Stäng fönster ALINGSÅS MELLBY 18:1 - husnr 1, STORA MELLBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STORA MELLBY KYRKA (akt.) | |
| 1996-03-11 |
| Historik |
|---|
|
Stora Mellby kyrka är ursprungligen medeltida, sannolikt från 1100-talet, och var då en romansk stenkyrka med smalare kor i öster. Den äldsta kända klockstapeln uppfördes 1690. Långhuset vidgades 1724 och 1828 fick kyrkan dagens utformning, ritad av arkitekt M. Gyllenhoff. Tornet restes 1762-65, nuvarande kor 1828 och sakristia 1956, ritad av arkitekterna Ärland Noréen och Hampus Bergman. Den är Bjärke härads största kyrka. Från den medeltida kyrkan finns dopfunten bevarad. Av denna kyrka återstår idag den sydvästra väggen. Predikstolen härstammar troligen från 1600-talets slut. 1720 göts stora klockan, eller göts om av en äldre klocka kallad Maria. 1724 vidgades kyrkan på längden och norrut till den bredd som råder idag. Ett kor byggdes till i öster, lägre och smalare än långhuset. I samband med ombyggnaden snidades ett bokbräde till predikstolen. Ett epitafium från 1731 berättar att kyrkan "är till hälften utvidgat". Året därpå restaurerades och målades hela predikstolen. Möjligen tillkom då även evangelistskulpturerna. 1735 uppfördes ett vapenhus till sydporten, som då troligen var den enda ingången och sannolikt varit den äldre kyrkans korport (vapenhuset användes i 145 år innan det revs). Läktaren i väster byggdes 1737 med en lång målning av Jesus och apostlarna på bröstningen och hela interiören målades. Taket försågs med bibliska bilder, det ondas rike i väster över läktaren som brukligt var. En ny altaruppsats tillkom samma år. 1745 byggdes en sakristia mitt på nordsidan som brukades i 83 år. Tornet påbörjades 1762 och vindflöjeln vittnar om att det stod färdigt 1765. Tornet fick entré åt söder eftersom berget går tätt inpå västra sidan. Utformningen med tung, klockformad huv och låg lanternin med likformat tak kan bero på en bestämmelse från 1759 som påbjöd torn istället för klockstaplar och att dessa inte skulle vara höga och spetsiga utan med medelmåttiga huvar, precis som här (bestämmelsen upphävdes 1857). Sommaren 1828 förlängdes kyrkan ytterligare åt öster med en fullbred, tresidig avslutning i samma höjd som kyrkan. Befintligt kor och sakristia revs. Tillbyggnaden fick tegeltak. Till ombyggnaden gjordes två förslag av två olika arkitekter och det var M. Gyllenhoffs förslag som antogs. Byggmästare var en av Sandhults många kyrkobyggmästare, Erik Persson. Eftersom de nya murarna var tunnare bildades invändigt en skarv med rundade hörn. Befintlig altaruppsats flyttades österut och bakom den inreddes som brukligt en halvcirkulär sakristia. På ömse sidor i koret sattes långa herrskapsbänkar under fönstren och kyrkvärdsbänkar på långsidorna. Åt söder gjordes en kordörr. Enligt ritningen hade norra bänkkvarteret 29 rader, det sydöstra 15 och det sydvästra 12. Predikstolen ställdes på nuvarande plats vid norra väggen. Det gamla bemålade innertaket kasserades. Renoveringen avsynades i augusti. 1829 gjordes en inventering som meddelade att målning av kyrkan skulle ske så snart medel fanns. Vid norra sidan, väster om predikstolen, fanns en röd minnesstod i väl huggen sten över en löjtnant Anders Halz. Epitafiet från 1731 hängde bredvid och på respektive långsida lystes rummet upp av tre lampetter av förtennat bläck. På läktaren i väster rymdes 150 personer och på barriären satt apostlamålningarna (trots annan uppgift om att de togs ned vid ombyggnaden). 1859 sprack nordväggen som fick rivas. Rivning av hela kyrkan övervägdes, men man nöjde sig med att mura upp den raserade väggen. G. Djurklou beskrev kyrkan i sin reseberättelse från 1868. Dopfunten stod då i vapenhuset illa medfaren, så han frågade om den kunde skänkas till Riksmuseet. Men kyrkans folk förstod värdet och ville behålla den och flytta in dopfunten till koret igen. Djurklou avsåg dock att göra en ny hemställan i ärendet, som uppenbarligen misslyckades. 1880 genomfördes några stora förändringar: det södra vapenhuset revs och nya bänkar sattes in med uppskjutande snidade trepass på gavlarna och liggande pärlspont i ryggarna (likadana installerades i den nybyggda Erska kyrka). Läktarbröstningens målning demonterades och sågades i 13 delar. De sattes upp på väggarna 1897, kanske i samband med att predikstolen renoverades. Förmodligen var det vid något av dessa tillfällen som kalkstensgolvet ersattes med trä. 1881 installerades en orgel, byggd av Salomon Molander, Göteborg. År 1904 inträffade ett jordskalv under högmässotid, varvid kyrkans norra sida sprack än en gång. Därefter uppmonterades de dragjärn mellan långhusväggarna som finns kvar idag. 1915 sattes ett nytt pneumatiskt orgelverk från Olof Hammarbergs orgelbyggeri in i den gamla orgelfasaden. Omkring 1920 lades tegel på södra takfallet. 1929 gjordes nya skorstensstockar av handslaget fasadtegel. Då kortades bänkarna framför kaminerna, vilka placerades på långsidorna mellan andra och tredje fönstret. Fasta bänkar stod då även längs långsidorna. Vid en inventering 1920 konstaterades att de gamla kalkstensplattorna, både röda och grå, låg på kyrkogården. 1929 murades nya skorstensstockar och kaminer installerades. I samband med en renovering 1931 av arkitekt Axel Forssén upptäcktes två gardinmålningar kring två av fönstren på södra långhusväggen (liknande finns i Magra kyrka, sannolikt från 1780-talet). De har daterats vagt till 16-1700-talen, men det östligaste fönstret bör inte ha funnits före tillbyggnaden 1724 ,så sannolikt tillkom de 1737 i samband med övrig interiörbemålning. Målningarna konserverades 1931 liksom altaruppsatsen, predikstolen, apostlamålningarna och golvuret. Altaruppsatsen hade vissa partier som blivit övermålade tre gånger medan vissa snickerier och förgyllningar hade ursprungliga ytskikt. Endast iprickning behövdes på originalfärgen. Själva tavlan var övermålad, bland annat med en imitation av originalskyarna. Predikstolens äldre färg samt guld- och silverförgyllning var välbehållen. Texten hade kompletterats med namnet på 1890-talets renoverare men återställdes. Taklistens undre del befanns vara senare än den övre. Herrskapsbänkarna vid södra korfönstret togs bort och den medeltida dopfunten togs in från vapenhuset och ställdes där. Bänkskärmar tillverkades eftersom sådana saknades och bänkarna målades rödbruna. Alla utrymmen målades om. Elektricitet drogs in och 18 ljusarmar monterades. Ytterdörrarna var skadade av fukt och röta varför de byttes. Norra takfallet belades med tegel. Kyrkan återinvigdes 8 november 1931 och ett stycke in i ceremonin tändes de elektrifierade kronorna. Nästa stora renovering skedde 1956 under ledning av arkitekterna Ärland Noréen och Hampus Bergman, Stockholm. En ny sakristia åt norr byggdes av tegel och den gamla sakristian bakom korskranket revs. Befintligt norrfönster i kyrkorummet vidgades till att bli den förbindande dörren. Korfönstren fick blyspröjsade antikglas för avbländning. Altarringen byggdes om med fri öppning vid altaret som i sin tur försågs med trappa och hela korgolvet höjdes ett steg. Bänkarna var obekväma och sittavståndet för smalt så nya bänkar tillverkades med dörrar eftersom att man önskade en återgång till slutna kvarter på 1700-talsvis. Även skärmarna från 1931 ersattes. Mittgången breddades eftersom en bredare dörr sattes in mellan vapenhus och långhus. Apostlamålningarna befanns vara övermålade på 1800-talets slut, sannolikt sista decenniet samtidigt som predikstolen renoverades. Läktarbarriärens framskjutande mitt gjordes rak och målningarna sattes där upp i 13 delar. Läktarbänkarna avlägsnades (enligt en uppmätningsritning från 1953 var det sju bänkrader på var sida). Läktargolvet lades om och under det hittades ett gammalt timglas till predikstolen som återfördes dit. Konserveringsarbeten utfördes och altaruppsatsen ansågs vara hårt retuscherad. Predikstolens ljudtak försågs med sju nya festonger baserat på ett bevarat original. Gardinmålningarna beskrevs av antikvarien på Vänersborgs museum som enkla men ytterst typiska för tillkomsttiden och utsmyckningsskicket som då rådde i trakterna. Elvärme installerades så kaminer och skorstenar slopades. Kyrkan rymde 700 personer och återinvigdes i början av december 1956. 1966 installerades ett nytt orgelverk från Nils Hammarberg i den gamla fasaden. 1976 anordnades en toalett i en skrubb i vapenhuset. 1997-98 gjordes en ny in- och utvändig renovering av arkitekt Ture Jangvik. Allt målades om. Innerväggarna hade organisk färg som skulle tvättas, men länsmuseet meddelade att om församlingen inte skulle bli nöjd med resultatet kunde man inte godkänna att väggarna målades med olje- eller emulsionsfärg, eftersom det skulle ge en för tät yta. Man hänvisade även till erfarenheter från en annan kyrka i trakten. Trots detta målade målningsentreprenören på eget bevåg en emulsionsfärg på alla väggarna. Skadan var redan skedd och församlingen ålades att avlägsna den vid nästa ommålning. En målad bård på taklisten upptäcktes och återskapades runt hela kyrkan, inklusive koret. Dess sträckning visade på att den torde ursprungligen ha tillkommit före förlängningen 1828. Det konstaterades att de främre bänkarna och skärmarna ej avlägsnats enligt önskemål 1996. |
