Stäng fönster SKELLEFTEÅ KYRKAN 1 - husnr 1, SANKT OLOVS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| sankt olovs kyrka (akt.), SANKT OLOVS KYRKA (akt.) | |
| 2010-04 |
| Historik |
|---|
|
Skellefteå stadsförsamling bildades 1913, genom utbrytning från landsförsamlingen. Efter långvariga meningsskiljaktigheter mellan staden och landsbygden i olika frågor innebar församlingsdelningen en slutgiltig och av stadsborna länge eftersträvad självständighet. Vid 1900-talets början var Skellefteå en liten men mycket expansiv stad, med en kraftigt stigande befolkningskurva. Tomterna i den gamla rutnätsplanen från stadens grundande 1845 började ta slut och stadsplanearkitekten Per Olof Hallman anlitades för att utarbeta en stadsplan för området längre österut. Planen var tydligt präglad av trädgårdsstadens idéer med oregelbundna kvartersformer och gator som gav omväxlande stadsbild, platsbildningar och monumentalt placerade offentliga byggnader. Planen fullföljdes och fastställdes 1920. Monumentala fondbyggnader placerades både i Kanalgatans och i Nygatans förlängningar – Kanalskolan respektive kyrkan. Stads-församlingens namnbyte till Sankt Olovs församling genomfördes först 1961, i samband med att Skelleftehamn blev en egen församling. Den kyrkan kallades redan Sankt Örjans kyrka och i analogi med det valdes helgonnamnet Sankt Olov för att benämna stadsförsamlingen och dess kyrka. Det var också ett sätt att undvika samman-blandningar mellan Skellefteås olika kyrkor. Kyrkobygget blev en stor ekonomisk utmaning för den nybildade församlingen och bygget därför åtskilliga år försenat. Flera olika ritningsförslag togs in innan kyrko-stämman 1923 slutligen antog förslaget från stockholmsarkitekterna Gustaf Adolf Falk och Knut Nordenskjöld. En förutsättning för att få bilda egen församling var att kyrkan skulle byggas i sten. Åren 1925–27 uppfördes den i spritputsat tegel med slätputsade fönsteromfattningar och listverk, på en sockel av huggen natursten. Falk avled i början av byggnadstiden och den slutgiltiga utformningen och interiören ansvarade således Nordenskjöld för. |
