Kyrkan ritades av Gävles dåvarande stadsarkitekt Erik Alfred Hedin och uppfördes år 1906-07 i nationalromantisk stil. Efter en omfattande ombyggnation 1954-55 har stildragen slätats ut och byggnaden har idag även karaktärsdrag av funktionalismens enkelhet. Kyrkan är uppförd i trä och orienterad i sydvästlig-nordostlig riktning men för enkelhetens skull beskrivs kyrkan hädanefter som att koret ligger i öster. Långhuset har formen av en basilika med ett fönsterförsett mittskepp som skjuter upp över sidoskeppens höjd. På den norra sidans västligaste del finns ett torn där entréportarna fanns fram till 50-talsombyggnaden. Sedan dess sker huvudingången via ett utbyggt vindfång på långhusets västra gavel. Koret är smalare än mittskeppet och rakt avslutat mot öster och har ett högt rundbågigt fönster åt söder. De båda sidoskeppen är försedda med spåninklädda strävor mellan vilka fönster och dörrar är förlagda. Ingången till sakristian finns i norra sidoskeppets östra del. Kyrkans fasader är klädda med spån och målade i den ursprungliga vita kulören. Även takmaterialet är detsamma som det ursprungliga, ett rött holländskt tegel med karaktäristisk räfflad yta. Tornspiran är klädd med svartmålad plåt som följer de smäckra formerna. Dörrar och fönsterbågar är målade i gröna nyanser.
|
