikstol (fast den tidigare sparades). Under ledning av målarmästare Olov Hovrén från Arbrå blev altarprydnaden förgylld och ommålad med ljusa färger, medan bänkinredningen ådrades. På västra läktaren byggdes 1879 ett 24-stämmigt orgelverk, av firman Åkerman och Lund. År 1912 skedde en genomgripande förnyelse, inte minst teknisk. Centralvärme infördes - två koleldade värmepannor i en nybyggd betongkällare under sakristian, varifrån värmen fördes till kyrkorummet genom en varmluftskanal under koret. Installationen föregicks av att en mängd gravlämningar utforslades för jordfästning på kyrkogården. I samband med källarbygget fick sakristian undergolv av betong, i syfte att slippa rötan som varit ständigt återkommande i de tidigare bjälklagen. Samtidigt blev kyrkorummet omgestaltat, under ledning av arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet. Korets valvkupol försågs med strålar utförda i gips, för att den skulle bli mer lik kyrkorummets övriga stjärnvalv. 1760-talets slutna bänkkvarter revs ut och ersattes med öppna bänkrader. De målades med en matt mörkgrön färg, liksom altaret och altarringen. Predikstolen från 1636 restaurerades och togs åter i bruk (medan 1845 års predikstol magasinerades). Bekvämare trappuppgångar byggdes till läktarna. Då valven och väggarna skulle avfärgas blev medeltida kalkmålningar återupptäckta i korsmitten. De föreföll dock fragmentariska och efter påtryckningar av kyrkoherden bestämde arkitekt Roland att friläggning/restaurering inte skulle ske. Ytorna kalkavfärgades i enhetligt ljus nyans, frånsett partierna i bänknivå som målades med en mörkgrön oljefärg. I förlängningen av hela denna omgestaltning fick korets fönster två år senare sina färgrika glasmålningar, tecknade av Yngve Lundström och tillverkade av firman Neumann & Vogel. Kyrkans koleldade värmeanläggning blev en kortlivad historia – som oftast varit fallet med dessa. Redan 1932 var den ur bruk, skorstensmurarna i sakristian revs därför och en omdisponering av detta rum kunde ske. Riktlinjerna för nästa förnyelse drogs upp 1940 av Rättvikskonstnären Jerk Werkmäster. Etappvis verkställdes sedan arbeten enligt hans program, med tyngdpunkten på den större insatsen 1950-51. Ett centralt mål var att återställa äldre dekorativt måleri. Mest krävande var restaureringen av korsmittens medeltida kalkmålningar, något enklare var att frilägga och restaurera läktarbarriärernas 1700-talsmarmoreringar. Likaså återfick altarringen sin blå och röda marmorering från 1794. Bänkgavlarna målades med ”mörka ådror och prickar” – Werkmäster hade helst önskat återgå till slutna bänkkvarter, men församlingen motsatte sig. För övrigt återställdes korets släta 1700-talskupol, sedan den föregående renoveringens ”valvribbor” av gips dömts ut som vanprydande. Året efter infördes en effektivare elvärmeanläggning och 1956 blev fasaderna för första gången renoverade med cementförstärkt kalkbruk, något som Byggnadsstyrelsen vid den tidpunkten propagerade för. Den senaste renoveringen skedde etappvis åren 1980-84, efter handlingar av arkitekt Jerk Alton och ingenjör Leif Göthberg. Innanför huvudingången i väster borttogs bänkrader för att få en öppnare samlingsplats, kallad kyrkvall. Ljuskronorna kompletterades med mindre ljuskronor och lampetter belagda med bladguld. Annars var de utseendemässiga förändringarna relativt små – den allmänna inställningen tycks ha varit att hålla fast vid Werkmästers gestaltning som byggt på goda historiska belägg. Källor och litteratur Otryckta källor Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA): • Protokoll från inventering 1828 • Program och ritningar inför restaureringen som genomfördes 1913, upprättade av arkitekt Anders Roland 1909-11. • Korrespondens rörande dendrokronologisk undersökning, dnr 312-23-2001 Rättviks kyrkoarkiv (RK): • N III: I, Rättviks kyrkas inventarium den 20 juni 1683 • N III: I, Rättviks kyrkas inventarium den 4 februari 1697 • N III: I, Rättviks kyrkas inventarium 1736 • O I a; 1, kontrakt om tornbygge • O I a; 2, handlingar angående orgelinstallationen 1879 • O I a; 2, handlingar angående installation av elbelysning • O I a; 2, handlingar angående ombyggnad av sakristian 1932-33 • O I a; 3, handlingar angående den inre omgestaltningen 1950-51 • O I a; 3, handlingar angående installation av elvärme 1952 • O I a; 4, arbetsbeskrivning för fasadrenoveringen 1956 • O I a; 7, handlingar angående olika arbeten 1978-83 Västerås stifts arkiv (VS): • Västerås domkapitel E V a; 28, ämbetsberättelser 1900, 1906 och 1911-15 • Västerås domkapitel F III A: 3, visitation den 3 mars 1628 • Västerås domkapitel F III A; 20, visitation den 26/5 1760 • Västerås domkapitel F III A; 30, visitation den 16/7 1787 • Västerås domkapitel F III A: 31, inventarium den 13 augusti 1803 • Västerås domkapitel F III a; 33, visitation 1828 • Västerås domkapitel F III A: 35, inventarium den 2 juli 1868 • Västerås domkapitel F III a; 35 visitation den 5/7 1880 • Västerås domkapitel F III a; 36, visitation 16-17/6 1888 • Västerås domkapitel F III a; 38, visitation 30/6-1/7 1894 Litteratur Ekström, Gunnar: Rättviks kyrka, historisk översikt samt vägledning – Rättvik 1954 Garmo, Sune(1): Bingsjö kapell, nr 42 Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1992 Garmo, Sune(2): Här slutar allmän väg – beskrivning av Rättviks kyrkogård. Vincent förlag, Boda kyrkby 2003 Garmo, Sune(3): Rättviks kyrka - Västerås: Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1984 Garmo, Sune(4): Rättviks kyrka, byggnaderna och föremålen berättar – Vincent förlag, Boda kyrkby 1995 Garmo, Sune(5): Rättviks kyrkudde, socknens urgamla centrum – Vincent förlag, Boda kyrkby 2005 Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson – Förlag Svenska orglar, Tostared 1990 |
