Stäng fönster GISLAVED BURSERYD 2:38 - husnr 2, BURSERYDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BURSERYDS KYRKA (akt.) | |
| 2005-01 |
| Historik |
|---|
|
De källor som berättar om Burseryds äldre kyrkobyggnader är få, de som finns härrör från omkring 1600-talet och berättar om de två senaste kyrkobyggnaderna. Det är ändå klart att det funnits tidigare kyrkor innan den nuvarande uppfördes. Kyrkklockan från 1200-talet är ett tydligt tecken på att bygden länge haft ett kyrka. Vid en biskopsvisitation 1737 gjordes omdömet att Burseryds kyrka var trång och borde utökas med en korsarm på kyrkans norra sida. Istället för att bygga ut kyrkan beslutades att en helt ny kyrkobyggnad skulle uppföras. Den 1 mars 1752 hölls sockenstämma där det beslutades att den nya kyrkan skulle uppföras av byggmästaren Jon Andersson. Inför rivningen av den gamla kyrkan hölls auktion på de delar som inte återanvändes. Bygget av den nya kyrkan påbörjades i maj samma år. Till grundläggningen användes sten från den gamla kyrkans sakristia som i sin helhet varit utförd av sten. Redan i juni samma år kunde kyrkan besiktigas och vid det tillfället var stommen rest och kvar återstod att utföra inredningen och övriga snickerier. Jon Andersson åtog sig att montera kyrkans fönster när de var färdigställda men alla andra snickerier utfördes av en lokal snickare vid namn Erik Arvidsson. Den nya kyrkan hade ursprungligen inget torn utan den fristående klockstapel som funnits till den äldre kyrkan användes fortsättningsvis fram tills det nuvarande tornet uppfördes 1793. Den nya kyrkan var vid färdigställandet omkring 30 meter lång och nästan 10 meter bred. På norra sidan i höjd med koret fanns en sakristia och på den södra sidan i ungefär samma läge var ett mindre vapenhus vidbyggt. Fasaderna och taket var sannolikt i sin helhet spånklädda och kyrkan verkar enligt räkenskaperna fått stått omålad fram till 1760 då det finns en notering i räkenskaperna att fem tunnor rödfärg inhandlats för kyrkans utvändiga målning. Spåntaket har dock tjärstrukits tidigare. Den invändiga bemålningen utfördes av målarmästaren Sven Niclas Berg i Ölmestad under 1763. I ett protokoll från 1829 är nedtecknat att kyrkans bemålning från 1763 är i mycket dåligt skick. I protokollet står även att varken tak eller väggar var bemålade med några bibelscener utan att de var enfärgade. I slutet av 1780-talet beskrivs klockstapeln vara i starkt förfall och det förespråkas att en ny borde byggas. I samband med detta väcktes diskussionen om det inte istället skulle uppföras ett torn till kyrkan. Frågan stöttes och blöttes fram till 1792 då sockenstämman beslutade sig för att ett torn skulle byggas. För uppförandet anlitades byggmästaren Peter Persson från Norra Stavås. Tornet fick tre entréer, en på tornets vardera sidor. Efter besiktningen 1829 där det invändiga måleriet fanns vara i dålig kondition dröjde det fram till 1832 innan en renovering av kyrkan påbörjades. Vid denna renovering anammades de nyklassicistiska idealen som innebar att långhusets fönster förstorades och en ny altarprydnad införskaffades, den nya altarprydnaden utgjordes av ett typiskt nyklassicistiskt kors med svepduk och törnekrona. På sommaren 1832 vitmålades kyrkan invändigt av häradsmålaren Lars Linderoth som då målade väggarna upp till omkring 1,5 meter med oljefärg och övriga väggpartier och tak med limfärg. Även predikstolen målades vit medan bänkinredningen, altaret och läktarbröstningen fernissades. Det nyklassicistiska uttrycket hade kyrkan fram till slutet av 1800-talet då kyrkan ånyo var i behov av en översyn. 1890 uppdrogs åt arkitekten Fredrik Lilljekvist att upprätta ett restaureringsförslag för kyrkan. Förslaget skickades in till överintendentsämbetet i Stockholm för godkännande vilket skedde 1891. Restaureringen innefattade genomgripande förändringar av kyrkan. Utvändigt ersattes kyrkans spånbeklädnad med en liggande panel, det vapenhus som fanns i höjd med koret revs och långhusets fönster ersattes med nya rundbågformiga fönster. När tornet byggdes fanns tre ingångar, nu sattes de portarna mot söder och norr igen och istället öppnades en entré upp på långhusets södra vägg. Vid tornets västsida utfördes en ny stentrappa. Kyrkan målades (invändigt?) med en vit färg som bröts något mot blått. Fönstren målades ljusbruna och dörrarna i ”ekfärg”, ljudluckorna i tornet målades bruna lika som fönstren medan lanterninluckorna målades vita lika som väggarna. Invändigt lades ett nytt golv och alla dörrar ersattes med nya, pelarna till läktaren som ursprungligen varit fyrkantiga ersattes med svarvade pelare. Trappan till predikstolen plockades bort och ersattes med en uppgång direkt från sakristian. I kyrkans främre del placerades en järnkamin och den slutna bänkinredningen ersattes med en öppen. I korfönstren insattes kulörta glas och altarprydnaden ersattes med en ny altarmålning utförd av en ung konstnär från Göteborg vid namn Richard Goldensohn. Han utförde även bilder till predikstolen och läktarbarriären. Den invändiga målningen gav gulvita väggar och ett vitt tak. Bänkinredningen ekådrades, orgeln, golvuret och altardisken marmorerades och altarbordet målades i sandstensfärg. 1934 godkände Byggnadsstyrelsen i Stockholm ett restaureringsprogram för Burseryds kyrka, programmet upprättades av arkitekt Paul Broberg, Växjö. Arbetena igångsattes 1935 och omfattade att ingången på långhusets södra sida sattes igen, där porten funnits sattes ett nytt fönster. Inne i kyrkan togsgolvet upp och isolerades. Under golvet i korets södersida påträffades en murad gravkammare som antogs vara den som kyrkoherden Johannes Gaslander omnämnde i mitten av 1750-talet. Gravkammaren var för pastor Samuel Burselius. Under sakristian tillskapades ett rum för en ny varmluftsanläggning. I koret ersattes de kulörta glasen med patinerade antikglas i blyinfattning. Fönstren fick även nya innanfönster. Den vita färgen på predikstolen och Goldensohns måleri på predikstolen och läktarbarriären togs bort och det äldre måleriet restaurerades av konstnären Gustav Ambe i Växjö. Goldensohns måleri placerades i tornkammaren. Trappan till predikstolen återställdes med uppgång från koret och mellan vapenhuset och långhuset ersattes dörrarna med pendeldörrar. Den senaste stora restaureringen genomfördes 1967 efter ett program av arkitekten Bent Jörgen Jörgensen i Växjö. Vid restaureringen blästrades kyrkans väggar invändigt och laserades vita. Pärlsponten i taket som tillkommit under 1800-talet plockades ner och det ursprungliga brädtaket målades i en svagt vitblå ton. Antalet bänkar minskades och utifrån bevarade bänkdörrar nytillverkades nya och bänkinredningen byggdes om till att åter bli sluten. Altarringen flyttades fram och byggdes om med en bredare överliggare, kyrkans fönster ersattes med treglasfönster. I vapenhuset plockades golvet upp och trossbottenfyllningen kompletterades. Tornvinden kläddes in och på läktaren togs några bänkar bort för att ge plats för kyrkokören. Vid renoveringen togs taket under läktaren bort varvid en bemålad bjälke hittades, det finns även ytterligare spår av måleri på flera platser i kyrkan vilket antas vara virke som återanvänts från den äldre kyrkan. Utvändigt målades kyrkan med vit färg och nu vitlaserades väggarna och även det övriga måleriet gjordes laserande. Bänkinredningen laserades i grönt och läktarens pelare och undertak gjordes brunröda och ljusa. 1980 installerades en toalett i vapenhuset samtidigt som vatten och avlopp drogs in i kyrkan. Samma år togs en tillgänglighetsanpassad dörr upp vid tornets norra vägg. Året efter gjordes en utvändig ommålning och taket tjärades om. 1994 utfördes ytterligare en exteriör ommålning och därefter har ytterligare en ommålning skett där kyrkans dörrar och fönster gavs en skarpare färgsättning än tidigare. Interiört präglas kyrkorummet av den restaurering som utfördes på 1960-talet där de starka färger som finns på listverk och snickerier starkt kontrasterar med de laserade väggarna. |
