Stäng fönster SÄVSJÖ EKSJÖHOVGÅRD 8:13 - husnr 1, VALLSJÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VALLSJÖ KYRKA (akt.) | |
| 2008-01 |
| Historik |
|---|
|
Vallsjö gamla kyrka hör till de så kallade Njudungskyrkorna som uppfördes under 1100-talets andra hälft. Perioden sammanfaller med att byggnadshantverkare blev tillgängliga i området i och med att Lunds domkyrkas färdigställts och många hantverkare sökte sig till nya kyrkobyggen. . Kyrkan uppfördes i sten med putsade fasader. Redan på 1600-talets finns uppgifter om att den var i dåligt skick och att den upplevdes omodern. I mitten på 1800-talet aktualiserades frågan om att bygga ny kyrka och undehållet minskades då kraftigt. De första planerna på en ny kyrka förutsatte att den nya kyrkan skulle uppföras i närheten av den gamla. Ritningar togs fram för en ny kyrka, till det yttre påminnande om den i Vrigstad fast med en sakristia i absidform mitt på norra fasaden. Ritningarna är från 1857. Man började till och med under 1860-talet köra fram sten till bygget på en plats nära kyrkan. Men samtidigt drogs järnvägen fram genom socken och stationssamhället Sävsjö växte upp - något som man troligen först senare insåg betydelsen av. Socknen blev nu delad i frågan om var kyrkan skulle uppföras - vid gamla kyrkplatsen eller i det nya samhället Sävsjö. . En tomt donerades under 1880-talet av godsägaren på Eksjöhovgård, Nils Petter Larsson, som blev en lämplig kompromiss mellan de två önskemålen, på en plats öster om Sävsjö - halvvägs till gamla kyrkan. Den nya kyrkan uppfördes 1890-91. De första ritningarna är signerade av G & PA Pettersson, Wersås, men odaterade. De har däremot godkänts av Kunglig Majt i februari 1889 och borde sålunda vara gjorda under 1888. Från Värsås utanför Skövde kom en hel byggmästarfamilj Pettersson där sonen (Peter) Anders Pettersson (1811-1889) som byggmästare uppförde ett flertal kyrkor, främst i Skara stift men även i övriga landet. Han byggde bland annat Sofiakyrkan i Jönköping, som invigdes 1888. Troligen är det denna Anders Pettersson som ritat den nya kyrkan i Vallsjö. . Ritningskopiorna är sedan vidimerade av en Gustaf Pettersson som förmodligen är G:et i signaturen, men vem denna är är inte bekant. En Gustaf Pettersson vid Överintendentsämbetet ritade den snarlika Norra Solberga kyrka, möjligen är det samma person. I hembygdslittertur om kyrkan omtalas kyrkobyggmästaren Carl Pettersson vars ursprung inte är utrett - troligen är det en son eller släkting som tagit över bygget efter Peter Anders Petterssons död. Byggmästaren Anders Pettersson var känd för sina tekniskt mycket välbyggda kyrkor. Vallsjö nya kyrkan byggdes med en del konstruktionsfel vilka delvis berodde på en mycket tillbakahållen budget, som sedan visat sig bli en dyrbar historia. . Som många liknande byggnader i sten följer ett problem med fuktinträngning och dålig ventilation av murarna. . Murarna uppfördes inte som skalmurar utan endast med genomgående block som putsades på insidan. All fukt som trängde in i fogarna vandrade sen ut på kyrkans innerväggar, så pass att fuktfläckarna redan var påtagliga när kyrkan togs i bruk 1892. De första tjugo åren användes den gamla orgeln från gamla kyrkan, förmodligen för att bygget kostat så pass mycket att ekonomin inte tillät en ny orgel från början. Skillnaden måste därför ha varit stor när den nya orgeln invigdes 1912. Orgeln byggdes och levererades av orgelbyggare Magnusson i Göteborg, och den gamla orgeln flyttades tillbaka till den gamla kyrkan. Samtidigt som den nya invigdes hade man också avslutat den första stora renoveringen 1912. Det mörka innertaket målades ljust, golvet lades delvis om och väggarna putsades om och målades i sandstensfärg. Syftet var att få bort fuktfläckar och putsskador, samt ändra den ”mörka och dystra” färgskalan till en ”ljusare och gladare”. Fuktproblemen inskränkte sig inte bara till den invändiga putsen, utan även till bjälkar i golv, och bärande pelare till läktare. Omfattande renoveringar genomfördes förutom 1912 även 1936, 1950 och 1986. Den första renovering som på allvar gjorde något åt fuktproblemet var uppmurandet av en isolerad innervägg på 1930-talet. . Samtidigt ändrades färgsättningen och de nygotiska bänkarna förenklades något. Vid renoveringen 1986 återställdes efter en färgundersökning det ursprungliga färgschemat som huvudsakligen gick i brun lasyr med sparsamma detaljer i rött, grönt och guld. . Man tog då även bort den norra läktaren för att få plats med en kororgel, samt inredde rum under den västra läktaren. |
