Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster VÄSTERVIK VÄSTRUM 4:1 - husnr 1, VÄSTRUMS KYRKA (F D GLADHAMMARS KAPELL)

 Byggnad - Beskrivning

VÄSTRUMS KYRKA (f d GLADHAMMARS KAPELL) (akt.)
2004-08-26
Historik
ÄLDRE KYRKA. Västrums första kyrkbyggnad utgjordes av ett litet träkapell vid Björnshuvud. Där fanns även en kyrkogård. Västrum tillhörde vid den här tiden fortfarande Gladhammars socken. Kapellet lades ner i början av 1600-talet i samband med att ett hemman i Västrum uppläts till prästgård för prästen i Gladhammar. 1623 uppförde man där en byggnad som användes som predikobyggnad, men även till sockenstämmor och andra sammankomster. 1693 invigdes en ny kyrka av trä som senare kompletterades med en klockstapel. Efter drygt 100 år var den för liten och den nuvarande kyrkan uppfördes på en plats hundratalet meter söderut. Kvar av den gamla kyrkan är ett gravkor av sten, det Cederflychtska gravkoret, som finns på kyrkogården som fortfarande är i bruk. Virket i den rivna kyrkan ska enligt en tradition som återges i Manne Hofréns bok Helgerum i Tjust ha använts för att bygga en fiskarstuga på godsets marker. Där lär man ha funnits kvar gamla målningar med änglar och apostlar från den gamla kyrkan.

DEN NUVARANDE KYRKAN är av sten och uppfördes ett hundratal meter längre norrut på en plats som på storskifteskartan från 1766 anges vara en del av en skogsallmänning benämnd ”Kyrkoskogen”. Tanken på att bygga en ny kyrka hade funnits sedan 1760-talet. En kommitté utsågs som hade i uppgift att driva frågan. År 1779 började man skaffa fram byggnadssten och man hade för avsikt att påbörja bygget 1783. Missväxt och svårigheter kom emellan och inte förrän på vårvintern 1797 hade man kommit så långt att man kunde lägga grunden. Arbetet leddes av verksgesällen Johan Seurling och hans bror, som även hade gjort ritningarna, byggmästare Caspar Seurling. Andra kyrkor i Kalmar läns del av Linköpings stift som uppförts under ledning av Caspar Seurling är Blackstad, Kristdala och Vena kyrkor. Den 10 april var arbetet med kyrkans murar avklarade så att man kunde börja med snickeriarbetena. Dryga ett och ett halvt år senare kunde den nya kyrkan tas i bruk, den 4 november på Allhelgonadagen. Invigningen av kyrkan kom att dröja ytterligare några år och ägde rum den 20 juli år 1800. Kyrkan utfördes helt i överensstämmelse med de upprättade ritningarna, med undantag för portalomfattningarnas utformning. Den fasta inredningen nytillverkades helt och från den gamla kyrkan övertogs endast lösa inventarier, som t.ex. kyrksilvret, ljuskronor av mässing, några målningar med religiösa motiv, ett porträtt av Christina Månsdotter på Helgerum, votivskepp samt de epitafier och begravningsvapen som ännu hänger på väggarna. Även kyrkklockorna är alla tre från den äldre kyrkan. Altartavlan målades av Pehr Hörberg och den arkitektoniskt uppbyggda altaruppsatsen inklusive det tillhörande grisaillemåleriet i korets tak utfördes av dennes bror Bengt Hörberg. Predikstolen ansluter i stil till altaruppsatsen och skänktes till kyrkan av prosten Jon Engstrand. Ännu saknade kyrkan en orgel. Det skulle dröja till 1856 innan den orgel som fortfarande står på läktaren byggdes av A Jönsson Åberg, Hjortsberga. Fasaderna ritades av J A Hawerman på Överintendentämbetet. I räkenskapsböckerna från kyrkbygget finns en uppgift om att herr Hof-Predikanten Lindbäck bekostat ”målning på Staquetet utom kyrkan”. I samma mening nämns också att det gjorts en invändig målning av sakristian, vilket gör det rimligt att anta att man med ordet ”staquet” här möjligen avser sakristifönstrens utvändiga galler av smidesjärn. Dessa skulle då alltså vara samtida med kyrkan. I flera av de utvändiga fönsternischerna finns järn som ser ut att ha burit utvändiga fönsterluckor av något slag. Hur gamla de är eller hur fönsterluckorna såg ut är inte känt.

Inga större arbeten behövdes sen göras på kyrkan förrän vid slutet av 1800-talet. 1886 var det gamla spåntaket dåligt och man lade på galvaniserad plåt på långhustaket. (Denna uppgift är hämtad från Västrums församlings- och hembygdsskrift, 1957. I andra källor förekommer uppgifter om att långhustaket skulle ha varit täckt med tegel vid tiden för byte till plåt. Vilket som är korrekt har inte gått att fastställa inom ramen för denna inventering.) Tornhuven täcktes även fortsättningsvis med spån. Samma år installerades två gjutjärnskaminer inköpta från Ankarsrums bruk för att värma upp kyrkorummet. Den ena placerades mot södra väggen, mitt emot predikstolen, den andra placerades mot norra väggen till vänster om ingången till sakristian. För att få plats med dem förkortades bänkarna intill respektive kamin. Skorstenarna bröt igenom yttertaket strax ovanför ståndrännan. Där ifrån följde röret det brutna taket upp till nocken där röken slapp ut.

Nästa renovering gjordes lagom till hundraårsminnet av kyrkans invigning. År 1900 avfärgades fasaderna i gult med vita omfattningar och hörn. Inne i kyrkan målades väggarna i en grågul ton och taket vitt. Altaruppställningen målades i vitt och guld. Den tidigare pärlgrå läktarbarriären målades om i en brunaktig ton. Förändringarna var långt mer återhållsamma och mer respektfulla mot den äldre inredningen än vad som ofta var fallet vid kyrkorenoveringar vid den här tiden. Baron Raab på Helgerum röstade både på kommunal- och kyrkostämmorna för att den gamla bänkinredningen skulle behållas. Han argumenterade för sin ståndpunkt genom att betona inredningens betydelse för kyrkans ursprungliga arkitektoniska karaktär. Bänkinredningen behölls.

År 1928 renoverades så interiören på nytt, denna gång under ledning av arkitekten K Nordenskjöld. Ett nytt altarbord tillkom liksom nya innanfönster. Fotografier i Kalmar läns museums arkiv visar hur kyrkan såg ut invändigt år 1950. Speglarna på bänkluckor och läktarbarriären hade ramverket målat i en mellanton, fyllningarna en ljus, nästan vit färg och listverket däremellan i en mörkare färg. Altaruppsatsen verkar ha haft kvar sin färgsättning i vitt och guld från ommålningen år 1900. Korbänkarnas ryggstöd hade fortfarande kvar sina profilerade krön. Golvet var av obehandlade brädor. Väggar, tak och taklist var vita. Taket var hårt smutsat av rök från de båda kaminerna.

Nästa gång kyrkan renoverades var 1953 under ledning av stadsarkitekten i Västervik Arre Essén. Exteriören målades vit. Invändigt gjordes en del förändringar av den fasta inredningen. Utmed långhusets västra kortsida, under läktaren, byggdes väggfasta skåp. Bänkinredningen byggdes om för bättre sittkomfort genom att avståndet mellan bänkarna ökades och ryggstödet vinklades bakåt. De gamla bänkluckorna och skärmarna behölls dock. Ett par bänkrader togs bort både framme vid koret och längst bak i kyrkan. Korbänkarnas ryggkrön togs bort. Det upphöjda korgolvet utökades från att ha slutat ungefär i linje med korbänksgavlarna till att gå fram till mitten av de östligaste långhusfönstren. Predikstolens ljudtak sänktes från det tidigare läget uppe vid taklisten ner till nuvarande höjd. I sakristian byggdes väggfasta skåp i hela rummets höjd för förvaring av mässhakar och antependier. Altarringens överliggare hade tidigare varit klädd med tyg. Detta togs nu bort och den målades i en grå ton med en guldrand under. Vid färgsättningen av kyrkorummet strävade man efter att använda ursprungliga kulörer. Det är dock osäkert hur trogen man var originalen. Snickerier målades i grått med marmorerade fält. I en artikel i Västervikstidningen från 1952 beskrivs väggarna vara målade i en vit färg med grå chatteringar och att taket var mer grått. Taklisten marmoreringsmålades. Vid renoveringen togs de gamla kaminerna bort och ersattes av elektriska värmeelement längs väggarna och i bänkarna. Bänkarna som hade förkortats för att få plats med kaminerna återställdes till sin gamla längd. Vindfång byggdes till vapenhuset och södra ingången. Det spåntade golvet som ligger i gångar och i kor tillkom förmodligen vid denna renovering. I koret finns de gamla tjocka brädorna kvar under de nya. Brädorna inne i bänkkvarteren är grövre och förmodligen äldre, dock inte ursprungliga.

Nästföljande renoveringsinsats ägnades kyrkans orgel. Den iståndsattes 1971 av firman Åkerman & Lund, Knivsta. 1977 inköptes en kororgel.

År 1974 var det åter dags att se över kyrkans exteriör. Program för fasadrenoveringen upprättades av Ture Jangvik, Linköping. Putslagningar utfördes, osäkert hur omfattande, och enligt programmet skulle fasaderna avfärgas med KEIM-färg. Om det verkligen utfördes eller om man följde Riksantikvarieämbetets rekommendationer i ärendet och använde kalkfärg istället framgår inte av källmaterialet.

År 1985 genomfördes den senaste invändiga renoveringen som omfattade ommålning av hela interiören samt tillkomsten av en läktarunderbyggnad. Arbetet leddes av arkitekt Lennart Arfwidsson, Västervik. För att skapa plats för läktarunderbyggnaden togs de fyra bänkraderna längst bak bort liksom väggskåpen från 1952. Ommålning gjordes även av kyrkans altaruppsats utom själva altartavlan, predikstolen och orgeln. Även grisaillemåleriet i taket som hörde till Hörbergs altaruppsats målades över. Väggarna vitkalkades och taket målades med ljusblå äggoljetempera. Taklisten målades mörkare blå. Alla snickerier, inklusive fasta inventarier, målades med tjocka färglager i blå och rosa kulörer, möjligen med alkydfärg. Kyrkans trägolv slipades och lackades och fick därigenom en gul ton. Den färgsättning som valdes har en tydligt tidsbunden och modebetonad 1980-talskaraktär som starkt förändrade upplevelsen av kyrkorummet.

Vid mitten av 1990-talet gjordes en renovering av orgelverket enligt program av Carl-Gustaf Lewenhaupt, Kisa.

Den senaste utvändiga renoveringen gjordes 1999. Grunden luftades och dränerades. Ytterväggar avfärgades i en svagt gultonad vit KC-färg. Fönstren sågs över och målades om. Det galvade plåttaket byttes mot ett av koppar på långhus och lanternin. Torntakets spåntäckning fick en översyn och tjärades. Flöjlar och tornets och takets kulor och kors omförgylldes. Även ommålning av lanterninen gjordes samt montering av nya stuprör.

År 2006 utfördes byte av bänkvärmare och radiatorerna på väggarna samt tillhörande eldragningar.

Byggnadshistorik kompletterad vid inventering 2004 utförd av Kalmar läns museum på uppdrag av Linköpings stift.