Stäng fönster VETLANDA MYRESJÖ 32:1 - husnr 1, MYRESJÖ GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| MYRESJÖ GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 2007-01 |
| Historik |
|---|
|
Nuvarande kyrka har sannolikt föregåtts av en stavkyrka. 1902 påträff ades nämligen några ornerade ekplankor i långhustaket, troligen återanvända delar av en stavkyrka. Dessa skänktes till Vitterhetsakademien. Vid arkeologisk undersökning av sakristian på 1970-talet hittade man vad som kunde ha varit en grund till en mindre byggnad. Någon gång under 1100-talets slut restes stenkyrkan, sannolikt med en storman som initiativtagare och beskyddare. Planformen med väl tilltagen absid indikerar den 1145 nyinvigda Lundadomen som förebild. Det har föreslagits att sydportalen ursprungligen haft en s.k. baldakin i likhet med Lannaskede, Fröderyd och Vrigstad, kyrkor besläktade med Lundadomen. Omkring 1200 försågs innerväggarna med högklassigt romanskt måleri, troligen av en mästare från Danmnark. Stora likheter fi nns med målningarna i Vä klosterkyrka i Skåne. Senast under 1400-talet vidgades triumfbågen och försågs mot seklets slut med fi gurmåleri, av resterna att döma av någon i mäster Amunds skola. Vid denna tid torde i sedvanlig ordning sakristian ha tillkommit. Under 1600-talet förändrades kyrkan. Bänkinredning och läktare infördes. Fönstren förstorades vid okänt tillfälle och ett nytt fönster bröts upp åt norr. 1649 färdigställdes en predikstol. Medeltidsmålningarna putsades över och nytt fi gurmåleri utfördes i åtminstone absiden och kring fönstren. Någon gång omkring 1700 hade kyrkan försetts med plana innertak, vilka då dekorerades. En möjlig upphovsman till väggmålningarna, eller delar av dem, är Johan Columbus som i Lannaskede dekorerade tak och väggar 1702 samt 1709 taket i Norra Sandsjö kyrka. Likheter fi nns i fi - gurerna och schemat, men formspråket är här ålderdomligare med mer renässansprägel, medan det är barockmässigare i Lannaskede. Under 1600- eller 1700-talet restes ett trätorn vid västgaveln och gravkammare tillkom under kor och sakristia. 1745 målades läktare och bänkar av Anders Boldt. 1753 förfärdigades ett ljudtak till predikstolen, vilken samtidigt gavs viss skulptural barockdekor i form av bl.a. blommor. Kyrkan utdömdes 1814 av biskop Mörner som varandes för liten och skröplig, varvid de första tankarna på ny kyrka föddes. Ett beslut fattades dock först 1872 och syftade då på sammanbyggnad med Lannaskede kyrka. Den nya gemensamma kyrkan uppfördes 1876 på gränsen mellan socknarna. Gamla kyrkan prisgavs åt ett snabbt fortskridande förfall. Predikstol, triumfkrucifi x, dopfunt, epitafi er och läktarbröst räddades sedermera till Jönköpings läns museum. C F Nordenskjöld skrev efter ett besök 1883 att trätornet var nedtaget och att ”mycket vandalismus har öfvats till följd af presternas och kyrkorådets liknöjdhet”. Han meddelade vidare att väggarnas målningar ”af en nyare tid blifvit såsom vanligt öfversmetade”. Nå- gon gång efter 1902 togs långhusets tak ned. Innertak och takstolar skall därvid ha sålts, varefter förfallet accelererade och aspar slog rot inne i kyrkorummet. En fornvän på orten, löjtnant Torsten Fogelberg på Bjädesjöholm, intresserade sig på 1920-talet för ödekyrkan. Tillsammans med en nämndeman och en kyrkovärd startades en räddningsaktion som fi ck stöd i församlingen. Riksantikvarieämbetet sköt till vissa ekonomiska medel och uppdrog åt antikvarie Sven Brandel att upprätta ett restaureringsförslag och leda arbetena. Den omfattande restaureringen 1925-27 syftade till att iståndsätta kyrkan för gudstjänstbruk. Yttermurarnas till stor del nedfallna puts lagades med kalkbruk. Långhuset fi ck nya takstolar, ytter- och innertak. Taktäckningen utgjordes av tjärad brädpanel på gotländskt vis, vilket snarast var en ekonomisk eftergift. På kor, absid och sakristia kunde befi ntliga tak nyttjas som underlag. Nytt innertak lades in i koret. Den igenmurade sydporten återupptogs. Fönstren reparerades. Nya golv lades in i kyrkan, i sakristian kunde det befi ntliga golvet repareras. Den helt nedfallna putsen i långhuset ersattes med ny. Absidmålningarna konserverades av konservator Sven Sundbaum, Linköping, som även framtog det romanska måleriet på korväggarna. Sundbaum konserverade även den inredning som återbördades från länsmuseet. Läktarbröstet uppsattes på en nybyggd läktare. En ny sluten bänkinredning tillverkades med Lannaskedebänkarna som förebild. Bänkarna målades med inslag av marmoreringar. Det medeltida altaret reparerades och försågs med en träskiva. Någon gång innan 1937 omtäcktes yttertaken med tjärad furuspån. 1950 tillstyrkte Byggnadsstyrelsen ett restaureringsförslag upprättat av arkitekt Bent Jörgen Jörgensen, Växjö. Arbetena utfördes innan 1954. Huvudarbetet omfattade indragning av elektricitet för uppvärmning och belysning. Alla entrédörrar nytillverkades, liksom fönstren som försågs med blyinfattade antikglas. Längst in under läktaren avskildes vindfång, elcentral och ny läktartrappa. I koret ordnades en altarring. Predikstolen fl yttades från söder till norr och de främre bänkarna togs bort. Interiören avsåg man att ommåla, men någon ändring i bänkarnas bemålning tycks ej ha skett. I samband med arbetena så försågs portarna med nya granittrösklar, viket ej hade upptagits i programmet. Därvid höggs baserna till sydportalens pilastrar bort, vilket föranledde en kraftig rättelse från Byggnadsstyrelsen. Trösklarna avlägsnades 1955 och basstyckena sammanfogades och återsattes med stenkitt och KC-bruk av R S Wibeck från Riksantikvarieämbetets konserveringsanstalt. 1959 gavs tillstånd för omkalkning av fasaderna. 1965 försågs kyrkan med en femstämmig orgel, byggd av Olof Hammarberg, Göteborg, med fasad ritad av arkitekt Åke Tengelin. 1969 skall takens spåntäckning har förnyats. 1972-73 skedde nya arbeten under ledning av byggmästare Lennart Flink, Sävsjö. Det rötskadade golvet ersattes av ett nytt, varvid man höll fast vid skurgolv med handsmidd spik. Det är oklart i hur stor utsträckning befi ntliga golvbräder återanvändes. Vid kyrkans nordsida ordnades dränering och bjälklaget försågs med ventilation. I samband med dessa arbeten företogs en arkeologisk undersökning. Sakristian grundförstärktes. På norra sidan uppsattes nya hängrännor och stuprör. Innertaket isolerades och fi ck en ny färgsättning. För målningsarbetena svarade målaremästare Olle Petersson, Landsbro, och konservator Sven Wahlgren, Jönköping. 2000 tjärades spåntaken senast. 2003 installerades en högtalaranläggning och manöverpulpet. 2005 utfördes stora konservatorsarbeten under ledning av Gunnel Rosenquist vid Jönköpings läns museum. De stora variationerna i luftfuktigheten och ett periodvis för torrt klimat hade såväl mögel som sprickor och spjälkningar på inredning och inventarier. Kalkmålningarna säkrades och rengjordes. Predikstol och läktarbröst mögelsanerades och rengjordes, spjälkande skikt fästes. Klockstapeln Den öppna klockstapeln är rest 1927 i samband med Brandels restaurering. Klockstapeln består av tre hjärtstolpar och åtta stödben. Dessa är klädda med rödfärgad panel respektive tjärad, sågad furuspån från 1973. Syllarna är avtäckta med plåt och vilar på granitblock. Från det korsformiga taket reser sig en spira. Tak och spira är klätt med tjärad spån och smyckas av smidesfl öjlar. I klockstapeln hänger en medeltida lillklocka och en storklocka från 1959. Båda har manuell ringning. |
