Stäng fönster VALDEMARSVIK RINGARUMS PRÄSTGÅRD 1:13 - husnr 3, RINGARUMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| RINGARUMS KYRKA (akt.) | |
| 1993-03-15 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2005: KYRKOBYGGNADEN Enligt traditionen ska ett träkapell ha legat på en höjd sydöst om den nuvarande kyrkan, dit möjligen också den forna kultplatsen var lokaliserad. Troligtvis under 1200-talets senare hälft byggdes en kyrka i gråsten på den nuvarande kyrkans plats. Den ursprungliga planformen är okänd, men sannolikt rörde det sig om långhus och kor i öster, torn saknades. Koret förstorades troligen under 1400-1500-talet och samtidigt byggdes en sakristia i norr. Långhuset var försett med tegelgolv och två korsvalv, och även koret och sakristian var välvda. På södra sidan låg ett vapenhus, sannolikt av medeltida datum, vilket flyttades till västgaveln 1723. På den sydvästra sidan stod en klockstapel, omtalad första gången 1590 och kvarvarande fram till 1779 då klockorna flyttades till det nybyggda tornet. 1772 utdömdes kyrkan och revs 1776 för att bereda plats för en rymligare kyrkobyggnad. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1777-79 av stiftsbyggmästaren Petter Andersson och länsbyggmästaren Martin Olof Beurling. Beurling var äldst i en brödrakvartett som utgjordes av välutbildade hantverkare varav tre var verksamma i länet. Synenämnden hade rekommenderat nybyggnation men församlingen protesterade och man enades om en kompromisslösning med återbruk av murarna i väster och söder. Större delen av sydmuren fick dock rivas, endast en c:a 1,5 m hög mur återstår och kan ses inifrån långhuset i form av ett tjockare murparti. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, en halvrund sakristia i öster samt torn i väster. Sakristians placering bakom koret är ett tidigt exempel både beträffande belägenhet och utformning. Den är murad av marksten med ursprungligen spritputsad sockel och slätputsade fasader avfärgade i vitt. Eventuellt kan fasaderna från början ha varit avfärgade i rosa. Taket är ett lätt brutet sadeltak som är valmat över koret. Tornet täcks av en fyrsidig karnissvängd huv med en polygonal lanternin i trä krönt av ett förgyllt klot och ett kors. Ursprungligen var taken täckta av tjärat spån. Interiören är typisk för den gustavianska salkyrkan med ett flackt trätunnvalv och stora rundbågiga fönsteröppningar. 1779 målades interiören av målarmästare Bauman i Söderköping. Enligt färgbeskrivning var taket vitt, taklist och dörrar blå, predikstolen vit med förgyllning, bänkarna laserade i brunt och brunrött medan altare och läktarbarriär fick behålla den gamla målningen. Bänkar, predikstol, läkarbarriär och dopfunt flyttades med från den rivna kyrkan. Kyrkorummets inredning tillkom successivt under 1800-talet. 1806 skänkte greve Philip von Schwerin en altartavla av Pehr Hörberg med motivet "Jesu och hans lärjungar döpande". Konstnären Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland Omramningen är också ritad av Hörberg och tillverkades vid Carl Fredrik Beurlings verkstad i Norrköping, vid tiden driven av hans änka. Orgeln kom på plats 1808 och tillverkades av den kände orgelbyggaren Pehr Schiörlin (1736-1815) i Linköping. Han var lärljunge till Linköpings stifts förste orgelbyggare Jonas Wistenius. Schiörlin övertog hans verkstad 1777 och har tillverkat ett 70-tal orglar i länet. 1918 förnyades orgeln med ett nytt verk från Setterquist & Son Orgelbyggeri. 1824 gjordes en första inre restaurering då koret utvidgades och försågs med slutna bänkar utmed dess vägg avsedda för socknens ståndspersoner och prästerskap. Även altarringen utvidgades. Säckväv spändes över altarring och läktarbarriär så att man fick släta ytor med dekormålade fält. Korbänkskvarterens dörrar försågs med ett liknande dekormåleri. Inredningen målades om, troligen i pärlgrått. Dekormåleriet utfördes av målarmästare Carl Fredrik Schelin. Den mest omfattande restaurering som har förekommit ägde rum på 1880-81 under ledning av August Nyström från Kristberg. Exteriört förstorades fönstren nedtill och försågs med nya fönsterbågar i gjutjärn, troligen nya dörrar i tornportalen, putslagning eller omputsning samt avfärgning och ommålning av snickerierna. I interiören tillkom en ny altarring med balusterdockor, predikstolen renoverades och ombyggdes till en rundare form och de slutna bänkkvarteren ersattes med ekmålade öppna bänkar med höga gavlar. Inredningen målades i rent vitt med förgyllda partier. Takets trätunnvalv reveterades, i koret och eventuellt i vissa gångar lades ett cementgolv och i bänkkvarteren lades ett nytt golv. Läktaren fick en ny uppgång via en trappa i vapenhuset som ersatte trapporna i kyrkorummet och samtidigt togs en dörröppning upp i övre tornrummet. Arkitekten Johannes Dahl fick 1936 i uppdrag att restaurera kyrkan såväl utvändigt som invändigt. Bänkarnas höga gavlar kapades, golvet i koret och i gångarna belades med kalksten, äldre inventarier såsom predikstol och altaruppsats konserverades. På läktarbarriären framtogs äldre ursprungligt dekormåleri, sannolikt utfört av samme mästare som målade kyrkans brudbänkar från 1722, Anders Wikström. Även Schelins dekormålning på korbänkarnas dörrspeglar togs fram. 1955 ersattes den galvaniserade takplåten från 1800-talets senare del med kopparplåt. Senaste större restaureringen genomfördes under ledning av Ture Jangvik 1973, då bl.a. läktaren underbyggdes med skrudrum och väntrum. Under de senaste åren har tornet fått en upprustning, 1999, och 2003 installerades bergvärme. |
