Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster TRANÅS ÄNGARYD 4:9 - husnr 2, ÄNGARYDSKAPELLET

 Byggnad - Beskrivning

ÄNGARYDSKAPELLET (akt.)
2012-01-04
Historik
Kapellkrematoriet i Tranås har en lång tillkomsthistoria. År 1885 övertog dåvarande Tranås köping begravningsverksamheten i tätorten och anlade en egen begravningsplats, idag benämnd gamla griftegården. Tidigare förrättades alla jordfästningar i Säby kyrka. När ritningar till en ny griftegård togs fram 1910 fanns ett kapell inritat. Tanken var att placera ett gravkapell som fond i slutet en central allé. Detta fanns dock inte förverkligat när griftegården invigdes 1913. Tio år senare togs dock frågan om ett gravkapell åter upp och den lokale arkitekten Johannes Dahl upprättade mellan 1925 och 1928 ett antal förslag. Men planerna för en kyrka i Tranås gjorde att griftegårdsnämnden lade projektet på is. År 1930 stod Tranås kyrka färdig med bisättningsrum i källaren. Därmed var problemet provisoriskt löst. Jordfästningarna skedde i kyrkan och därefter vidtog procession till någon av begravningsplatserna. År 1938 gav stadens drätselkammare Dahl uppdraget att ta fram ett skissförslag till ett kapellkrematorium ”liknande Vetlandas” som ritats av samme arkitekt några år tidigare. Även detta blev en långbänk, det förslag som 1948 tillstyrktes av griftegårdsnämnden strandade i kommunfullmäktige som ville lägga över ansvaret på kyrkofullmäktige.

Ärendet vilade till 1954 då griftegårdsnämnden tillstyrkte en motion om kapellkrematorium. Drätselkammaren tillsatte 1955 en kommitté för att dels utreda möjligheterna till utökning av nya griftegården, dels bygga ett krematorium. Befintlig begravningsplats var snart fullbelagd och bisättningsrummet i kyrkan var ett permanentat provisorium. År 1957 förelåg ett skissförslag från arkitekt Folke Hederus. Kommitténs utredning var klar året därpå och föreslog att man istället för nya griftegårdens utökning, vilken försvårades av terrängen och den dåliga kapaciteten för kistbegravningar [!], skulle ta Bäckadalen i anspråk. Arkitekt Ulla Bodorff anlitades 1961 för att projektera krematorium och begravningsplats. Förslaget att anlägga en helt ny begravningsplats återkommer inte i handlingarna. Flera studieresor gjordes, bland annat till Huddinge. Två år senare levererade arkitekt Åke Porne ett skissförslag till kapellkrematorium. Men han avsade sig kort därefter uppdraget som gick vidare till arkitekt Bengt Romare. Hans förslag daterat 1964 var uppskattat att kosta 1,9 miljoner kronor att realisera. Detta var uppenbarligen för dyrt för kommunstyrelsen. Efter ett besök i Linköping anlitades arkitekt Rolf Bergh år 1971. Likt där ritade han en av sina monteringsfärdiga ”Törebodakyrkor” med tillkopplade lokaler i barackform. Detta skulle kosta 0,9 miljoner kronor. Platsen väster om nya griftegården var härmed bestämd, varifrån kapellet skulle vara väl synligt. Det oroliga ekonomiska läget vid mitten av 1970-talet gjorde dock att projektet åter sköts på framtiden.

År 1975 påtalades åter behovet av nya griftegårdens utökande och bygget av ett kapellkrematorium. Nu var det en skogskyrkogård som skulle skapas och den terräng som tidigare sågs som ett problem benämndes nu som ”optiskt mycket tilltalande genom sin kupering och vegetation”. I december 1977 beslutade kommunfullmäktige att låta projektera ett kapell utan krematorium. Griftegårdsnämnden och griftegårdschef Stig Klein hade tagit initiativet till motionen. Situationen med de bristfälliga bisättningslokalerna i kyrkan och på sjukhuset liksom frånvaron av frysförvaring på orten var de främsta orsakerna. Uppdraget att rita gravkapellet gick till Huskvarnas förre stadsarkitekt Helmer Flensborn. I januari året därpå formerade sig en projektgrupp. Tanken var att kapellet i en framtid skulle kunna kompletteras med ett krematorium. De första ritningarna förelåg i februari 1979 och kom att justeras något i enlighet med synpunkter från länsstyrelsen, främst avseende ett fönster i kapellets fondvägg och en fristående klockstapel. När det färdiga förslaget presenterades för kommunfullmäktige i november 1980 befanns det med sin kostnadsberäkning på 4,8 miljoner kronor vara för dyrt. Detta trots att arkitekten hade vinnlagt sig om enkelhet i fråga om form, material och utrymmen. Stig-Göran Göransson, ledamot i såväl kommunfullmäktige som eldbegängelseföreningen pläderade för en bantning av kapellet och en komplettering med krematorium. Andelen kremeringar var vid denna tid 40% i kommunen och bedömdes öka om ett eget krematorium byggdes. Transporterna till krematoriet i Nässjö stod kommunen för och dessa utgifter skulle därmed försvinna samtidigt som Tranås kunde visa sig som en föregångskommun inom begravningsverksamhet. Nya griftegården hade därtill nyligen utökats med såväl minneslund som plats för över 300 urngravar. Kommunfullmäktige gick på Göranssons linje och gav Flensborn uppdraget att omarbeta kapellet och förse det med ett krematorium. Studieresor företogs bland annat till det nybyggda Mariakapellet i Eksjö.

Våren 1981 förelåg det nya förslaget. Ceremonisalen hade bantats från 75 till 60 platser, vilket innebar en besparing på 40 m2. En stor korridor hade slopats, liksom två kontorsrum varigenom byggnaden kunnat kortas med 4,5 meter samtidigt som ett krematorium inrymdes. Klockstapeln komponerades samman med krematoriets skorsten. Vidare ströks en arkad framför byggnaden. Billiga och lätt underhållna material föreskrevs. Väggarna kom att uppföras i regelkonstruktion med fasadbeklädnad av slammat kalksandtegel. I inledningen till förfrågningshandlingen inför anbudsförfarandet står att ”byggnaden skall vara driftsäker och driftsbillig. Materialvalet skall präglas av en strävan att nå låga underhållskostnader”. Vissa prutningar tyckte dock griftegårdsnämnden gick för långt, bland annat inläggandet av ett linoleumgolv i de publika utrymmena. Istället valdes ett kalkstensgolv som kunde motiveras med att det var mer lättunderhållet. Detta nya förslag på 3,7 miljoner klubbades av kommunfullmäktige den 21 september 1981 och byggnationen inleddes i november samma år med Armerad Betong Vägförbättringar AB, Jönköping, som totalentreprenör. Konkurrensen kring uppdraget hade varit hård på grund av rådande lågkonjunktur för byggnadsfirmorna i området. Detta spelade säkerligen också in i kommunfullmäktiges beslut.

Den 3 november 1982 förrättades invigning av Ängarydskapellet. Man hade då skapat en kompakt och stram byggnad i ett plan. Den enda religiösa symbolen blev kapellgavelns kors som tillkom på inrådan från kontraktsprosten, vilken ingick i projektgruppen. Ceremonisalens inre präglades däremot av sin konfessionslöshet, vilket var en uttalad målsättning från griftegårdsnämnden. Enda dekorationerna blev vävnader komponerade av konstnär Curt Andersson och vävda av Kristine Packalén i Lommaryd. En begagnad fyrstämmig orgel inköptes från Walther Thür Orgelbyggen AB, Torshälla. Ursprungligen var den placerad invid koret. De båda klockorna levererades av K G Bergholtz Klockgjuteri AB, Sigtuna. Byggnaden uppvärmdes med direktverkande el eftersom det då var ett billigare alternativ till att installera vattenburet.

Redan 1985 gjordes viss omdisponering och ombyggnad av expeditions- och bisättningsdelen för att ge bättre utrymme för griftegårdsförvaltningens personal. Kistsmyckningsrummet blev personalrum med nytt dörrparti, kistmottagningsrummet blev nytt smyckningsrum och själva kistmottagningen samordnades med bisättningsrummet, vilket sedermera försetts med en carport istället för sina pardörrar. Gamla personalexpeditionen och redskapsutrymmen i nordost omdanades till kontor. Sedan dess är de enda påtagliga förändringarna av kapellet en ommålning i vitt av ceremonisalens innerväggar och installation av vattenburen bergvärme 2011.