Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster HUDIKSVALL DELSBO KYRKA 1:1 - husnr 1, DELSBO KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

Delsbo kyrka (akt.), DELSBO KYRKA (akt.)
2004-07
Historik
Under tidig medeltid uppfördes den första stenkyrkan i Delsbo, vilken var en liten rektangulär salskyrka med rakslutet kor, av den typ som var vanlig i hela Norrland vid denna tid. Kyrkan förlängdes sedan mot väster två gånger och fick därigenom en mycket långsträckt och smal form, cirka 40*8,5 meter. Kyrkobyggnaden försågs sedermera med en sakristia mot norr samt två tillbyggnader mot söder; ett vapenhus och den s.k. lillkyrkan. Under senmedeltiden försågs kyrkan troligen med tegelvalv som tillsammans med väggarna målades 1520 av kyrkomålaren Måns Gadh. Kyrkan blev med tiden allt trängre för den växande sockenbefolkningen och flera läktare uppfördes i kyrkorummet. År 1740 utbröt en brand i prästgården som snabbt spred sig till både klockstapel och kyrkobyggnad och lade allt i aska.

Inredningen förändrades samtidigt enligt tidens smak med bland annat nya färgstarka väggmålningar, ny predikstol, orgelläktare och bänkinredning. I början av 1900-talet fanns starka krafter inom församlingen som verkade för att uppföra ett (eller till och med två) torn med tornur, på kyrkan. En särskild tornkassa inrättades därför även, men något torn byggdes aldrig. År 1938 genomfördes en ny restaurering efter förslag av arkitekt Einar Lundberg som innebar en förenkling av interiören, där bland annat en del av väggmålningarna målades över och nya glasmålningar sattes in i korfönstren. Samtidigt byggdes ett vapenhus under läktaren och skivor av kryssfaner sattes i taket. I slutet av 1960-talet genomfördes en utvändig restaurering varvid yttertaket belades med kopparplåt och sex år senare restaurerades interiören under ledning av professor av Sven Ivar Lind. Restaureringen återgick i gestaltningen delvis till 1893 års kyrkorum, men samtidigt tillkom även nya inredningsdetaljer, exempelvis det nya fristående altaret.

Ganska omgående fick kyrkobyggmästaren Anders Olofsson Romberg från Leksand i uppdrag att uppföra en ny betydligt större kyrkobyggnad på platsen. Den östra, norra och västra väggen från den gamla kyrkan behölls till stora delar och fick ingå i den nya kyrkobyggnaden, som dock byggdes dubbelt så bred som den förra. Kyrkan var av samma modell som Ljusdals och Bjuråkers kyrkor med vitputsade murar, rundbågiga fönster och ett valmat brant svarttjärat spåntak med höga spiror och järnkors längs taknocken. I likhet med medeltidskyrkan hade byggnaden en sakristia utbyggd mot norr, som troligen härstammade från tiden före branden.

Inredningen dekorerades av korpralen och bygdemålaren Gustaf Reuter samt målarmästare Paul Hallberg, Hudiksvall. Den stora spännvidden i kyrkan ledde med tiden till att taket började bukta sig och i nära hundra år diskuterades olika åtgärder och ombyggnadsförlag. Under 1850-talet byggdes en ny altarpredikstol i koret av byggmästare Norin från Söderala. I övrigt förblev kyrkan relativt oförändrad under hela 1800-talet, fram tills att en mycket omfattande renovering, efter ritningar av arkitekt Ekholm från Uppsala som bearbetades av arkitekt Fritz Eckert, Stockholm, kunde genomföras 1892-93. Kyrkan förvandlades nu från en salskyrka till en treskeppig basilika i rundbågestil.