Stäng fönster VÄSTERÅS BADELUNDA KYRKA 1:1 - husnr 1, BADELUNDA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BADELUNDA KYRKA (akt.) | |
| 2004-09-30 |
| Historik |
|---|
|
Den ursprungliga kyrkan, troligen uppförd under senare hälften av 1200-talet, antas ha varit annexkyrka till Furby. (Sedan Furby kyrka övergavs, tidigast omkring 1470, uppdelades socknen på Badelunda, Björksta och Tortuna).Till omfånget motsvarade den östra delen av dagens långhus, då antagligen med ett tunnvalv i trä, samt koret som var lägre än idag. Från början fanns bara två fönster. Sakristian tillbyggdes troligen på 1300-talet och i början av 1400-talet tillkom på långhusets södra sida ett vapenhus. Under senare delen av 1400-talet ersattes kyrkorummets innertak i trä med det alltjämt befintliga stjärnvalvet, murat i tegel. Bakom långhusets nordöstra valvpelare målades ett invigningskors. Om kyrkorummet i övrigt blev bemålat finns inte belagt. Om kyrkorummet haft målningar med bibliska motiv är inte känt, men på 1540-talet fick vapenhuset målningar av Urian Olofsson från Östervåla. År 1648 blev Horn - Wittenbergs gravkor tillbyggt på korets södra sida. Från början var det högre än koret och krönt med en stor takryttare. Förnyelsen fortsatte 1653-54 med att sakristian reparerades och alltjämt befintlig predikstol tillkom. Hela kyrkan blev 1658-59 förlängd genom utbyggnad 10 meter mot väster. Över den tillkommande travén slogs ett stjärnvalv liknande det befintliga och långhusets nya västgavel pryddes med blinderingar. År 1754 upptogs ytterligare två fönster och befintliga två förstorades. År 1702 anskaffades träskulpturer, vilka 1770 kom att ingå i en större altaruppsats av hovmålare Lars Bolander. Vid stor reparation 1775 kapades gravkorets takryttare för att ersättas med dagens sadeltak. Vid stor ombyggnad 1892, efter arkitekt C G Ekholms handlingar, utbyggdes kyrkan till nuvarande volym genom att korets valv och yttertak höjdes. Fönsteröppningarna förstorades och fick bågar av svartmålat järn med färgade rutor. Yttertakets spåntäckning ersattes med korrugerad plåt. Vid samtidig inre omgestaltning borttogs tegelgolv och gravhällar och istället lades svart-vitt klinkergolv. Öppen bänkinredning byggdes och fick ådring som imiterade ek - närmast ett standardutförande vid denna tid. Tidigare vitlimmade valv och väggar fick en livligare färgsättning där bland annat rosa ingick. Vid 1892 års renovering släthöggs och vattrevs valvens och väggarnas putsytor. Valvkapporna avfärgades ljust rosa, ribborna antagligen i mörkare röd nyans. Triumfbågen hade höjts, liksom valvet över bakomvarande kor. Nummertavla och öppen bänkinredning utformades i nygotisk stil. Före 1892 bestod kyrkans golv av tegel och stora gravhällar. Bänkinredningen var sluten, antagligen insatt på 1700-talet. Valv och väggar hade ojämnare putsytor än idag. Gravkoret berördes inte av 1892 års arbeten och förföll tills en genomgripande upprustning skedde 1956. Genom att sänka källargolvet under koret kunde samtliga kistor flyttas ned dit. Tre år senare -1959- omgestaltades kyrkan både in- och utvändigt efter handlingar upprättade av arkitekterna Ärland Norén och Per Bohlin. Fasadputsen nedknackades så att de yttre murverken för en tid var helt blottlagda och kunde dokumenteras. Nyputsning skedde med cementstarkt bruk, med en hållfasthet motsvarande betong. Till en början var tanken att avfärgning skulle ske i en rosaröd nyans, som identifierats vid föregående putsknackning, men efter lokala protester valdes istället en gråvit KC-färg. Fönsteröppningarna krymptes och fick gråmålade snickerier med blyinfattade rutor av nyantikglas. De inre arbetena 1959-60 gick i hög grad ut på att avlägsna 1892 års färgrika ”nattdräkt”. Valvens och väggarnas varierade färg doldes med flera strykningar kalkfärg i enhetlig, dämpad vit nyans. Klinkergolven i gångar och kor ersattes med polerad, grå kalksten på betongjuten bottenplatta. Den ådrade, öppna bänkinredningen togs bort och i dess ställe byggdes en sluten, vars gavlar efterliknande dem som funnits före 1892. De nya bänkarna strålaserades i gröna och ockragula nyanser. Kyrkkaminerna ersattes med direktverkande elvärme. Året därpå iordningställdes ett sidokapell där det tidigare varit gravkor. Vid yttre renovering 1998 avfärgades fasaderna med KC-färg i en gulaktigare nyans än förut och fönstersnickerierna målades mer distinkt grå. Samtidigt försågs kyrkorummet med nya radiatorer och intermittent uppvärmning infördes. År 2003 genomfördes inre renovering, då valv och väggar rengjordes, retuscherades och fixerades med kalkvatten. Bänkinredningen ommålades med linoljefärg i samma nyans som förut. Källor och litteratur Badelunda församlings arkiv (BF): Bygghandlingar från 1892 års arbeten, protokoll Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA): • Fotografier, skrivelser • Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900. Riksarkivet (RA): Ritningar och skrivelser i Överintendentämbetets arkiv Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS): offerter, bygghandlingar 1976- Västerås stifts arkiv: • Västerås domkapitel E IV b: 7; visitationsprotokoll 1850, inventering 1872 Västmanlands läns museums arkiv (VLM): Bygghandlingar, excerpter, fotografier, pressklipp, rapporter, tillstånd Litteratur Ahlberg, Hakon & Björklund, Stefan: Västmanlands kyrkor i ord och bild – Staffan Björklund 2000 Berggren, Bonzo: Badelunda kyrka Nr 22 Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1983 Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län – en inventering /Västmanlands museums årsskrift nr 62 - Västerås 1984/ Elgh, Stefan: Badelunda kyrka – förundersökning Västmanlands läns museum Rapport 1999: 1 Henning, Gunnar: Badelunda kyrka, artikel införd i Julbok för Västerås stift 1949, s 92-94 Olof Graus beskrivning öfver Wästmanland, utgiven av Wästmanlands allehandas redaktion - Västerås 1904 Västmanlands läns museum: Badelunda socken, kulturhistorisk byggnadsinventering 1980 |
