Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster ALVESTA MISTELÅS 1:9 - husnr 1, MISTELÅS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

MISTELÅS KYRKA (akt.)
2007-01
Historik
Mistelås gamla kyrka sägs ha varit uppförd vid 1500-talets början. Socknen nämns första gången i de skriftliga källorna år 1419, som ”Mistila sokin”. Kyrkan brann ner år 1719 och den nuvarande stod klar 1723. 1855 tillbyggdes den och fick ny sakristia, ny takresning, nya fönster och ny inredning.

Exteriöra förändringar

Kyrkan var när den uppfördes 1723 en betydligt mindre byggnad med rakslutet kor åt öster och sakristia åt norr. Vid tillbyggnaden 1855 revs den gamla sakristian och koret. Långhuset förlängdes istället och en ny sakristia byggdes. Både koret och kyrkorummet blev därmed större. Samtidigt förändrades kyrkans utseende genom de stora fönster som sattes in och att taken fick en högre resning. Så småningom putsades också ytterväggarna. Restaureringen var så genomgripande och förändrade kyrkans karaktär så mycket att den närmast kan betraktas som en nybyggnation.

Därefter har förändringarna i kyrkans exteriör varit små. 1902 byttes papptaken på kyrka och klockstapel mot kopparplåt. Dessa lades om senast 1991.

Interiöra förändringar

År 1742 målas kyrkan ”av mäster Brakwagen med vackra ornament och giviser”. Troligen var detta en interiör dekoration och sannolikt var det vid detta tillfälle som bänkdörrarnas dekorativa måleri kom till.

Restaureringen av kyrkan år 1855 kan närmast betraktas som en nybyggnation. Interiören påverkades av kyrkans tillbyggnad och bland annat byttes det plana innertaket mot ett tunnvälvt då yttertaken förändrades. De höga fönstren med sina spetsiga överdelar tillkom också, liksom större delen av inredningen. Bänkfasaderna, eller åtminstone dörrarna, sparades dock och bär än idag på spår av måleri från den senbarocka tiden.

Vid 1902 års restaurering målades inredningen om i ljus ekimitation. Innerväggarna färgades i en gulröd nyans.

En genomgripande restaurering skedde år 1937 under ledning av arkitekt Paul Boberg. Då inrättades ett vindfång mellan vapenhus och kyrkorum, där också läktartrappor byggdes. Isoleringsåtgärder vidtogs både i innertak och trossbotten. För det senare ändamålet schaktades underliggande jordmassor bort. Elektrisk uppvärmning och belysning drogs in och bänkarna gjordes bekvämare. Sammanlagt åtta bänkrader togs bort och de kvarvarande målades i brunt med mörkare listverk, medan speglarnas äldre målning togs fram och bättrades. Predikstolen, baldakinen, orgelverket och läktarbröstningen målades i gulbruna färger. Innertaket målades ljusgult och innerväggarna avfärgades i svagt gult, medan takgesims och pelare marmorerades. Takmålningen i baldakinen utfördes av konstnär Torsten Hjelm.
Altaret kläddes med grå damast i guld- och silverbroderier och altarringens tygklädsel ersattes med gult läder. Krucifixet konserverades och placerades på altaret. I sakristian utfördes ny skåpinredning.
Vid den här restaureringen skulle även innanfönster med katedralglas i blyspröjs sättas in. Detta blev troligen inte av, utan de befintliga råglasen kom till vid denna tidpunkt.

Då interiören målades om i de nuvarande färgerna 1975 skrevs i pressen: ”Den brunmurriga färgskalan som fanns tidigare i kyrkan har ersatts av ljust och fräscht blått, rött och grått.”
Restaureringen skedde under ledning av arkitekt Anders Berglund, Värnamo. Innertaket målades då ljusblått med röd och blå gesims och inredningen med röda och blå färger på lister och bänkar. Golvet slipades och lackades samtidigt som koret utökades och flera främre bänkar togs bort. Koret omdanades också något genom att ett nytt altare uppfördes och på korväggen placerades den nyrestaurerade altaruppsatsen.