Stäng fönster SALA KILA PRÄSTGÅRD 1:26 - husnr 1, KILA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| KILA KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Platsens ursprungliga stenkyrka byggdes omkring 1300, var ungefär tjugo meter lång, med en enkel rektangulär grundplan. Murarna uppfördes av natursten och taket spåntäcktes. Över kyrkorummet slogs ett tunnvalv av trä. Väggarna dekorerades, bland annat med kvadermålningar. Koret lystes upp av ett högt trekopplat fönster. I södra långhusväggen fanns två höga, möjligen tvåkopplade fönster. Under senare hälften av 1400-talet slogs två stjärnvalv över kyrkorummet. För valvpelarnas skull ändrades fönsteröppningarnas lägen. Väggarna dekorerades med figurmålningar. Något senare tillkom även målningar i valven. I mitten av 1600-talet byggdes en läktare över korets norra sida, där kyrkans första kända orgel placerades. Alltjämt befintlig predikstol tillverkades 1651 av Peder Arvidsson i Sala. Senare under 1600-talet förstorades de medeltida fönsteröppningarna och nya tillkom. En stor, etappvis förnyelse inleddes 1780 med rivning av klockstapeln, södra vapenhuset och långhusets västra gavelmur. Ett västtorn restes, efter murmästare Pehr Westrells ritningar, med återanvändande av sten från de rivna murarna. Virke från den rivna klockstapeln användes till bjälklag och klockbockar. Långhusets medeltida, branta sadeltak ersattes i tidens anda med ett brutet tak. Fasaderna gjordes mer symmetriska, genom att gamla fönsteröppningar murades igen och nya, likformiga togs upp i regelbundna lägen. De gamla fönstren återanvändes i tornets lanternin. I förlängningen av östra gaveln lades grunden för ett utökat kor och ny sakristia, ett bygge som fick anstå till 1798. Då slogs korets valvkupol och invid bakre väggen murades alltjämt befintligt altare med träskiva. Under koret grävdes en vinkällare, med nedgång från sakristian. Predikstolen flyttades fram till triumfbågens norra pelare. Kyrkorummets bänkinredning och läktare färgsattes i blå och blågrå nyanser, samtidigt som valvens och väggarnas kvarvarande medeltida kalkmålningar överkalkades. Sakristian inreddes från början med väggfasta bänkkistor. I det större, ljusare och striktare kyrkorummet framstod det medeltida altarskåpet och predikstolen från 1651 som otidsenliga. ”Icke prydlig” respektive ”gammalmodig” löd omdömena vid en visitation 1801. Därför insattes 1828 en altarpredikstol, tillverkad av bildhuggare Fahlcrantz. Nästa modernisering genomfördes 1891, då 1600- och 1700-talens slutna bänkkvarter revs ut och ersattes med öppna bänkrader, ådrade i ljus ek. Cementgolv göts och kyrkorummet utrustades med en vedeldad kamin. Två år senare installerades läktarorgeln med fasad i nygotik. Vid samma tid täcktes yttertaket med järnplåt, istället för tidigare spån. En både inre och yttre förnyelse genomfördes 1936, ledd av arkitekt Arre Essén. Fasaderna blev den gången spritputsade och ingångsdörrarna fick sin nuvarande kopparbeklädnad. I kyrkorummet frilades och restaurerades återstående medeltida kalkmålningar. Fönstren fick inre bågar med blyinfattat nyantikglas. Altarpredikstolen togs bort, trots skarpa invändningar av dåvarande riksantikvarien. Istället återinsattes predikstolen från 1651, i restaurerat skick. Även det medeltida altarskåpet återfick sin forna plats. I vapenhuset lades tegelgolv. Centralvärme med lågtrycksånga installerades i en betongkällare under sakristian. Två år senare fick korets två fönster sina glasmålningar. Centralvärmepannan var bara i användning till 1955, då den ersattes med elektrisk värme. Den senaste stora förnyelsen genomfördes 1969, under ledning av arkitekt Lars Holmer och Bjerkings ingenjörsbyrå. Fasaderna lagades och avfärgades med en kalkfärg som brutits till en rödgul, närmast aprikosliknande nyans, vilken fastställts efter undersökning av äldre kalkskikt. Dessutom grundförstärktes kyrkans murar. I vapenhuset inreddes kapprum och sanitetsutrymmen. Korets golv belades med hyvlad kalksten. Kyrkorummets bänkinredning försågs med nya gavlar, hela ryggar, samt stoppning och klädsel. Bänkgavlarna målades med ljusgrön oljefärg, liksom altarringen. Den enda utseendemässiga förändringen sedan dess skedde vid omläggning av taket 1979, då de 90-åriga järnplåtarna ersattes med koppar. Källor och litteratur Otryckta källor Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA): • Konserveringsrapport 1930, diverse skrivelser • Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900. Kila kyrkoarkiv (KK) • O I a: 4 Program 14/10 1954, offert 21/5 1955 • O I a: 8 Arkitekt Arre Esséns arbetsbeskrivning, daterad januari, mars 1936 Västerås stifts arkiv (VS) • E IV A: 37 b, protokoll från inventering 28-29/11 1785 • E IV A: 37b, inventarium upprättat den 13/11 1801 • F III a: 3, protokoll från biskopsvisitation den 5/11 1630 • F III a, 11, protokoll från visitation 1672 • F III a: 19, inventarium upprättat vid visitation den 20/2 1740 • F III a: 20, inventarium upprättat vid visitation den 19/2 1756 • F III a; 38, visitation den 19-20/8 1893 • F III a; 40, visitation 1-2/10 1904 Litteratur Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000 Brundin, E: Kila kyrka restaurerad. /Västerås stiftsblad 1937, s 5-18/ Jansson, Assar: Kila kyrka och församling. /Kila socken del II, Offentlig verksamhet, s 9-41/ Redelius, Gunnar: Kila kyrka - nr 41 Utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté - Västerås 1992 Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952 För detaljerad information kring kyrkans historia med historiska händelser, årtal och specifika källhänvisningar hänvisas till bifogad PDF med händelselista |
