Stäng fönster STRÖMSUND STRÖMSUND 2:21 - husnr 1, STRÖMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STRÖMS KYRKA (akt.) | |
| 2005-08-01 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Ströms kyrka är en fint proportionerad kyrkobyggnad av nyklassisk typ med lanterninkrönt torn i väster och smalare sakristia i det rektangulära långhusets förlängning. Det kom att dröja lång tid, drygt 30 år från beslutet att ersätta den medeltida tornlösa salkyrkan med en ny, innan det nya stora templet invigdes 1847. Stiftsbyggmästaren Simon Geting anlitades för arbetet och presenterade ritningar som genomgick en försiktig revidering av den framstående arkitekten Carl Gustaf Blom Carlsson vid Överintendentsämbetet. Geting lade grunden 1823 men först 1845 restes murarna av gesällen Frans Agathon Lindstein och för timmerarbetet svarade byggmästaren Nils Henning Victor af Trolle. Kyrkoarkitekturen i landet var relativt stabil under perioden och Ströms kyrka är ett i allt väsentligt tidsenligt verk, möjligen med undantag av tornavslutningens utformning. I den harmoniska exteriören framstår tornet med sin klara och logiska uppbyggnad särdeles lyckat. Ingången på dess västfasad har kopparbeslagna dörrar från 1928 med tidstypisk kvadratindelning med smäckra stjärnor och årtalen 1928 och 1846. Dörröppningen har liksom den enkla omfattningen ett flertal fint dragna profiler. Diskret inkomponerad i mittpartiet är en rektangulär rödmålad inskriptionstavla med förgylld text med uppgifter om kyrkans uppförande. Tornet har liksom kyrkan i övrigt hörnlisener. De binds samman av en slät list i bjälklagshöjd. I nästa våning återfinns ett centralt rundfönster med tät spröjsning placerat i en kopparavtäckt nisch med en slät putsomfattning. Rundbågade ljudluckor av jalusityp med smidesräcken vetter åt alla håll. Tornets undre takfall är kraftigt karnissvängt. En hög smal kvadratisk lanternin i trä med smidesräcken i rundbågnischerna avslutas med slutstenar och tandsnitt under en krönande förgylld korsglob. I takfallen sitter ur med spiror i koppar. Väggarna är slätputsade i gulvitt ovan en grå sockel. En kraftig, profilerad taklist förmedlar övergången till långhusets sadeltak. Samtliga takytor är sedan 1977 kopparklädda. Långhusfasaderna är rytmiskt indelade med höga rundbågade fönster. Sydfasaden har fyra fönster och en central ingång med överljus. Fönstren har enkla omfattningar i puts. Bågar, karmar och poster är grå och solbänkarna kopparavtäckta. Det är sexluftsfönster med förstärkningsjärn på posterna. Tornets sidofasader har stora rundbågfönster likt långhusets, men på båda sidorna har bågarna bytts ut 1970 vilket utifrån syns genom spröjsarnas avsaknad av profilering och från insidan framstår än tydligare. Sydentrén har en enkel trappa av granit och en smal dubbeldörr i liv med fasaden. Dörren från tiden kring sekelskiftet 1900 har drag av nyrenässans och är avfärgad i en brun nyans. Ett listverk omfattar den smala dörren och fönstret ovan den. Östra långhusgaveln är markant bredare än sakristian. Ovanför taklisten är gaveln kopparinklädd. Sakristians tak är valmat brant från långhusets gavelspets och långhustaklisten fortsätter längs sakristian vars fönster på söderväggen markerar att det är två våningar i byggnadsdelen. Mot söder på gaveln sitter en enkel kopparbeslagen dörr i ett rakt valv. Området kring kyrkan i Ström har sedan medeltiden varit medelpunkten i en väldig men glesbefolkad skogs- och fjällsocken. Den nya kyrkan byggdes med rejäla mått och har svarat upp mot behoven som följt av tätorten Strömsunds tillkomst och kraftiga tillväxt från 1800-talets senare del och en stor del av 1900-talet. Det är emellertid tydligt att krav på funktionella förändringar har medfört moderniseringar och omfattande restaureringar. I det avseendet är kyrkan i Ström representativ för de stora jämtländska socknarnas och tätorternas kyrkors utveckling under 1900-talet. Detta är påtagligt i kyrkointeriören som i hög grad präglas av två tidstypiska restaureringar genomförda under två intensiva kyrkoförnyelseperioder i länet, 1920-talet och 1970-talet. |
