Stäng fönster MELLERUD KARIHAGEN 1:6 - husnr 1, GRINSTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GRINSTADS KYRKA (akt.) | |
| 1994-09-26 |
| Historik |
|---|
|
Komplettering vid inventeringen 2003: Kyrkan är vitputsad med murar av tegel och natursten. Kyrkan antas vara uppförd omkring 1250. Under 1600-talet förlängdes den åt öster med det tresidiga koret. Västtornet tillkom 1862 och sakristian öster om koret 1939. Tornets nedervåning utgör vapenhus. Det finns en sägen som anger kyrkan i Grinstad som Dalslands äldsta. Då dalborna var kyrklösa gjordes kyrkfärder över Vänern till Skalunda kyrka på Kålland i Västergötland. Vid ett tillfälle förliste 16 kyrkbåtar och man beslöt att bygga en egen kyrka, i Grinstad. Kanske har denna skröna bara tillkommit för att förklara det traditionella namnet Dalbodörren (i Skalunda och Gösslunda kyrkor), som ju inte behöver betyda mer än "dörren som vetter mot Dal". Väl utvecklade kontakter över vattnet har i vilket fall en lång tradition. Grinstad tillhör också den speciella gruppen medeltida tegelkyrkor i Dalsland. I det medeltida Skarastiftet (landskapen Västergötland, Värmland och Dalsland) finns endast sju kända sockenkyrkor av tegel, vilka alla var belägna i Dalslands östligaste härader (närmast Vänern). Av dessa har endast kyrkorna i Ör och Grinstad samt Tösse gamla kyrka bestående murverk och Grinstad anses var den bäst bevarade. Dalslands äldsta daterade kyrka är annars grannkyrkan Bolstad med sitt märkliga medeltida torn, genom dendrokrologi daterad till ca 1150. Om Grinstads kyrka finns uppgifter att hon var helgad åt S:t Erik och en offerkyrka. I kyrkan finns lösa skulpterade detaljer av tegel b l a en ansiktsmask som kan föreställa Erik den helige. Författarna till Sveriges Kyrkor, Dalsland, Sundals härad, daterar Grinstads kyrka till ca 1250 och ser dess närmaste förebild i franciskankyrkan St:a Katarina i Skara. Vid en murverksdokumentation 1913 kartlades delar av kyrkans medeltida utformning. Långhusets ursprungliga mått var 15,5 x 11 meter och hade sannolikt ett rakslutet kor. I muren markerades bl a spår av en portal och ett fönster åt söder och på västfasaden rekonstruerades en tegelfris. På norra väggen framtogs en del av kalkmålningen med den gåtfulla labyrinten och konsekrationskorset. Under 1600-talet förlängdes kyrkan, liksom många andra medeltida dalsländska stenkyrkor, åt öster med det tresidigt avslutade koret. Samtidigt som kyrkan putsades utvändigt för första gången. På 1700-talet tillkom predikstolen i rokokostil och troligen byggdes läktaren samt ett vapenhus i väster. År 1807 målades altartavlan av Benjamin Wall som som samtidigt också målade övriga kyrkan och dess inventarier. 1831 ersattes spånläggningen av skiffer på taket och 1854 fick fönstren sin nuvarande storlek. Tornet, med sin karakteristiska lutning, byggdes 1862 i nygotisk stil och ersatte då en brädfodrad och rödmålad klockstapel nordväst om kyrkan. På 1880-talet sattes tidstypiska öppna "parkbänkar" in och troligen även det nuvarande altaret, altarringen samt läktarbarriärens balusterdockor. 1913 fick det plana innertaket sin nuvarande form. 1939 genomfördes en omfattande renovering efter handlingar av arkitekt Yngve Kernell, Göteborg. Bland de större åtgärderna var tillbyggnaden av sakristian öster om koret. Under denna byggdes också en källare för en centralvärmeanläggning. Även elbelysning installerades. I tidens anda byggdes bl a de öppna bänkarna från 1880-talet om och försågs med fyrkantiga gavlar liksom den öppna läktarbarriären försågs med en skiva och blev sluten. Kyrkan fick bl a nya dörrar, innerfönster med frostat glas och en ny färgsättning. Predikstolen och altaruppsatsen konserverades av konservator Olle Hellström, Skara. Senare större ombyggnader i kyrkan utgörs främst av läktarunderbyggnaden från 1988 med samlingsrum, kapprum, toalett och städutrymme. |
