Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Nyköping kn, BOGSTA 5:1 BOGSTA KYRKA

 Anläggning - Värdering

BOGSTA KYRKA
2011-01-21
Motivering
KYRKOMILJÖN – Bogsta socken utgörs av kuperad dalgångsbygd vid sjön Runnviken.

Bogsta kyrka är placerad strax väster om gamla riksvägen till Stockholm. Kyrkan ligger på en höjd, på en ås ut mot sjön Runnviken. Gamla skolan ligger strax öster om kyrkan. Över sjön syns gårdarna Näsby mot väst och Ökna mot nordväst.

I norr och väster gränsar kyrkoanläggningen till naturmark, i söder mot kulturlandskap och i öster via en påbörjad utvidgning mot den före detta skolan.

Söder om kyrkan, gränsande till bogårdsmuren ligger ett putsat före detta bisättningsrum från 1946, ritat av K M Westerberg. Byggnaden används idag som förråd och WC.

KYRKOANLÄGGNINGEN – Bogsta kyrkogård, är en mindre, muromgärdad kyrkogård där gravarna är förlagda söder och väster om kyrkan. Bogårdsmuren har i söder formen av en terrassmur. Kyrkogården delas på längden av en grusgång mellan östra och västra grinden. I rät vinkel från denna gång leder en annan grusgång in mot kyrkan och följer kyrkan längs södra långsidan och ut mot utvidgningen i öster. Utvidgningen i öster är inte tagen i bruk. Delar av en trädkrans finns längs kyrkogårdsmuren i söder och väster.

Ett antal äldre gravar finns i kyrkogårdens sydvästra del, med högresta gravstenar. Mest framträdande på kyrkogården är dock gravmonumentet från 1930 över makarna Funck, placerat direkt framför västra gaveln. Harald Funck var bruksdisponent på Ökna Säteri.

KYRKAN – Bogsta kyrka består av ett enskeppigt långhus med ett rakt avslutat kor i öster, torn i väster och en sakristia i norr.

Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och hörn. Putsen är avfärgad i en bruten vit kulör. Putsen är dragen nästan ända ned till marknivå, där naturstensmurverket anas. Kyrkan har tre stickbågiga fönsternischer i södra fasaden och två i norra. Karmar och bågar är utförda av trä och gråmålade. Koret har en fönsteröppning i öster. Kyrkans huvudportal finns i södra fasaden.

Långhuset och koret täcks av sadeltak, sakristian av ett pulpettak. Takfallen är täckta med enkupigt lertegel. En spira sitter över nocken i öster. Tornhuven och spiran har skivtäckning av kopparplåt.

Kyrkorummets golv är lagt med hyvlade kalkstensplattor, förutom i bänkkvarteren där förhöjda trägolv ligger. Väggarna är som valven slätputsade och vitkalkade. Kyrkorummet välvs av tre putsade tegelkryssvalv, torndelen med ett ribbkryssvalv. Korfönstret i öster är försett med en glasmålning utförd efter ritningar av Einar Forseth 1936, med inspiration av Elsbeth Funck som donerade arbetet. Predikstolen är utförd 1849 av arkitekt Ludvig Hedin. Dopfunten är ett rikt 1100-tals arbete i sandsten, av så kallad Mälardalstyp.

Nuvarande stenkyrka uppfördes sannolikt under slutet av 1100-talet eller 1200-talet i form av en romansk kyrka med ett smalare och lägre halvrunt absidformat kor i öster. Kyrkorummet täcktes av ett platt trätak. Sakristian mot norr antas ha byggts under nästa århundrade, 1300-talet. Troligen vid mitten av 1400-talet breddades koret. Delar av den äldre östgaveln behölls och koret fick ett rakt avslut. Tornet tros ha tillkommit vid samma tid, liksom ett vapenhus vilket dock revs 1849.

År 1667 byggdes nuvarande tornspiran. Ca 20 år senare föll en klocka ned från tornet och krossade valvet. Det platta trätaket ersattes med ett trätunnvalv 1785. 1813 byggdes en läktare i väster, men inte förrän 1867 anskaffades en begagnad orgel. 1849 restaurerades kyrkan invändigt, då en ny predikstol sattes in och ett nytt altare av trä byggdes. Spåntaket ersattes av tegel 1889, då också tornhuven och lilla spiran på östra gavelröstet kläddes med plåt.

1900-talet präglas av tre större restaureringar. 1905 genomgick kyrkan en restaurering under ledning av arkitekten Agi Lindegren då det dåvarande trätunnvalvet och orgelläktaren revs, och ny nygotisk bänkinredning sattes in.
Portal och fönster fick sin nuvarande form. Även orgelläktaren i väster revs och en ny orgel skaffades. Redan 1936 genomfördes nästa restaurering, då ledd av arkitekt Hakon Ahlberg. Färgsättning och målning gjordes av konstnär Yngve Lundström. Dubbelporten i söder tillkom och ett nytt altare murades och en öppen altarring byggdes. En glasmålning sattes in i östra fönstret efter ritningar av Einar Forseth, och altarprydnaden togs bort. Bänkinredningen fick då också sitt nuvarande utseende med nya skärmar och gavlar.
Tredje restaureringen gjordes 1978-1980, då utvändiga och invändiga arbeten utfördes efter förslag av arkitekt Jerk Alton. Taken lades om. Invändigt målades tak, väggar och bänkinredningen i kulörer som återfinns i glasmålningen. Ny skåpinredning byggdes och altarringen gjordes om, med användande av 1936 års balustrar. Takryttaren i öster ersattes med en ny, då den äldre var rötskadad. Hängrännor och stuprör byttes ut, kyrkan dränerades och åskledare sattes upp.


KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING –
Bogsta kyrka bevarar till sin helhet medeltida murverk, om än ombyggt under århundradena 1100 - 1400. I korgavelns norra hörn är muren indragen, vilket ger exteriören ett särskilt utseende. Exteriören domineras av det mycket kraftiga tornet i väster med sin 1600-tals spira. Det nuvarande utseende med spetsbågig sydportal och stickbågiga fönster härstammar från 1905 års restaurering.

Interiören får genom sina sent murade valv ett modernare intryck än medeltid och präglas främst av 1900-talets insatser; 1905 års rundbågiga valv, 1936 års fasta inredning samt 1979-89 års färgsättning. Kyrkans avsaknad av orgelläktare, den låga tornbågen och dopfuntens placering under densamma är ovanlig.

Bogårdsmuren med bevarad trädkrans är viktig i kyrkomiljön. Helt dominerade i Bogsta kyrkas trädkrans är tre gamla parklindar som utgör ett starkt blickfång med sina knotiga stammar. Parklindarna är utomordentligt värdefulla och spelar en stor roll för kyrkogårdens karaktär och är förstklassiga, parkhistoriska dokument. Ålder på dessa är minst 200 år – kanske så mycket som 300 år. På kyrkogården märks också gravmonumentet från 1930 över makarna Funck, Ökna säteri, som har en ovanlig placering direkt framför västra gaveln.

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Tornet har ingen ingång i väster. Detta är unikt i länet.
- Kyrkorummet präglas av 1900-talets restaureringsinsatser och är ett viktigt vittnesbörd om sin tids bevarandeideologi och gestaltning av ny inredning i äldre kyrkorum.
- Kyrkogårdsmiljön med delar av en trädkrans längs södra och västra kyrkogårdsmuren, där tre äldre parklindar utgör ett starkt blickfång.