Stäng fönster SÄFFLE KÄLLSBÄCK 1:11 - husnr 9001, STAVIKS FYR
Byggnad - Beskrivning
| Staviks fyr (akt.) | |
| 1998-06 |
| Historik |
|---|
|
Fyrplatsen här på nordöstra delen av Värmlandsnäs inrättades redan 1860. Fyren visade först fast vitt sken. År 1898 installerades spegelapparat med blixtljus och blänk. Under 1800-talets sena del och fram till ca 1909 hette fyrvaktaren Erik Johansson och han skötte även prickhållningen. Därefter var Johan Gustav Eriksson fyrvaktare och prickhållare på Stavik. Han efterträddes sedermera av Harry Eriksson. Bemanningen blev indragen 1952, i samband med att elektrisk klippapparat med AGA-reserv installerades. Det sexkantiga trätornet från 1860 är ett av fyra tidiga stora trätorn i Vänern. Fyrtornet påminner mycket om Skoghalls fyr på Hammarö, om änlägre – 13, 2 m – och något mindre. Tornet har samma gedigna stolp verkskonstruktion och typ av entréparti, samt gamla små spröjsade fönster infällda i väggen. I den gråmå lade lanterninen står glaslinsen kvar på en trähållare. Vid inventeringstillfället 1998 var el och gasreserv från 1952 fortfarande i funktion. År 1999 byttes detta ut. Inbäddade bland syrener, frukt- och lövträd ligger fyrvaktarboställets byggnader i en tät klunga. Enligt brandförsäkringsuppgifter från 1880-talet omfattade bebyggelsen då fyrtornet, ett bostadshus under tegeltäckt tak och en uthusbyggnad med visthusbod och vedbod. Det lilla bostadshuset är troligen byggt ca 1860 och har mycket av 1800-talets utseende i behåll; t.ex. fasadens rödmålade profilerade locklistpanel, spröjsade fönster i enkla bågar och åstaket med skiffertäckning. Senare har farstun blivit inbyggd. Övriga byggnader är en rödmålad uthuslänga, en timrad bod med taktäckning av enkupigt tegel ochi skogen en jordkällare delvis byggd av gråsten – samtliga från 1800-talets senare del eller tidigt 1900-tal. Staviks fyrplats ägs av Seglationsstyrelsen. Fyrvaktar bostället är uthyrt som bostad. Stavik är en välbevarad stor trätornsfyr som kulturhistoriskt sett har samma mycket höga dignitet som tornen på Skoghall och Smörhättan. Fyrtornet är även en av Vänerns äldsta nu stående fyrbyggnader. Den enkla interiören är synnerligen väl bibehållen från 1800- och tidigt 1900-tal, även vad gäller byggnadsmaterialen. Enda yttre förändring som skett är fasadens eternitplattor från 1952. Fyrtornet har även sin omgivning i behåll, med det relativt ålderdomliga fyrvak tarbostället där endast små kompletteringar har gjorts på 1950-talet. Kulturmiljön med tornet på udden, fyrvaktarbostället och sammanhangen med sjön – förmedlar en mycket värdefull bild av en gammal fyrplats med lång kontinuitet, vid Vänern. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000. |
