Stäng fönster GÖTEBORG SÄVE 15:1 - husnr 1, SÄVE KYRKA (SANKT OLOVS KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| SÄVE KYRKA (SANKT OLOVS KYRKA) (akt.) | |
| 1998-07-24 |
| Historik |
|---|
|
Säve kyrka ligger i Kvillebäckens dalgång inte långt från Nordre älv och är ett landmärke från söder och väster. Fornlämningsbilden vid Nordre älv tyder på en omfattande befolkning i området under yngre järnålder (500-1050 e kr). Inom ett större område kring Säve är förekomsten av gravfält från denna tid en av de tätaste i landet. Arkeologiska undersökningar av ett område omedelbart norr om Kvillens utlopp i Nordre älv visar att man där troligen ägnat sig åt handel och reparation av båtar. Älven utanför spärrades av genom en pålspärr på 1000-talet e.Kr. Säve blev svenskt 1658. Omedelbart norr om kyrkogården låg Säve Kyrkebys bebyggelse samlad runt en bergsknalle. Vid lagaskiftet flyttades flera gårdar ut och idag är inte bybildningen lika tydlig. Säve kyrka nämns första gången i biskop Eysteins jordebok från 1388, där anges att kyrkan var helgad åt S:t Olof. I Säve socknen, Bönered, finns också en källa helgad åt S:t Olof. Under medeltiden var Säve ett självständigt pastorat, men efter reformationen utgjorde hela norska Hisingen ett prästgäll. Säve församling omfattade fram till 1658 även det område som nu utgörs av Rödbo socken. Torslanda, Säve och Björlanda förenades till ett pastorat 1928. Säve församling införlivades 1967 i Göteborgs kyrkliga samfällighet. KYRKANS TIDIGA UTFORMNING Säve kyrka har en komplicerad byggnadshistoria. Den har om- och tillbyggts i flera etapper. De äldsta murpartierna (långhusets västra del) antas vara från tidig medeltid. Kyrka hade under medeltiden ett rektangulärt långhus och ett lägre och smalare rakt avslutat kor i öster av den typ som var vanlig under 1100-talet och början av 1200-talet. Dagens kyrkorum fick sin huvudsakliga form under 1700-talet och har intressant träinredning från1600-talet. Ungefär två tredjedelar av Säve kyrkas långhus är medeltida. Vid grävningar på kyrkans nord- och sydsida har påträffats grundstenar 14,10 respektive 14,90 m från långhusets västgavel. Medeltidskyrkan hade varken vapenhus, torn eller sakristia. Mot öster låg ett smalt kor. I det kontrakt som skrevs med murarmästaren inför 1729 års ombyggnad omnämns koret som "mörkt, trångt, förfallet". Långhuset hade före förlängningen två fönsteröppningar mot söder. Då man inte funnit några spår efter portaler på långhusets långsidor kan slutsatsen dras att ingången var placerad mot väster, redan innan tornet byggdes. Inga målningar på kyrkans innerväggar har påträffades vid de invändiga putsarbeten som gjorts under åren. Dopfunten är troligen utförd av mästaren Thorkillus som var verksam under 1200-talets första hälft. Altaruppsatsen tillverkades och bemålades 1671-1675 av Hans Schwants från Göteborg Av de handlingar som upprättades i samband med att långhuset fick ett trätunnvalv 1696, byggt av timmermannen Erich Sifverson, framgår att yttertaket vid denna tid var belagt med tegel som undertill var struket med kalkbruk. Uppgiften visar att pannorna låg på öppen läkt. Ett rimligt antagande är därför att långhuset hade ett plant innertak innan tunnvalvet byggdes. Valvet försågs 1704 med målningar av mäster Christian von Schönfeldt. Schönfeldt var under 1700-talets förra del västkustens mest kände kyrkomålare. Hans målningssvit i Säve kyrka beskrivs av Riksantikvarieämbetet som en av de mest värdefulla i landet från barocktiden. KYRKAN FÅR SIN NUVARANDE PLANFORM 1729-1730 förlängdes kyrkan åt öster och fick sin nuvarande form med ett fullbrett tresidigt avslutat kor. Delar av kyrkans välvda trätak byggdes i samband med detta om av timmermannen Sifwer Erichsson och målades 1734 och 1737 av Göteborgs målaren mäster Johan Ross. Kyrkans takstolar är från två skilda byggnadsetapper. Takstolarna över långhusets medeltida del är sammanfogade med trätappar, medan takstolarna från kyrkans förlängning 1729-1730 är spikade. Takstolarna i kyrkans äldre del kan vara medeltida. Den tidigaste uppgiften om kyrkans golvbeläggning är från 1730, då trägolv lades in "överallt". Men redan i handlingar från 1736 nämns stengolv. Troligen är det samma golv som fortfarande finns kvar i mittgången. Vapenhuset med portaler i norr och söder byggdes 1746, den södra portalen murades igen 1885 och den norra 1902 när västportalen iordningställdes. 1750 uppfördes tornet av trä över vapenhuset. Tornets karnisformade huv uppfördes sannolikt 1859-60 och var från början täckt med ekspån men fick 1902 en täckning av zinkplåt. Koret grundförstärktes och murades om 1902, enligt arbetsbeskrivningen av "sprängd eller bruten gråsten i goda förband samt med kalkbruk". I samband med att koret murades om sattes nya fönster med blyinfattade glasmålningar in. 1904 togs ett fönster upp i korets östvägg, rakt bakom altaret. Tidigare hade det funnits en nisch i detta läge. Fönstret murades igen 1934. SENARE RENOVERINGAR 1934 genomfördes en större renovering av kyrkan under ledning av arkitekt Axel Forssén. Sakristian byggdes vid detta tillfälle efter ritningar av samme arkitekt. Tak, bjälkar och lister behandlades av konservatorn Sven Gustafsson från Göteborg. Ovanpå den ursprungliga färgen fanns först ett helt vitt färgskikt detta hade troligen påförts under gustaviansk eller empiretid (ungefär 1780-1830). 1892 hade man utan att först ta bort den vita färgen utfört en rekonstruktion av det understa färgskiktet. Båda dessa lager togs bort vid 1934 års renovering. Altarringen byttes mot en ny altarring ritad av Axel Forssén. Kyrkans alla ytskikt behandlades så väl utvändigt som invändigt. Långhusets takbeläggning av tegel byttes ut mot skiffer1945. Den första bänkraden närmast koret togs bort 1984 för att ge plats för en ramp i övergången mellan kor och långhus på södra sidan. I samband med att orgeln byggdes om 1986 flyttades den fram c:a 30 cm för att frilägga Christian von Schönfeldts målningar av skapelsen och syndafallet. Målningarna åtgärdades av konservator Anders Darwall. 2005 utfördes konservatorsarbeten på dekormålade ytor på tak, altaruppsats och predikstol. |
