Stäng fönster HERRLJUNGA BRODDARP 10:1 - husnr 1, BRODDARPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BRODDARPS KYRKA (akt.) | |
| 1992-03-08 |
| Historik |
|---|
|
Broddarps kyrka ritades av arkitekt Carl Möller och uppfördes 1897-98. Möller skrev till pastor 18 januari 1899 att den gamla kyrkan var riven och den nya klar för att målas till sommaren och invigas senast 1 augusti. Den ursprungliga tanken från 1874 var att upprusta och utvidga den medeltida kyrkan. Sommaren 1887 skulle arbetet äntligen ha genomförts, men det sköts upp för att kunna samla in medel till en större reparation än den först avsedda. 1895 beslöts om tillbyggnad och ny inredning förutom predikstolen. De västra och södra murverken skulle sparas med ett torn i väster invid de gamla murarna. En entreprenadauktion hölls 1897 men ingen byggmästare inkom med anbud. Den gamla kyrkan stod nämligen utan jordgrund så murarna höjde och sänkte sig efter temperaturen. Om de nya delarna ställdes på jordgrund så kunde en byggmästare inte ansvara för kyrkans bestånd och därmed inte åta sig arbetet. Byggmästare Björnberg antog stenarbetet på villkor att man fick ta ner murarna och bygga om hela kyrkan på jordgrund. Detta förfarande kunde märkas i flera andra kyrkobyggen vid tiden och beror högst sannolikt på nämnda förhållande. Den nya kyrkan byggdes av kilade, tuktade röda granitkvadrar efter de 1896 fastställda ritningarna, som om den gamla stått kvar och fick därmed samma storlek och proportioner som denna. Kyrkan kan därför sägas ha en medeltida anda i sig och vara ovanligt liten för sin tid. Sakristia och predikstol förlades i söder för att inte störa intrycket av kyrkan från vägen. Den är byggd i samma tidsanda av nationalromantik som grannkyrkan i Alboga. Man vurmade för äkta byggmaterial och traditionella byggnadstekniker. De nakna stenstommarna skulle föra tankarna till romansk arkitektur. Broddarps kyrka försågs med cirka 250 sittplatser i öppna bänkar i ett ljust målat kyrkorum med synlig takstol. Kyrkan fick ett vitmålat altarkors av trä. Från den gamla kyrkan överfördes kyrkklockorna, den romanska dopfunten, en mycket gammal järnbeslagen dörr, en gravhäll från 1613, en 1800-talspannå, timglas, kistor och solvisare. Den gamla altartavlan, en ihoprullad olja på duk från 1600-talets senare hälft hitkommen 1765 från Eriksbergs kyrka, lades i förvar. Ett exceptionellt föremål är ett romanskt kors av rektangulär järnplåt, 34 centimeter högt, som tros ha suttit på kyrkporten och som överlämnats till Statens historiska museum. Ett huvudbanér med adlige Nils Larsson Kafles vapen, son till Lars Kafle på Hallanda, lämnades till Borås museum. 1912 installerades en orgel från Levin Johansson i Liared, med fasad ritad av arkitekt Axel Lindegren målad i vitt och guld. Kyrkan fick elbelysning 1921 dock utan att armaturritningar tillställts Byggnadsstyrelsen och det uppstod därför tvistemål om dess utformning följande år. 1932 fick predikstolen en enkel dekoration och total invändig ommålning utfördes. Inga pengar fanns till konserveringsarbeten eller utvändiga arbeten förutom att dörrarna målades om. Länsarkitekten Allan Berglund, som hade gjort ommålningsförslaget, uppmärksammade kulturvårdande myndigheter på att den gamla altartavlan fanns kvar och fick den restaurerad och installerad 1937. Tavlan har fått omdömet att tillhöra "det i sin art bästa" som finns i landskyrkorna, troligen utförd av en svensk mästare, men "en som höjer sig över bygdekonstnärernas blygsamma krets". Elvärme installerades och användes för första gången 1948 vid 50-årsjubileet i oktober. När kaminen nu avlägsnats och inte kunde smutsa ner mer ansökte man 1955 om att få tvätta och måla interiören. Korfönstren fick innerbågar med färgade antikglas, vilket även monterades i övriga fönster ett par år senare. Nya lampetter köptes från E. Jonssons Eftr gelbgjuteri i Skara. 1967 inreddes förvaringsutrymmen i vapenhuset samt vid västra långhusväggen där bänkar avlägsnades. 1997 lades delar av takteglet om och smärre reparationer utfördes. Det enkupiga teglet på södra sidan hade bytts mot tvåkupigt tidigare och fick vara kvar, övrigt byttes till enkupigt. Kyrkan har alltså inte genomgått någon större omdaning under sin historia och bär på ett säreget vis mycket av den gamla kyrkan med sig. |
