Stäng fönster HALLSTAHAMMAR SÄBY PRÄSTGÅRD 3:1 - husnr 1A, SÄBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SÄBY KYRKA (akt.) | |
| 2005-10 |
| Historik |
|---|
|
Platsens första kyrka kan ha blivit byggd på 1100-talet, att döma av den bevarade dopfunten och de tidigare portaler som konstaterats i kyrkans murverk. Den befintliga kyrkan med sakristia uppfördes runt 1300. Över det ursprungliga kyrkorummet fanns ett tunnvalv av trä, vilket framgår av de 25 bevarade medeltida takstolarna på kyrkvinden (sammanlagt finns 34). Sakristian hade sitt kryssvalv redan från början. Östra gaveln hade fram till 1737 ett tvåkopplat fönster. Någon gång under senare hälften av 1400-talet slogs stjärnvalven över kyrkorummet. Samtidigt tillkom troligen vapenhuset. Bevarat medeltida måleri inskränker sig till några invigningskors, målade då kyrkan återinvigdes efter genomförd valvslagning. Möjligen blev norra sidokapellet utbyggt på långhusets norra sida vid samma tid, alternativt skedde denna utbyggnad först omkring 1630. Sidokapellet var från början - eller blev åtminstone tidigt - upplåtet som gravkor. Väggarna runt koret dekorerades 1611 med de kalkmålningar som skildrar Jesu livsträd, vilka ännu till stor del finns kvar. Kyrkorummets övriga kalkmåleri tillkom successivt under hela 1600-talet. Vid generalvisitation den 3/11 1672 påtalades att kyrkans valv var svårt rämnade och därför måste lagas snarast möjligt, innan större skador uppstod. Stångjärn inköptes och bland de följande årens förstärkningar märks främst bandet som är slaget runt kyrkans östra mur. Samtidigt tillverkades nuvarande predikstol av den kände Erik Nilsson. Målningen som predikstolen fick 1680 innehåller en minnesinskrift, vilken i korthet redovisar då genomförda arbeten: utöver predikstolen och murverksförstärkningarna nämns att ett av södra sidans fönster förstorats - till dagens storlek - väggarna dekorerats med draperimålningar, yttertaket spåntäckts och tjärats. Vid nästföljande arbeten på taket år 1686 blev de två vimplarna av klippt järnplåt uppsatta på gavelröstena. Fortsatta sättningar framtvingade fler förstärkningar under följande decennier. På 1710-talet tillverkades kyrkans nuvarande altare och altarring, målad första gången ungefär tio år senare. Östra gavelns tvåkopplade, sannolikt medeltida fönster blev 1737 upphugget till en enda, större öppning, i vilken ett gallerförsett fönster sattes. År 1765 tillkom nuvarande bänkinredning och 1769 vitkalkades kyrkorummet - 1600-talets dekorativa målningar låg länge dolda. Norra sidokapellet förenades 1776 med resten av kyrkorummet, efter att länge ha varit ett privat gravkor. År 1806 brädfodrades korets gavelvägg för att tjäna som underlag för en altartavla/fondmålning i empirestil. Framför fönstret placerades ett förgyllt kors. Samtidigt fick altarringen sin draperimålning i blått och guld. Likadant målades barriären på den då tillkomna västläktaren. Vid nyinredning 1816 fick vapenhuset sitt flacka, panelklädda tunnvalv och de väggfasta bänkarna, vars lårar från början rymde församlingens fattigkassa. Den förut öppna klockstapeln fick vid ombyggnad 1831 dagens karakteristiska, mer kompakta utseende, genom att panelklädda, tjärade sidopartier uppfördes. Även den bärande konstruktionen nybyggdes till stor del. 1856 reparerades valven och dörröppningen till vapenhuset fick dagens utseende. Vid omläggning av golven 1863 lades det tegel, som ännu finns kvar i koret och längst bak i kyrkorummet. Kyrkan fick sin första uppvärmning 1877, sedan en så kallad Gurneysk ugn blivit inköpt genom frivilliga bidrag och placerad i norra sidokapellet. Norra sidokapellets fönster höggs upp omkring 1870, samtidigt som övriga fönsteröppningar förstorades så att de blev likformiga och på södra sidan fick symmetrisk placering. De yttre fönstersnickerier som insattes då är de alltjämt befintliga. Vid yttre renovering sommaren 1880 spritputsades fasaderna och avfärgades ljusgula, omfattningarna vita och sockeln blå. Sättningsrörelserna i kyrkan tycks ha fortgått. På uppdrag av kyrkobyggnadskommittén gjorde arkitekt C A Ekholm 1889 en större besiktning av kyrkan och föreslog att östra gavelns bristfälliga mur skulle rivas och ersättas med en särskild absid för koret. Dessutom borde kyrkan i sin helhet nyinredas. Mot detta föreslog flera inom församlingen att kyrkan istället skulle rivas helt och ersättas av en ny. Enighet uppnåddes inte; istället beslutades om en mer begränsad inre renovering. Följande år ommålades valv, väggar och inredningssnickerier. Altarring och läktarbarriär dekorerades med fyllningar och ramstycken i tidens stil. Ganska snart verkar församlingen ha övergivit såväl tanken på att bygga ut kyrkan som att riva den och bygga en ny. År 1901 blev läktarorgeln från 1855 ersatt med den alltjämt befintliga i nyklassicistisk stil, ritad av arkitekt Fritz Eckert, byggd av firman Thorsell och Eriksson. Vid fasadrenovering 1923 frångicks 1880 års polykroma färgsättning och sedan dess är fasaderna enhetligt vitkalkade. Sommaren 1930 undersöktes kyrkans valv och väggar för att se i vilken utsträckning äldre kalkmålningar fanns bevarade. Då återupptäcktes den rika 1600-talsdekoren, vilken året som följde frilades och restaurerades av konservator Alfred Nilsson. Denne fick även uppgiften att avlägsna 1890 års dekorationer från altarring och läktarbarriär, återställa underliggande draperimålningar, samt färgsätta bänkinredningen i anslutning till dessa. Dessutom infördes elektrisk värme i kyrkan, så att värmeugnen kunde tas bort från norra sidokapellet och en dopplats inredas där istället. Vid nästa yttre renovering 1952 renknackades sockeln från bruk och tvättades med saltsyra. Sedan dess är sockelns murar bara fogade. Sakristian nyinreddes 1962 och fick då sina förvaringsskåp och sitt andaktsaltare. Kyrkorummets ojämna golv motiverade en stor omläggning 1981. För att kunna sandfylla gravkamrar under golvet måste alla tegelplattor plockas upp. Från början var målet att dessa skulle återläggas, men då många gick sönder i hanteringen räckte de gamla handslagna plattorna bara till koret och längst bak i kyrkorummet. För vapenhuset, mitt- och sidogångarna måste ersättande tegelsten införskaffas. Valet föll på ett hårdbränt murtegel från Klippan i Skåne, mörkare och med en kornigare struktur än de förutvarande, handslagna. Inför en inre förnyelse 1988-89 önskade många inom församlingen få en ny, sittvänligare bänkinredning. Detta motsatte sig Västmanlands läns museum och Riksantikvarieämbetet, då de befintliga bänkarna från 1765 är länets enda bevarade i sitt slag. Lösningen blev en kompromiss som innebar att långhusets bänkinredning behölls men norra sidokapellet inreddes med lösa stolar istället. Dessutom målades bänkinredningen i ljusare färger än förut. Samtidigt rengjordes kyrkorummets valv och väggar med deg. Källor och litteratur Otryckta källor Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA): • Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900 • Inventering av Säby kyrka och dess tillhörigheter 1829 Hallstahammars kyrkliga samfällighets arkiv (HKS) och Säby församlingsarkiv (SF): • HKS F 1 a: 2; Säby kyrka 1977-1999 • SF O I a: 2: Restaureringsprogram, skrivet i mars 1931 av arkitekt Ärland Noréen • SF O I a: 2, anbud inför yttre renovering 1952-05-20, 1952-08-08 • SF O I a: 2, handlingar om 1962 års nyinredning av sakristian • SF O I a: 3, redovisning av C A Ekholm 13/12 1889 • SF O I a: 3, ritningar till innerfönster, daterade 1935 • SF O I b: 1, Ritningar för kyrkogårdsutvidgning och bårhus, Ärland Noréen 1946-51 Västmanlands läns museums arkiv (VLM): • Prästgårdsinventeringen 1976 • Rapport om Säby kyrkstallar 1998-11-27, dnr 98:351-310 Västerås stifts arkiv (VS): • Västerås domkapitel E IV a; 84a, inventering den 12/2 1687 • Västerås domkapitel E IV a; 84a, specialvisitation 25/1 1737 • Västerås domkapitel E IV a; 84a, specialvisitation 1744 • Västerås domkapitel E IV a; 84b, inventering 1810 • Västerås domkapitel E IV a; 84b, specialvisitation 26/10 1819 • Västerås domkapitel E IV b; 110, visitation 1855 • Västerås domkapitel E IV b; 110, visitation 11-12/7 1868 • Västerås domkapitel E IV b; 110, inventarium den 8/7 1872 • Västerås domkapitel E V a; 6, ämbetsberättelse 1925 • Västerås domkapitel E V a; 6, ämbetsberättelse 31/8-1/9 1937 • Västerås domkapitel F III a; 3, visitation 1623 • Västerås domkapitel F III a; 6, visitation 1634 • Västerås domkapitel F III a; 10, generalvisitation 3/11 1672 • Västerås domkapitel F III a; 37, prostvisitation 25/10 1885 • Västerås domkapitel F III a; 38, visitation 11-12/7 1892 • Västerås domkapitel F III a; 40, visitation 20-21/8 1904 Litteratur Alström, Ulf: Säby kyrka – en schaktning för åskledare och dagvattenledning/Västmanlands läns museum, Kulturmiljöavdelningen rapport A, 2004: A6/ Bergström, Lars-Erik: 1600-talets träsnidarkonst i västmanländska kyrkor/Julbok för Västerås stift 1930, s 26-50/ Berthelson, Bertil: Ur tre nyrestaurerade västmanländska kyrkors historia/Västmanlands fornminneförenings årsskrift XXI, 1933, s 13-22/ Redelius, Gunnar: Säby kyrka - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1994 |
