Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

SÖDERHAMN ASKESTA 5:2 - husnr 1, GAMLA MANGÅRDSBYGGNADEN Ny sökning Tillbaka till sökning


Teckenförklaring Bakgrundskarta Copyright © Lantmäteriet
visa stor karta
Byggnadspresentation
GAMLA MANGÅRDSBYGGNADEN (inakt.)

1800 - 1829

Gävleborg
Söderhamn
Hälsingland
Söderala
Söderala församling
Uppsala stift
Asta 701

Jordbruk - Bostadshus - Mangårdsbyggnad

Historik

Inventeringsår Ej registrerat

Västergården i Asta har ägts av samma släkt åtminstone sedan slutet av 1600-talet. Den förste kände ägaren var bonden Olof Persson. Ursprungligen låg gården inne i bykärnan, men flyttades till sin nuvarande plats i utkanten
av byn i samband med att laga skifte genomfördes 1827-1834.

Enligt familjetraditionen skall den gamla mangårdsbyggnaden ha flyttats med från den ursprungliga gårdsplatsen, medan andra uppgifter anger att den byggdes 1845. Bottenvåningen var bebodd ännu på 1950-talet, medan övre våningen enbart verkar ha varit använd till fes. Den står kvar i sitt ursprungliga skick så när som på en kammare där väggarna nu är t...

Läs mer i eget fönster

År 1800 - 1829 Nybyggnad
Ursprungligen låg gården inne i bykärnan, men flyttades till sin nuvarande plats i utkanten av byn i samband med att laga skifte genomfördes 1827-1834. Enligt familjetraditionen skall den gamla mangårdsbyggnaden ha flyttats med från den ursprungliga gårdsplatsen, medan andra uppgifter anger att den byggdes 1845. KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 2008-05-12, Dnr 432-11184-06
År 1850 - 1859 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Övre våningen i den gamla mangårdsbyggnaden inreddes på 1850-talet av Knutesmålarna från Rättvik, en målarsläkt som var flitigt verksam i Hälsingland. KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 2008-05-12, Dnr 432-11184-06
År 1900 - 1929 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Salen i bottenvåningen, som är inredd i början av 1900-talet – troligen som ett led i de ombyggnader som skedde på gården efter Anders Larssons och Julia Nilsdotters giftermål 1904 – är också typisk för sin tid och mycket välbevarad. Väggmåleriet i förstugan på nedre botten är en efterbildning från 1930-talet av Knutesmålarnas ursprungliga måleri och som sådant ett gott exempel på det nya intresse för äldre folkligt måleri som växte fram under första hälften av 1900-talet. Båda dessa rum har därmed ett stort kulturhistoriskt värde trots att de inte tillhör de äldsta inredningarna. KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 2008-05-12, Dnr 432-11184-06