Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Strängnäs kn, TORESUNDS KYRKA 1:1 TORESUNDS KYRKA

 Anläggning - Värdering

TORESUNDS KYRKA
2011-01-21
Motivering
KYRKOMILJÖN - Toresunds socken består av öppna odlingslandskap och i trakten finns talrika fornlämningar.

Toresunds kyrka är belägen på sydspetsen av en grusås sydost om Stallarholmen och strax söder om Kyrkviken precis intill väg 223 mellan Mariefred och Stallarholmen.

Ett stycke söder om kyrktomten och omedelbart söder om kyrkan ligger församlingens gamla prästgård, Ökna, som uppfördes 1797-1800.
Intill kyrkan ligger det gamla komministerbostället Karkulla med bostadshus från 1700-talet och flera ekonomibyggnader bl a ett mejeri. Vid kyrkan ligger också sockenstugan, ett 1700-talshus där skolan och ålderdomshemmet har varit inrymda.

KYRKOANLÄGGNINGEN - Den äldre kyrkogården invid kyrkan omgärdas av en låg mur av vald, huggen granit, i söder, väster och öster utförd som terrassmur. De två grindöppningarna mot söder och väster har fyrkantiga murade stolpar, putsade och avfärgade i samma rödaktiga nyans som kyrkan. De kröns av profilerade gesimser och koppartak. Kyrkogården ligger öppet och är gräsbevuxen. Innanför muren växer en trädkrans av lönn och dessutom olika tujor, syrenbuskar, snöbär, benved och nyponrosor. De större kvarteren i norr och söder har gravarna ställda i nord-sydlig riktning, en blandning av både små liggande och stora högresta gravstenar. Enstaka gravvårdar är försedda med järn- och träkors. Flera stenramar finns kvar, en del är dock övervuxna. Väster om kyrkan finns enstaka, äldre gravar bevarade.

Den nyare kyrkogården, en utvidgning på åsen i norr, omgärdas av en kallmurad gråstensmur med krönen övertorvade av mossa, gräs och örter. I öster finns en grindöppning av röd kalksten och i anslutning till denna en trappa av kilade granithällar. Nya kyrkogården har karaktär av skogskyrkogård, dominerad av barrträd. Gravarna är vända i öst/västlig riktning, flertalet breda och låga.

Söder om kyrktomten, på andra sidan vägen mot sockenstugan m fl byggnader, finns ett klocktorn uppfört i två avsatser. Fasaderna består av tjärad lockpanel, på takfallen ligger hyvlade stickspån. Taket kröns av en liten spånklädd spira och vindflöjel. Klocktornets bottenvåning byggdes som sockenmagasin.

KYRKAN – Toresunds kyrka består av ett långhus, bottenvåningen från ett tidigare västtorn, vapenhus och korsarm i söder, samt sakristia i norr.

Fasaderna består av en ojämn slätputs, där gråstensmurarna tydligt avtecknar sig, utan särskild sockelmarkering. I tornets södra mur finns ett gravklot inmurat. Gavlarna pryds av tegelblinderingar med stigande strömskift. Kalkavfärgning har skett i rödaktig terra. Takfot, dörr- och fönsteromfattningar och smygar är kalkavfärgade i ljust gul nyans, liksom gavlarnas blinderingar
Fönsteröppningarna är spetsbågiga förutom sakristians fönsteröppning som är rundbågig. Fönstren består av fasta ramverk av gjutjärn på långsidorna och östra gaveln med gotiserande fyrpass och spetsbågar i övre delen. Sakristians och södra korsarmens fönster är av trä med blyinfattade rutor, troligen från 1700-talet.
Ingångar finns i korsarmen, det före detta tornet och vapenhuset. Öppningen till södra korsarmen är spetsbågig och ensprångig, vapenhusets öppning är spetsbågig och tvåsprångig medan öppningen i tornets västvägg är rundbågig med slätputsad omfattning och skrånande smyg. Dörrarna till vapenhuset och södra korsarmen är av stående plank, tjärade och beslagna med smidesjärn. Tornets dörr är klädd med kopparplåt och har ett överljus i form av ett fast lunettfönster.
Långhuset, sakristian, södra korsarmen och vapenhuset har skiffertäckta sadeltak. Det före detta tornet i väster har ett valmat, skiffertäckt takfall. Tornet saknar takavvattning medan övriga takfall är försedda med hängrännor och stuprör av koppar.

Toresunds kyrka uppfördes troligen på 1100-talet - en romansk byggnad bestående av ett långhus med lägre och smalare kor. Även dopfunten av sten har daterats till denna tid. Dåtidens långhus utgör västpartiet i dagens kyrka. Någon gång under 1300-talets senare hälft tillbyggdes sakristia och kryssvalv slogs över kyrkorummet. Toresund var en av de första svenska landskyrkorna som valvslogs.

Västtornet tillbyggdes under första hälften av 1400-talet. Under 1400-talets senare hälft revs sakristian för att ersättas med en större, i anslutning till det större kor som samtidigt byggdes och försågs med ett altarskåp. Vidare tillkom södra korsarmen. Korets och korsarmens valv fick mer avancerade stjärnmönster än de tidigare slagna kryssvalven i kyrkans västra del. Kyrkans tillkommande fasader dekorerades med blinderingar.

En blixt slog ner 1562 och brände av tornspira och yttertak. Återuppbyggnad följde, men tornets murar tycks ha försvagats för gott. 1580 omtalas att ”årligen falla stora stenar och slå igenom taket på valvet”. Upprepade reparationer skedde och 1748-50 ersattes tornspiran med en lägre huv. Vid samma tid fick hela kyrkan sannolikt en tjockare fasadputs, som dolde medeltida blinderingar. På 1760-talet restes ett klocktorn dit klockorna flyttades, eftersom tornet ansågs för klent. Till slut revs tornets övre våningar 1806-08, så att endast bottenvåningens vapenhus idag återstår, under samma tak som långhuset.

Kyrkorummet förnyades successivt under 1600- och 1700-talen. Kvar från denna period är predikstolen i barockstil från 1658 och altaruppsatsen i Gustaviansk stil från 1785.

Vid förnyelse 1908, efter arkitekt Axel Lindgrens program, ersattes tidigare slutna bänkkvarter med öppna bänkrader. Koret fick sitt nuvarande altare i trä och den tresidiga altarringen. Valv och väggar slätputsades och dekorerades med jugendmålningar i klara färger.

Nästa upprustning och omgestaltning vidtog 1948-50, efter program av arkitekt Sven Axel Söderholm. Grundmurarnas fogar göts i med betong och asfaltströks. Den tidigare spritputsade sockeln ersattes med slätputs lika fasaderna i övrigt, vilka lagades och avfärgades i terrakotta. Blinderingar på östra gaveln och södra sidoskeppets gavel knackades fram och restaurerades. Grundmurarna efter 1300-talets sakristia framgrävdes/restaurerades.
I kyrkorummet lades mörkrött tegel i ”medeltida storlek”, från närbelägna Sundby tegelbruk, medan kalksten lades i koret och södra korsarmen. Kyrkorummets valv avfärgades i gulvit nyans. I de båda västliga valven sparades/restaurerades jugenddekorationerna - medeltida kalkmålningar upptäcktes men restaurerades inte, i brist på medel. I koret och södra korsarmen slogs ny puts som avfärgades. 1955 utförde konstnären Folke Heybroek glasmålningen i korets fönster och 1958 även korskranket av smitt järn med stiliserade bilder av apostlarna. 1998 utfördes en exteriör och interiör renovering då bl a fasader lagades och avfärgades, fönster, dörrar och portar målades/tjärades, den igensatta öppningen mellan vapenhus och långhus öppnades och vapenhusentrén handikappanpassades, orgelläktaren målades och takavvattningen förnyades. Elsystemet förnyades 1999 och sedan dess regleras kyrkorummets klimat med så kallad intermittent uppvärmning. I södra korsarmen nybyggdes väggfasta bänkar 2004.


KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Till sitt yttre omfång består Toresunds kyrka sedan utbyggnader på 1400-talet. Storleken antyder att den varit en häradskyrka. Arkitektoniskt släktskap föreligger med samtida Uppländska gråstenskyrkor. Tydligaste exemplet är östra gavelns blindering med sina stigande strömskift, som påminner om motsvarande i närbelägna Veckholm. Ett särpräglat utseende får kyrkan av att bottenvåningen efter ett medeltida torn bevarats, som en fönsterlös, västlig förlängning av långhuset.

Fönstren utvidgades under 1700-talet och har sedan 1800-talets senare hälft bågar av gjutjärn. Sedan stor yttre renovering 1955 har fasadputsen sin rödbruna avfärgning, fastställd utifrån äldre fragment - förmodligen från 1600-talet.

Inne vittnar valven om kyrkans medeltida historia, liksom en rad träskulpturer och triumfkrucifixet från höggotiken. 1600- och 1700-talen avspeglas i predikstolen, altarprydnaden och flera epitafier.

Många avtryck sattes vid 1908 års jugendinfluerade förnyelse. Då byggdes den öppna bänkinredningen med sina snidade gavlar, jämte altarringen och altaret. Mest tidstypiska är målningarna i ljusa, varma färger som sparats på valv och väggar i kyrkorummets västra del. I övriga delar borttogs målningarna vid nästföljande stora förnyelse, genomförd 1948-50.

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Bevarade medeltida murverk är omistliga, liksom altarskåp, träskulpturer och triumfkrucifixet.
- Medeltida kalkmålningar kan finnas under dagens kalkfärgsskikt på valv och väggar.
- Gjutjärnsfönstren och yttertakets skiffertäckning är av byggnadshistoriskt intresse.
- Kyrkans tegelgolv från Sundby tegelbruk är av stort lokalhistoriskt värde.
- Bevarade kalkmålningar i kyrkorummets västra del är en tydlig årsring från början av 1900-talet, jämte bänkgavlarna.
- Glasmålningen i koret är av stort konsthistoriskt värde.