Stäng fönster VÄSTERÅS ÄNGSÖ GÅRD 2:8 - husnr 1, ÄNGSÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÄNGSÖ KYRKA (akt.) | |
| 2005-08 |
| Historik |
|---|
|
Tillkomsten av den medeltida Ängsö kyrka anges till omkring 1340, en i sammanhanget ovanligt exakt datering. Bygget initierades och finansierades till största delen av den mäktige Nils Ambjörnsson, riksråd, riksdrots och dåvarande innehavare av godset Ängsö. Den ursprungliga kyrkan omfattade nuvarande långhus och korsarmar. Att kyrkan byggdes helt i tegel berodde förmodligen på att byggherren var resursstarkare än en vanlig landsortsförsamling och kunde svara för tegeltillverkning i den mängd som krävdes. Intrycket av ett påkostat bygge förstärks av de många ornamentala inslagen i fasadmurarna. Mitt på långhusets sannolikt spåntäckta tak placerades en klockförsedd takryttare. Kyrkorummet var valvslaget från början och tycks tämligen omgående ha fått sina dekorativa kalkmålningar, vilka finns kvar om än i fragmentariskt skick. Den nuvarande predikstolen kom på plats 1628, fast den ändrat utseende sedan dess. På 1630-talet antas att södra korsarmen ombyggdes till gravkor för ätten Sparre, dåvarande ägarna av Ängsö slott. Dess två kryssvalv revs och ersattes med ett så kallat spegelvalv, inlagt betydligt högre än de medeltida valven. Gravkoret förenades med kyrkorummet genom två stickbågiga valvöppningar mellan korsarm och kyrkorum. Samtidigt fick delar av kyrkorummet nya målningar av senrenässanskaraktär. Sedan familjen Piper förvärvat Ängsö 1711 inleddes en stor förnyelse. Dåvarande, möjligen medeltida masverksfönster borttogs, fönsteröppningarna ändrades till stickbågig form och fönsterbågar av smidesjärn med blyinfattat glas blev insatta. Södra korsarmens portal vidgades och försågs med den alltjämt bevarade järnklädda dörren. Troligen överkalkades såväl kyrkorummets medeltida målningar som 1600-talsmålningar. På 1730-talet färdigställdes Piperska gravkoret, beläget öster om koret, byggt i senbarockens former med rikt artikulerade fasader i puts och skulpterad sten, samt ett kupoltak. Altaruppsatsen som kom på plats 1736 fick sin utformning helt anpassad till det nybyggda, bakomvarande gravkoret. Kyrkans torn byggdes åren 1742-44, murat likadant som den befintliga kyrkan och även i övrigt med en arkitektoniskt anpassad utformning. Tornkroppen gjordes slank, nästan gotisk till sina proportioner. Den kröntes av en obeliskformig, reslig huv, tydligt inspirerad av Nicodemus Tessin d y: s spira på domkyrkan i Västerås. Över tillkommande västportal placerades den tidigare västgavelns gotiska, masverksindelade rundfönster. Klockorna flyttades upp i tornet och en tidigare klockstapel öster om kyrkan revs, liksom takryttaren som dittills suttit mitt på långhustaket. Vid en större förnyelse 1803 tillkom nuvarande kalkstens- och tegelgolv, samt de slutna bänkkvarteren vars utsidor bevarats till våra dagar. Predikstolens 1600-talssniderier borttogs 1815 för att ersättas med ornament i senempir. Södra sidoskeppets grevläktare byggdes 1847. Kyrkans fönsteröppningar förstorades 1865 till dagens spetsbågiga form. Bågar av gjutjärn insattes, med mattslipade glasrutor infattade i gotiska spröjsverk. I bågarnas övre del förekom färgade rutor. Två år senare blev fasaderna kalkfärgade i tegelrött med vita fogar, en färgsättning som ännu förekommer fragmentariskt på tegelmurarna. Vid en stor omläggning 1889 ersattes takets dittillsvarande spåntäckning med falsad, svartmålad plåt. Samtidigt utrustades kyrkorummet med en värmeugn från Klafreströms bruk. En inre förnyelse 1939-40, som av olika skäl måste begränsas, innebar att bänkinredningen ombyggdes till större komfort med bibehållande av bänkfasaderna. Fönstren försågs med inre bågar och i södra korsarmen iordningställdes ett sidokapell, där ett medeltida Sankta Anna-skåp placerades. Elektrisk uppvärmning infördes i kyrkan 1950, vilket innebar att tidigare eldstäder kunde avlägsnas. Den senaste stora yttre upprustningen ägde rum 1967, då yttertaket och tornets huv fick nuvarande koppartäckning. Fasadmurarnas fogar lagades och i tornet utbyttes även åtskilliga tegelstenar. En mångårig diskussion föregick den senaste stora inre restaureringen, genomförd 1970-72. Frågan gällde om kyrkorummets alla medeltida målningar borde friläggas/restaureras eller bara valvens som var i bäst skick. En nästan fullständig restaurering blev möjlig, mycket tack vare särskilda anslag från Berit Wallenbergs stiftelse. Arbetet pågick etappvis i tre års tid och innebar även att altarringens ursprungliga marmorering återställdes. Vid sidan av denna stora konservatorsinsats blev fönsterbågarnas färgade, mattslipade glas från 1865 ersatta med klara ofärgade rutor, fönstren i Piperska gravkoret fick nya, blyinfattade rutor, vindfång byggdes innanför södra och västra ingångarna och en ny, mindre utrymmeskrävande trappa byggdes till södra korsarmens greveläktare. Källor och litteratur Otryckta källor Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA): • Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900 Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS): • Bygghandlingar, fakturor och fotografier rörande olika reparationer 1912-1997 Västerås stifts arkiv (VS): • Västerås domkapitel E IV B; 132, inventarium från prostvisitation 26-27/7 1856 • Västerås domkapitel E IV B; 132, inventarium från prostvisitation 28-29/6 1873 • Västerås domkapitel E V a; 2, ämbetsberättelse 1911-15 • Västerås domkapitel E V a; 4, ämbetsberättelse 1949-55 Litteratur Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län – en inventering/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum, årsskrift 1984, s 7-132/ Karlsson, Lennart: Medieval ironwork in Sweden, Volume I & II - Stockholm 1988, s 17, 113 Laurell, Theodor (I): Ängsö kyrkas 600-årsjubileum/Julbok för Västerås stift 1940, s 189-194/ Laurell, Theodor (II): Ängsö kyrka - Västerås 1960 (4: e upplagan) Nisbeth, Åke (I): Ängsö kyrka - Utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1977 Nisbeth, Åke (II): Ängsö kyrka och dess kyrkomålningar/Kungliga vitterhets-, historie- och antikvitetsakademins handlingar, antikvariska serien 33 – Stockholm 1982/ Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952 |
