Stäng fönster BORÅS VÄNGA 1:16 - husnr 2, VÄNGA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VÄNGA KYRKA (akt.) | |
| 1992-03-08 |
| Historik |
|---|
|
Före nuvarande kyrka från 1906 har det dokumenterats tre äldre kyrkor på platsen. Först stod här en stavkyrka från 1063-66, vilket är Västergötlands äldsta daterade träkyrka. Kyrkan användes i cirka 180 år och sedan uppfördes ännu en stavkyrka med en del återanvänt virke 1240-43, med de ungefärliga måtten 9,5 x 6,5 m och 4,1 meters höjd. En stenkyrka 19 x 11 meter med läktare i väster ersatte stavkyrkan 1642 på samma plats, med återanvänt material från stavkyrkan, bland annat som golv. Altaret var av trä och åtskilliga träbilder fanns runt altartavlan och ljudtaket. Detleff Ross hade målat taket på 1780-talet. Nordväst om kyrkan stod en klockstapel, vars klockor sitter i det nuvarande tornet. Stenkyrkan revs 1905 för att ge plats åt den nya och då hittades stavkyrkans delar och daterades. Föremål från stavkyrkan förvaras i Borås Museum. Altartavlan, predikstolen och dopfunten med sin trähuv flyttades med till nuvarande kyrka. Bänkdörrarna skänktes till Ramnakyrkan i Borås. Församlingen önskade sig redan 1868 en kyrka lik den i Almesåkra socken i Jönköpings län. En ritning gjordes 1903 av A. Åson med rundat kor, ingen sakristia och utvändiga klassiserande dekorer runt fönstren och under takfoten. Långsidan hade likheter med Tämta kyrka, med förhöjd, bruten taklinje över sidoingångar och uppskjutande fasadpartier i hörnen likt pelare. Ritningen omarbetades av arkitekt Fredrik Falkenberg på Kungl. Överintendentämbetet till det stramare uttryck som kom till utförande. Blindfönstret i koret är här markerat som sådant. Han ritade läktarbröstning och altarring, samt omarbetade ritningar som insänts från orten på bänkar. Taket skulle vara gråblått och bjälkarna grå. Kyrkan påbörjades 1905 och stod klar 1906 och första gudstjänsten hölls 9 september. Graniten kommer från Tormundsås mark i socknen. Klockaren ledde sången på gammaldags vis, utan ackompanjemang, fram till 1908 då församlingen fick ett harmonium. 1920 var innerväggarna svårt fuktskadade, särskilt den södra väggen, och man önskade utreda orsaken innan en ny väggdekor utfördes. Professor H. Kreüger från Stockholm besiktigade fuktskadorna 1920 och fann att yttersidan fogats med cementbruk och hade nybruten sten, medan innersidan bakmurats med sten från den gamla kyrkan och var kalkputsad. Bruket hade för fin sand, vilket drar och behåller fukt och muren hade håligheter där vatten ansamlas. Slagregnet kom från söder och fukten i muren förångades vid sol och tvingades inåt, mot det porösare skiktet där den först kondenserade mot kallare ytor och avgick i putsytan på insidan. Dennas tjocklek varierade kraftigt och fuktfläckarna var störst där putsen var tunnast. Han föreslog olika lösningar, bland annat en plattvägg av tegel eller dylikt med luftspalt eller en ny, tjockare putsning, eller bara en ny puts med tätningsmedel, vilket borde prövas på mindre yta först. Vilken lösning som valdes kan inte uttydas av arkivmaterialet, men byggnadsregistret anger tegel som stomme (det är granitmur), vilket kan tyda på att man anträffat tegel i väggen och då synes den förstnämnda lösningen ha kommit till stånd. I samband med en renovering på 1950-talet omtalas också fyllnadsmurar på södra och östra väggarna. 1925 inköptes Vilske-Klevas kyrkoorgel. Detta skedde i samband med en invändig renovering 1926, då allt slutligen målades om efter fem års väntan på att lösa fuktproblemen i södra väggen. 1936 fick kyrkan värme med pannrum under sakristian och tjugo år senare drogs el in. Fuktproblemen kvarstod på 1950-talet då man 1953 beslöt att under vintern prova en färg invändigt på korets respektive tornets södra vägg som skulle hålla ute all fukt. I väntan på resultatet sköts den planerade invändiga målningen upp. Färgens isolerande förmåga befanns god så kyrkorådet beslöt att måla väggarna med denna istället för rivning av fyllningsmuren på södra och östra väggarna. De två främsta bänkraderna skulle därtill avlägsnas. Renovering av kyrkan pågick 1956 från april till augusti då bänkarna målades och gamla färger på altare och predikstol togs fram. Beslut om att installera elektrisk belysning togs under hösten samma år. 1976 stod den första piporgeln installerad, vilken anknyter till en orgeltyp från 1750-1850. |
