Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Eksjö kn, KRÅKSHULT 7:1 KRÅKSHULTS KYRKOGÅRD

 Anläggning - Värdering

KRÅKSHULTS KYRKA, Kråkshults kyrkogård
9/1/06
Motivering
KYRKAN
Kråkshults kyrka är en ovanligt välbevarad sengustaviansk landsortskyrka, uppförd 1801-02. Kyrkan har förändrats ytterst lite under åren och visar idag en hög autenticitet i såväl exteriör som interiör, både vad gäller bevarad utformning, material, inventarier och inredning.

De gustavianska dragen uttrycks i exteriören främst genom fasadernas enkelhet, den tillbakahållna artikuleringen samt i materialval såsom vitkalkad slätputs, skivtäckt plåt och spån på lanterninen. Dessa är värdefulla karaktärsdrag och därför är det viktigt att material och hantverksmetoder kopplade till dessa delar väljs på ett kulturhistoriskt korrekt sätt.

I interiören märks de gustavianska idealen genom den begränsade färgskalan i olika ljusgråa nyanser med förgyllda listverk och ornament, samt i den ursprungliga altaruppsatsen med altarrundel, läktarbröstning, slutna bänkkvarter, läktarpelare, trappräcken etc. Av fasta inventarier märks främst altartavlan och altaruppsatsen med höga konsthistoriska värden såsom del i Pehr Hörbergs produktion, samt predikstolen som en tidstypisk värdefull del av helheten. Det övergripande största värdet ligger dock i att interiören är så välhållen och enhetlig. Rummet är känsligt för nya tillägg, dessa bör vid förekommande fall anpassas efter rummets enkelhet så att fokus på altaruppsats och originalinredning inte förtas.

Sammanfattning
- Kyrkans exteriör och interiör är sammanhållna och ger en tydlig och autentisk bild av idealen från början av 1800-talet. Dominerande stildrag är gustaviansk nyklassicism.
- Exteriören har genomgått få ändringar som skiljer den från sitt ursprungliga utseende. Graden av autenticitet är hög i både material, hantverk och utformning.
- Interiören präglas av hög ursprunglighet vad gäller både innehåll och utformning. Färgsättningen är gjord i senare tid men återgår till den ursprungliga.
-Interiören är sällsynt enhetlig och är kulturhistoriskt värderingsmässigt överordnad de enskilda delarna.
- Kyrkorummets förnämsta inventarie är altartavlan av Pehr Hörberg, som troligen också utformat altaruppsatsen. Altartavlan är samtida med kyrkans uppförande och en viktig del av kyrkans helhet.
- Läktarunderbyggnader har gjorts mycket diskreta och utrymmet under läktaren ger fortfarande intrycket av att vara opåverkat – något som blir allt mer sällsynt.
- Äldre föremål tagna ur bruk och förvarade på vind och tornkammare har ett stort värde i berättandet om kyrkans historia som gudstjänstrum.


KYRKOGÅRDEN
Kråkshults kyrkogård anlades 1801-02, i samband med att den nya kyrkan uppfördes. Kyrkan och kyrkogården uppfördes på ny mark, några äldre lämningar finns alltså inte på kyrkogården. För att få tillräckligt grävdjup fylldes dessutom marken ut med sand. Kyrkogården har i modern tid utvidgats mot öster, genom ett utvidgningsförlag av Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås från år 1945. Nya kyrkogården i öster invigdes 1955.

Kråkshults kyrkogård är en typisk landsortskyrkogård med en äldre del och en ny utvidgning. Typiska karaktärsdrag för landsortkyrkogården är trädkransen, stenmurar och smidesgrindar samt ett grusgångssystem som ramar in de olika kvarteren. På den äldre kyrkogården är det i huvudsak endast den södra delen som är tagen i anspråk, då berggrunden går för nära marken i norr. Kvarteret närmast kyrkan i söder präglas av påkostade köpegravar med välbevarade grus-ytor och stenramar. Kvarteret är mycket enhetligt och sällsynt välbevarat, speciellt är att det är ett helt kvarter som är bevarat. I kontrast till detta avspeglar sig ett före detta linjegravskvarter söder därom med ett mindre antal bevarade linjegravsvårdar. Idag har de många allmänna linjegravarna blandats upp med nya moderna vårdar men fortfarande är linjegravskaraktären tydlig – små vårdar, enkla och högresta proportioner, ensamgravar, tätt placerade i regelbundna rader. Det kulturhistoriska värdet ligger i dessa drag, genom dessa och i kontrast till köpegravskvarteret direkt norr därom tydliggör det de sociala skillnaderna i äldre tider. Till de mer påkostade vårdarna hör även de längs med västra kyrkogårdsmuren – gravplatser med välexponerade lägen reserverade de som kunde betala för dem. Den nya utvidgning i öster är genom likvärdigt stora familjegravsvårdar, placerade utmed regelbundna rygghäckar ett uttryck för det jämlikhetsträvande folkhemmet under 1900-talet andra hälft.
Avsaknaden av gravar på kyrkogårdens norra sida är dels ett resultat av sämre naturliga förhållandena med ytlig berggrund, men även för att man inte velat begravas på norra sidan på grund av äldre föreställningar.

På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras, gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider.

Sammanfattning
- Kråkshults kyrkogård är en typisk landsortskyrkogård. Murar, grindar med grindstolpar, trädkrans, grusgångar är viktiga karaktärsbärande element i detta.
- Kvarter 1 och 2 är ovanligt väl bevarade och sammanhållna, det kulturhistoriska värdet är mycket högt. Samtliga gravar med grusbäddar och stenramar är mycket värdefulla för helheten.
- Gravar äldre än 1940 och med titlar bör bevaras, helst på plats.