Stäng fönster FÄRGELANDA HÖGSÄTERS PRÄSTGÅRD 1:2 - husnr 1, HÖGSÄTERS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HÖGSÄTERS KYRKA (akt.) | |
| 1994-09-28 |
| Historik |
|---|
|
Komplettering vid inventeringen 2004: Bakgrunden till Högsäters nya kyrka var att den medeltida kyrkan ansågs otidsenlig och otillräcklig. Kyrkan beskrevs 1894 av vice pastorn Anders Olsson som " Mörk, till utrymmet otillräcklig och kan i intet avseende sägas motsvara tidens krav". Förutom den allmänna befolkningsökningen under 1800-talet bidrog också den schartauanska väckelsen i området till trängseln i kyrkan. Redan 1857 började medel avsättas för uppförandet av en ny kyrka och 1894 ställde sig biskop Rundgren bakom önskemålen om en ny kyrka. Ett närbeläget exempel på en nybyggnation fanns ju också i grannförsamlingen Färgelanda, vars stora nyklassicistiska kyrka stod klar 1870 och medeltidskyrkan rivits. Uppdraget att rita den nya kyrkan gick till den mycket verksamme Adrian Crispin Peterson, arkitekt bakom en stor mängd kyrkor i Västsverige. I Dalsland finns ytterligare ett par kyrkor ritade av honom, Sundals-Ryrs nya kyrka (1903-06) och Edsleskogs kyrka (1905). Vid denna tid var användandet av de s k nystilarna populärt och i Högsäters fall använde sig Peterson av en konsekvent nygotisk utformning, såväl exteriört som interiört. Kyrkan uppfördes 1900-02 och byggmästare var L Forsberg, Göteborg. Invigningen19 oktober 1902 förrättades av biskop Rundgren och kyrkoherde Richard Edgren inför en överfull kyrka. Den medeltida stenkyrkan stod kvar till 1908, då den revs. Sakristian, från 1732, bevarades dock och inreddes till gravkapell 1948. Den nya kyrkan fick en imponerande utformning men alla komplicerade byggnadsdetaljer, tegelmurarna och det utsatta läget på höjden har genom åren bidragit till att fuktproblem präglat dess byggnadshistoria. Redan 1904 omnämndes fuktskador på sydvästra gaveln. Under 1920-, 30- och 40-talen gjordes flera både exteriöra och interiöra reparationer. Tegel byttes bl a på södra och västra yttermurarna och stora delar av innerväggarna putsades om. På 1930-talet asfaltsisolerades väggarna i samband med stora interiöra putsarbeten. Fuktproblemen återkom dock med jämna mellanrum med bl a inträngning i fogarna och svampangrepp i trävirket och från 1950-talet fördes diskussioner om att riva kyrkan. Denna tanke fick stöd av en byggnadsteknisk undersökning 1957 av Chalmers provningsanstalt. Rapporten utdömde i princip kyrkan och rekommenderade att bygga en ny modern kyrka istället. Man rekommenderade också att om kyrkan trots allt skulle bevaras borde fogarnas kalkbruk ersättas med starkt cementbruk. Diskussionerna om en eventuell rivning fortsatte på 1960-talet, fram till 70-talet, då det beslutades om en större renovering, som genomfördes 1975-79. En majoritet av församlingen var för ett bevarande. För restaureringsprogrammet svarade arkitekt Jerk Alton och byggnadsingenjör Leif Brorson, Kumla. Entreprenör var byggmästare Algot Johansson, Rölanda. Åtgärderna omfattade bland annat hel takomläggning, reparation av spirans plåttak och av skadade murpartier, målnings- och plåtarbeten. Fasaden förändrades delvis när flera ursprungliga torn- och takdetaljer togs bort, bl a fialer (småtorn) vid gavelpartier samt takkupor och takprydnader av gjutjärn. Interiört omputsades väggarna med ett kalkcementbruk och asfaltisoleringen från 1930-talet, vilken bedömdes ha förvärrat fuktproblemen, togs bort. Fönstren försåg med nya öppningsbara innerbågar, skadade delar av takbjälklaget byttes, ett nytt golv lades in, och bänkarna byggdes delvis om med behållna gavlar. Även ett nytt elvärmesystem installerades. En rad målningsarbeten genomfördes, bl a ersattes en karakteristisk ursprunglig banddekor på väggarna med den bruna bröstningsmålningen. Kyrkorummet förändras också såtillvida att underbyggnaderna under södra och norra läktaren tillkom. Under norra läktaren inrymdes bl a en ny sakristia och den gamla sakristian norr om koret blev andaktsrum. Under södra läktaren inreddes bl a kapprum och handikapptoalett. Samtidigt kompletterades vapenhuset i väster med uppvärmning, vindfång och kapphängningslister. Större åtgärder efter renoveringen 1975-79 har varit renovering av tornet samt tillkomsten av den stora kororgeln (1985). Tornet renoverades exteriört 1992 med bl a byte av skadat tegel, lagning av putsytor och plåtarbeten. Vi samma tillfälle gjordes också en s k hydrofobering (en typ av fuktskydd) på tornets södra och västra sidor. 1994 togs puts bort på insidan i tornet i avsikt att öka väggarnas förmåga att avge fukt inåt. |
