Stäng fönster LEKSAND DJURA 58:1 - husnr 1, DJURA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| DJURA KYRKA (akt.) | |
| 2005-06 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Nuvarande kyrkobyggnad uppfördes på 1780-talet med till betydande del material från dess föregångare. Långhuset utgörs av en enskeppig rektangulär salkyrka med rak koravslutning i öster och med sakristia i dess förlängning, bakom koret. I väster, mot långhusets gavel, står ett stapelliknande torn med kvadratisk plan och avsmalnande kropp. Långhuset uppfördes med samma bredd som gamla byggnaden men förlängdes i öster med en smalare tillbyggnad för sakristian. Denna har i sin tur en tillbyggnad mot norr, som tillkommit efter 1913 och som utgör yttre ingången till sakristian. Långhuset är uppfört av liggtimmer och material från gamla kapellet återanvändes delvis. Tornet härrör från det första kapellet och utgjorde ursprungligen en fristående klockstapel, uppförd på 1600-talet. Det bär på bjälkar årtalen 1733, 1737 och 1752, troligen tidpunkten för åtgärder, och är utfört i stolpkonstruktion. Tornet saknar därför förbindelse med långhuset och kyrkans ingång är förlagd till ett tillbyggt vapenhus i söder. Byggnaden har genomgått många upprustningar som oftast präglats av tidens smak och synsätt. På 1830-talet vitrappades långhus och sakristia samt kyrkorummet. Framför allt kom ingreppen som genomfördes 1892 och 1913 att inverka på inredningen samt på färgsättningen såväl ut- som invändigt. På 1890-talet ersattes de slutna bänkarna med öppna, ena läktaren revs medan fönstren vidgades och fick en bågig avslutning, vidare avlägsnades vapenhuset. Kyrkan genomgick en stor upprustning på 1950-talet, enligt ett förslag av arkitekt Martin Westerberg. Syftet var att i möjligaste mån återställa kyrkans ursprungliga utförande och karaktär. Till de betydande förändringarna från Westerbergs restaurering hör återskapandet av vapenhuset samt av de rektangulära fönstren med blyinfattningar, klockstapelns röda färgsättning och invändigt rekonstruktionen av slutna bänkar. Invändigt togs den ursprungliga färgsättningen fram medan den nya inredningen fick en anpassad kulörsättning. Samtidigt inför-des nyheter som det nuvarande tegelgolvet. 1997-års restaurering, enligt förslag av arkitekt B. Blomé, avsåg främst tekniska åtgärder på grund och golv, samtidigt genomfördes såväl återställande åtgärder som moderna anpassningar. Portarna i vapenhuset vidgades för att underlät-ta passage vid bärande av kistor; läktarbarriären som avlägsnades 1954 återställdes, medan utrymmet under läktaren inreddes vilket medförde avlägsnandet av befintliga sittplatser. Långhuset och sakristian har inklädda knutar och putsade fasader. Ursprungligen var det liggande timret ofodrat och rödmålat, det fick så småningom brädfodring men rappades med kalkbruk på 1830-talet. Numera är knutlådorna utformade som pilastrar och takfoten har ett kraftigt och profilerat listverk. Nuvarande fönster med rektangulär form, raka överstycken och tvärpost är rekonstruktioner av de ursprungliga som avlägsnades på 1890-talet. Återställandet genomfördes vid 1950-talets restaurering då även blyspröjsning med antikglas infördes i ett försök att återskapa de ursprungliga fönstrens utformning. Karmar och ramar är gråmålade. Långhuset har fyra fönster på norra sidan, tre på södra samt två i västra gaveln, i höjd med läktaren. Sakristian har samma utförande som långhuset med putsade ytterväggar och listverk; även tillbyggnaden med ingången mot norr har fått samma karaktär. Sakristian har kvadratiska fönster i öster och söder, de är ursprungliga och är som övriga gråmålade. Den har i nordöstra hörnet en hög skorsten av tegel som motsvarar den öppna spisens placering invändigt. Ingången i norr har en stentrappa, med räcken av smide, som leder till en dörr med glasad överdel. Vapenhuset har vitrappade fasader under sadeltak. Porten har avrundade hörn i överstycket och pardörrar med panelfodring lagd i diamantspets (rombiskt mönster). Ovanför porten finns ett lunettfönster med blyinfattade färgade glasrutor. Nuvarande stentrappa med ramp har tillkommit på senare tid. Långhuset är utvändigt täckt av ett svagt brutet tak, vilket har en mindre förskjutning mellan fallen, i höjd med brytningen. Taket är valmat i öster över koret men har rak anslutning till tornet, med taknock i höjd med ljudöppningarna. Långhusets taknock pryds, i höjd med koret, av ett kulkors krönt med vindflöjel som bär årtalet 1780. Sakristian har ett valmat sadeltak som ansluter till östra gaveln och är lägre i förhållande till långhuset. Entrétillbyggnaden i norr har ett valmat sadeltak. Vapenhuset som är lägre än långhuset har ett sadeltak vars nock når till långhusets takfot, det bär kulkors i höjd med gaveln. Samtliga tak är täckta med av-smalnande rödtjärat tjockt takspån (fjällspån). Den med långhuset sammanbyggda klockstapeln ger kapellet ett karaktäristiskt utseende. Den utgör ett ovanligt torn utan förbindelse med långhuset. Tornet med sina åtta torngluggar och sin klockformade huv är krönt sedan år 1860 med en liten spira, vilken bär förgyllda attribut i form av kulkors, Karl XV:s namnchiffer samt ytterligare en krona med kors. Kulkorset var redan befintligt 1735 och övertogs från gamla kapellet. Stolpkonstruktionen har brädfodring med spånbeklädnad, även stödbenen i väster, trapphuset i söder samt huv är spånklädda. Sedan 1954 är spånet åter rödtjärat, efter att ha varit vitmålat som en följd av 1800-talets upp-rustningar. Torngluggarna, två på varje sida, har svarttjärade luckor av enkla brädor. |
