Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster LANDSKRONA TOFTA 27:1 - husnr 1, TOFTA KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

Tofta kyrka (akt.), TOFTA KYRKA (akt.)
2014-11
Historik
Kyrkobyggnaden
Tofta kyrka härstammar från 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Kyrkan anlades på tidstypiskt sätt med långhus, kor och en halvrund absid. Kyrkorummet utformades med plant innertak, varsitt högt sittande fönster på långhusets södra och norra sidor och troligtvis med motställda portaler för män och kvinnor. Rester av en igenmurad sydportal av sandsten hittades i samband med en murverksundersökning 1994.

Efter uppförandet kom kyrkan att utvidgas, valvslås och byggas om vid ett stort antal tillfällen. Valvslagningen i långhuset kan ha tillkommit under 1400-talet, troligen även vapenhuset. Under denna period var byggnadsaktiviteten mycket hög, och ett stort antal kyrkor byggdes till på likartat sätt. Även tornet är senmedeltida, och fick enligt vissa uppgifter sin huvudsakliga utformning först på 1600-talet. Tornet försågs med en utvändig trappa som sedermera ersatts av en invändig uppgång från vapenhuset. Spår efter en igenmurad trapptornsdörr upptäcktes av Eiler Graebe 1952.

Tofta kyrka härjades svårt under Skånska kriget 1675-1679, då alla byar runt Landskrona brändes ned. Kyrkan plundrades på inventarier, och omfattande reparationer krävdes för att åter kunna ta byggnaden i bruk.

Kyrkans nuvarande absid är från 1787, byggd på grundmurarna till sin romanska föregångare. Absiden försågs då med ett rakt fönster i öster, omgärdat av en slätputsad omfattning, med en minnestavla ovanför. Enligt Petter Jansson är absidens hjälmvalv och övre murverk troligen ommurade vid något tillfälle. Kormurarnas övre delar har byggts om vid olika renoveringar. De norra och södra murarna har ett avslutningsskift av sandsten, som kanske tillkom samtidigt med korvalvet. Det östra långhusröstet, liksom korets östra gavelröste är ommurat, kanske samtidigt med byggandet av absiden. Även tornets östra gavel är ommurad av samma typ av tegel som absiden.

Under 1840-talet omgestaltas kyrkan av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius. Det södra vapenhuset rivs och kyrkan får ett nytt tegeltak och en ny takstol, som ersätter en konstruktion av romansk typ med dubbla kryssparrar. Fönstren och dörrarna får sitt nuvarande utseende, och nya tegelomfattningar görs med synligt rött tegel. Detta tegel är idag förputsat. Absidfönstret görs om till entré till sakristian.

Vid sekelskiftet förnyas kyrkans interiör av arkitekt O J Wahlström. En orgelläktare och en ny bänkinredning installeras. I korvalvet målas en stjärnhimmel, och dess ribbor smyckas liksom korväggarna med kvaderindelningar. Utöver dessa motiv hittade man i mitten på 1950-talet fragmentiserade spår av en unggotisk kalkmålning, föreställandes S:t Kristoffer, på norra långhusväggen ovan valven. Samtliga målningar är idag försvunna eller överputsade, troligen sedan en invändig renovering 1924.
Kyrkans nuvarande taktegel läggs 1916 efter Theodor Wåhlins anvisningar.

1953 får Eiler Graebe i uppdrag av byggnadsstyrelsen att ta fram riktlinjer för kyrkans framtida restaureringar. Av hans program genomförs ett fåtal punkter. Altaret och altarbarriären flyttas fram, och golvet innanför räcket görs om och sänks 10 cm. Ytterporten till absiden förses samtidigt med en innerdörr.

1994 genomförs en renovering av kyrkan, f.d. vaktmästarbostaden och norra kyrkogårdsmuren. Kyrkans fasader renoveras och underhålls, absidens dörrblad byts ut och vapenhuset ommålas.

De senaste renoveringarna görs i början av 2000-talet. 2004 omblyas, kompletteras och målas samtliga fönster, och 2008 kalkas kyrkan om utvändigt samtidigt som avvattningssystemet kompletteras.