Stäng fönster VÄNERSBORG KYRKPLANEN 1 - husnr 1, VÄNERSBORGS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VÄNERSBORGS KYRKA (akt.) | |
| 1997-03-18 |
| Historik |
|---|
|
Efter en förödande stadsbrand 1777 fanns inget kvar av Vänersborgs kyrka utom en medeltida klocka. En ny, stadens fjärde kyrka, stod klar utan torn 1784 och invigdes den 5 augusti. Arkitekt till denna treskeppiga hallkyrka i gustaviansk stil var Thure G. Wennberg, som då var 25 år och verksam vid Kungl. Överintendentsämbetet. Jean Eric Rehn gjorde ritningarna till kolonner, altartavla, predikstol och förslag till invändig målning, samt troligen även till nummertavlor och timglas. Mittskeppet hade tunnvalv och omgavs av läktare på alla sidor. På västläktaren placerades 1786 en orgel av orgelbyggaren Lars Strömberg i Falköping. Fasaden ritades av Olof Tempelman och har endast ändrats något till våra dagar. Predikstolen var placerad över altaret i öster enligt tidens ideal, dels utifrån korets centrala roll sedan 1500-talet och dels utifrån tidens rationalism att föra samman allt i gudstjänsten till ett och samma ställe. Bakom koret var en sakristia. Tornet uppfördes vid sekelskiftet 1800, och hade spån och säckväv över spiran i många år, men 1816 lades koppartak. Kyrkan räddades vid en brand 1834 men förföll och restaurering krävdes. Under 1850-talet lades ett förslag till ett tresidigt kor som aldrig utfördes. Orgelläktaren utvidgades 1859. 1864-65 gjordes en omfattande ombyggnad av arkitekt A. R. Pettersson, som omgestaltade interiören på ett avgörande sätt. Sakristian flyttades till nordvästra hörnet i långhuset och koret byggdes ända ut till östväggen, där läktaren togs bort och ersattes med pelare, pilastrar och en valvbåge. Predikstolen byggdes in i läktaren på norra sidan. I östra gavelväggen togs tre stora korfönster upp, vilka försågs med glasmålningar 1902. Altaruppsatsen, som inte hade blivit fullbordad, flyttades till vapenhuset och ersattes med ett förgyllt kors. Tornet hade då en hjälmformig huv med lanternin och takkupor med urtavlor. 1867 byggdes det om till en kupol med hög lanternin, tornväktarerum, spira med klot och solkors. Tjugo år senare bröts spiran i en storm och ersattes. 1892 installerades en mekanisk tornursanläggning. 1896 tillkom en ny klocka och den gamla omgöts. 1917 drogs elektricitet in för orgel, belysning samt ringning och 1922 fick kyrkan även elektrisk uppvärmning. Vid den här tiden ansågs renoveringen på 1860-talet ha förfuskat kyrkans stil. Därför blev ledorden rymlighet, luftighet och ljus för arkitekt Ivar Tengboms renovering av kyrkan 1925. Tengbom ville återföra kyrkan till en Karl Johansstil, men utan att jämföras med tidigare stilrestaureringar, exempelvis av Uppsala domkyrka, som han benämner "vandaliseringar". Han byggde till en klassiserande sakristia åt norr. Exteriören omputsades, reparerades och målades. Runda fönster tillkom. Korpartiet ändrades kraftigt invändigt, då Tengbom menade att det verkade lägre än kyrkorummet på grund av valvet. Golv och altarplats höjdes och gavs en absidial utformning, täckt av en halvkupol på nya träpelare och putspilastrar. (Redan efter några år hade de nya pelarna ruttnat och fick göras om.) Tillsammans med en rundad altarring bildades en cirkel. Korets fönsteröppningar sattes igen och fönstren flyttades till sakristian. Sidoläktarna togs bort och predikstolen sänktes och ställdes direkt på konsolen för korgen mellan en gammal och en ny pelare vid korets norra sida. Den gamla altaruppsatsen återfördes och kompletterades med en ny altartavla och nytt altarbord. Nya bänkar fogades till de gamla gavlarna och dörrarna. För att kompensera platsförlusten på de rivna läktarna sköts raderna samman och nya tillverkades. Nya golv lades på betongbjälklag. Även västra delen byggdes om med två blottlagda läktartrappor och vindfång mellan vapenhus och långhus. Södra entrén fick invändigt ett vindfång. Hela interiören målades om och taket dekorerades av Gösta Sundvall, som troligen även målade sidovalven med motiv av Kristi och människans frälsareväg. Skiffertaket lades om efter förstärkning av takstolarna. Tengbom fick strida mot många för sina idéer, bland andra vännen Sigurd Curman på RAÄ, som var en av dem som ville bevara sidoläktarna. Men predikstolens placering i mitten på norra sidan var olycklig och ljusförhållandena dåliga med de av läktarna täckta fönstren, så Tengbom vann striden om att antikvariska krav inte skulle få gå före nutida behov. 1960 hade kyrkan fått putsskador av fukt och de närmaste åren dränerades marken runt kyrkan, vars grund omfogades och putsades med cementbruk. Takrännor och stuprör var för klena och byttes. Vid denna tid byttes också fönstren ut, men arkitekt Per Molnit gick emot önskemålet om en ändrad utformning av dessa, eftersom han ansåg att detaljerna skulle vara enkla och självklara, då exteriören är "enkel och lite tung" och dessutom doldes av vegetationen. Fasaden putsades om. Efter diskussioner om att få lägga koppartak lades åter ett nytt skiffertak 1963. Tornspiran förstördes av storm 1966 och en replik tillverkades 1967. 1970 installerades ett nytt orgelverk bakom fasaden från 1860. 1972 genomgick kyrkan åter en stor renovering, ledd av arkitekt Molnit. Sakristian byggdes till åt väster med väntrum och wc. Sydentrén fick en utvändig ramp. Molnit ansåg att Tengboms renovering hade givit en mycket enhetlig prägel och att det var svårt att införa förändringselement utan att "dissonanserna blir alltför påfallande" . Sten Rentzhog på Älvsborgs museum ansåg att Molnits förslag gav en klar förbättring av koret och vapenhuset. Eftersom Tengbom hade tagit bort sidoläktarna hävdades heller inget bevarande av hans egen utformning av kyrkorummet. Således togs korabsidens uppbyggnad mellan pelare och vägg bort och ersattes med en lätt barriär. Altartavlan flyttades. Ett dopkapell gjordes i söder. I väster uppsattes åter innerväggar, för ett "mindre oroligt" utseende, med stolsförråd bakom. Södra trappan togs bort. Vapenhuset renoverades och fick wc samt kapprum. Läktaren sänktes och dess bänkar, liksom korbänkarna och bänkraderna längst i öster i långhuset togs bort. De nya bänkarnas gavlar och fronter gjordes lika de gamla men kvarteren justerades och bänkavstånden glesades åter. Interiören rengjordes och målades om. Molnit menade att Tengbom inte hade brutit den gustavianska stilen färgmässigt och att färgsättningen skulle behållas i liknande utförande även nu. Men för att markera rummets resning skulle en tyngre färgskala hållas nedtill och ytterväggarna skulle göras mörkare med gräng, för att förvilla väggens ojämnheter. Fönstersmygarna hade dock dekormålningar i mörkare färger än väggarna, vilka ansågs sakna påtaglig anknytning till övrig färgsättning och öka fönstrens bländning, varför de målades enfärgat ljusare. Väggarna hade en bröstning med "fantasimönster" som också målades över. 1989 gjordes en utvändig renovering och det visade sig att de tidigare åtgärderna mot grundfukten haft god effekt, så endast västportalen hade skador efter en felaktig avslutning av putsen mot sockeln. Fasaden rengjordes och målades om (ej torn), liksom snickerierna. Taket reparerades. 1990 sattes skyddsgrindar i läktartrappan eftersom man hade problem med ovälkomna besökare. 1996 byggdes vapenhuset om något, efter ett förslag från 1991, så biutrymmena bytte plats, toaletten handikappanpassades och kapprummet blev förråd. När klockringningsanläggningen besiktigades 1996 befanns allt vara mycket välvårdat. Önskemålet om att elektrifiera även den lilla medeltida klockan ansågs därför olyckligt. Den satt med ursprungligt upphängningsbeslag i åldrig träaxel och ringdes bara vid årsskiften. Elringning skulle kräva både ny kläpp och axel. Dess ljud skulle dessutom dränkas av de yngre, större klockorna. "Vänersborgs församling skall känna sig stolt över denna fina inventarie", underströk inspektören. 1999 demonterades främre och bakre bänkraderna och en torntaksreparation utfördes efter läckage. |
