Stäng fönster MARIESTAD BROMMÖ 3:19 - husnr 9002, SMÖRHÄTTANS FYR
Byggnad - Beskrivning
| Smörhättans fyr (akt.) | |
| 2000-01 |
| Historik |
|---|
|
Långt ut över vattnet syns det vita stora tornet på södra udden av Brommö. Smörhättan är en av de tidiga fyrplatserna i Vänern och tillika en av de mest förnämliga fyrmiljöerna. Likt Borhallsudde förmedlar Smörhättan en ovanligt helgjuten bild av ett gammalt fyrvaktarboställe. Det mycket välbevarade stora trätornet hör till de äldsta nu stående fyrbyggnaderna vid Vänern. Angöringsfyren Smörhättan står väster om farleden in i Brommösundet och anlades 1855 för att leda in seglingen till sundet från söder. Fyren försågs med fast vitt sken. År 1904 gjordes förändringar och 1910 förstärktes fyrskenet med en avskärmad tvåvekslampa. Fyren blev 1950 helautomatisk elektrisk fyr med AGA-reserv. År 1993 moderniserades el-driften. Numera äger Seglationsstyrelsen endast fyrplatsen. Det f.d. fyrvaktarbostället är frånsålt och i privat ägo. På 1890-talet var Sven Blomqvist och Johan Blomqvist fyrvaktare. Förutom fri bostad erhöll fyrvaktaren år 1890 en årslön bestående av 180 kr. plus fyra famnar ved. År 1898 blev Johannes Abrahamsson från Torö på Brommö fyrvaktare och prickhållare på Smör hät tan. Efter honom kom 1930 Nils Andersson, som var son till fyrvaktaren med samma namn på Träd gårds hol men i Lurö skärgård. Andersson tjänstgjorde på Smörhättan fram till att bemanningen drogs in 1946. Han flyttade då över till Gälleudde fyr vid Vänersborgs viken. Ytterst på udden står det 14,2 m höga fyrtornet från 1855, byggt i gedigen stolpverkskonstruktion. Smörhättan är i princip syskontorn till det något äldre fyrtornet på Skoghall och är en av de äldsta nu stående trä tornsfyrarna i landet. Det sexsidiga tornet ursprungliga utformning är mycket väl bibehållen t.ex. fasadens breda förvandringspanel, gamla spröjsade fönster som är infällda i väggen, samt entrépartiet med trekantsgavel och gråmålad bräddörr. Interiören följer samma mönster som övriga stora trätorn: enkelt inredd, till stor del omålad och med påtagligt mycket av äldre inredning och ursprungligt byggnadsmaterial bevarat. Tornets översta plan har stående panel, målad i ljust gråblått. Trästege och fällucka leder upp till lanterninen där gamla glaslinsen (nu med el-lampan i) står på sin plats. Mycket av äldre utrustning finns i behåll. Mellan lövhäckar och stora vällagda stenmurar ligger fyrvaktarbostället i skogskanten inne på udden. På 1880-talet bestod boställets byggnader av ett boningshus under tegeltak och en mindre vedbodlänga. Längan var troligen byggd i skiftesverk under spåntäckt tak. Nuvarande rödmålade bostadshus bär helt och hållet prägel av 1900-talets början; ett mycket bra prov på de boställshus med drag av den tidens villastil som Seglationsstyrelsen lät uppföra under tidigt 1900-tal. Exteriört är huset helt intakt även i de många fina detaljerna. Även stuprörens dekorativa ”kronor” i plåt finns i behåll. Den skiffertäckta uthuslängan är ett gott exempel på en mindre länga från 1800-talets slut, delvis byggd av trä, delvis murad av huggen gråsten. Delvis av gråsten är även jordkällaren. I övrigt består bebyggelsen av ett båthus vid strandkan-ten samt en ålderdomlig f.d. oljebod, överflyttad från Djurö 1932. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000. |
