Stäng fönster Eskilstuna kn, FRISTADEN 1:18 FORS KYRKA
Anläggning - Värdering
| FORS KYRKA | |
| 6/3/10 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖ Kyrkan är belägen på en svag sluttning intill Eskilstunaåns västra sida och omges av en trädplanterad kyrkopark, bestående av den gamla kyrkogården, med gräsmattor och gångar. Invid kyrkoparkens västra sida går Kyrkogatan, den gamla landsvägen. Direkt söder om kyrkan går sedan 1892 Norra Sörmlands järnväg och avskiljer kyrkan från prästgården i sydväst. Den nuvarande prästgårdsbyggnaden är från 1935 och ligger på ungefär samma plats som den tidigare, vilken kan följas tillbaka till 1500-talet. Norr om kyrkoparken ligger församlingshemmet från 1953. KYRKOANLÄGGNING Dagens kyrkopark har ungefär samma utbredning som den kyrkogård som användes fram till 1830-talet då helt ny begravningsplats anlades på kungsladugårdens mark. Då revs också större delen av kyrkogårdsmuren förutom sträckningen mot landsvägen. Även denna mur revs 1868 då kyrkogården omvandlades till kyrkopark. Kyrkoparken genomkorsas av grusade gångar mellan gräsmattor med höga uppvuxna lövträd. KYRKAN Fors kyrka består av ett till väsentliga delar romanskt långhus, ett tvärskepp och ett tresidigt avslutat kor från 1600-talet, samt ett senmedeltida torn i väster, och bildar i plan ett latinskt kors. I nordöst mellan kor och tvärskepp finns det Loheska gravkoret och i nordväst mellan långhus och tvärskepp finns en sakristia. Långhus, tvärskepp, och kor täcks av höga spånklädda sadeltak. Tornets huv och spira är också spånklädda medan gravkoret har ett brutet koppartak. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i beige kulör förutom tornet med sitt bara tegelmurverk och Loheska gravkoret med tegelröd slätputs. Fors kyrka har en mycket lång historisk kontinuitet. Vid de arkeologiska utgrävningar som utfördes i kyrkan 1972 framkom under den romanska stenkyrkans golvnivå rester av vad som kan ha varit en syllstock daterad till 975 105 år. Möjligen är detta länets hittills enda rester efter en träkyrka som först byggdes på platsen. Denna har knutits till legenden om S:t Eskil som på 1000-talet kom som missionär från England, blev Sveriges förste biskop nordanskogs med Fors som missionskyrka och stenades till döds i Strängnäs. Från 1000-talet är också de fragment av Eskilstunakistor som hittats i kyrkan varav ett är inmurat i väggen i vapenhuset. Murverk från det sena 1000-talets romanska stenkyrka finns kvar i norra långhusmuren och i västgaveln där murverket i det gamla gavelröstet kan ses från tornvinden. Den ursprungliga stenkyrkan uppfördes bestod då av ett långhus med torn i väster och ett smalare kor i öster. Kyrkan förlängdes åt öster omkring 1300. Under medeltiden tillbyggdes en sakristia invid korets norra sida samt ett vapenhus invid sydportalen i långhusets västra del. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Exteriört präglas kyrkobyggnaden av tre huvudsakliga, mycket tydliga, utbyggnadsperioder: 13- eller 1400-tal, mitten av 1600-talet och ca 1700. På 13- eller 1400-talet byggdes tornet i oputsat tegelmurverk till på västsidan av den i huvudsak romanska kyrkan. På 1650-talet byggdes kyrkan ut till en korskyrka med nord-sydliga korsarmar och ett tresidigt avslutat kor i öster. Sakristian byggdes mot norra korsarmens västmur på 1660-talet. De höga sadeltaken över långhus och tvärskepp täcktes liksom sakristians tak med tjärade kyrkspån. Tornet fick hög spåntäckt spira 1676. Omkring år 1700 byggdes det Loheska gravkoret med sockel av sandsten, slätputsade väggar med utspringande takfotslistverk, tympanonfält på norrsidan och täckt av ett brutet koppartak dekorerat med fyra kopparurnor. Idag skiljs gravkoret ut ytterligare eftersom det är avfärgat i kraftigt rosaröd kulör sedan 1976 då man tog fram kulören på det understa påträffade kalkfärgsskiktet. Detta ställs mot korskyrkans och sakristians enkla spritputsade fasader avfärgade i en beigegul kulör. Övrigt som tillkommit efter 1700 är kyrkans fönsterbågar av gjutjärn från 1873 samt strävpelare och utmurad portal på tornets västfasad från 1892. Interiört har kyrkan genomgått flera genomgripande restaureringar och ombyggnader. Av den medeltida kyrkan är det idag, förutom långhusets planform och den medeltida skulpturen i kyrkorummet, i huvudsak tornrummet/vapenhuset som har kvar synliga delar i form av rumsbild, det senmedeltida kalkmåleriet på tornbågens norra vederlag, inmurad gravsten och del av Eskilstunakista samt smideskronan. Tornrummet får dock i hög grad sin karaktär av trävalvet från 1668. 1650-talets ombyggnad till korskyrka präglar kyrkorummets planform. Till denna tid hör också altaruppsats (1655), predikstol (1675) och väggarnas huvudbaner. Av 1873 och 1892 års omfattande arbeten syns idag mycket lite. Gjutjärnsfönstren insattes 1873 och kalkstensgolven i kor och Loheska gravkoret lades 1892 då även öppningarna till gravkoret med gjutjärnsgrindar fick sin form. 1938 års restaurering är starkt närvarande i och med de då uppmurade kryssvalven, bänkinredningen och dopfunten. Predikstolen och altarupsatsen målades också om. 1972 utfördes en genomgripande omgestaltning av kyrkorummet av arkitekt Rolf Bergh med modernistiska tillägg och en utpräglad längdriktning på kyrkorummet. Trots att omgestaltningen fortfarande är starkt påtaglig i kyrkorummet genom mässingslamporna, korskranket, det runda fönstret i södra korsarmen och passagen mellan kor och långhus så har under de senaste åren en del av dess påverkan försvunnit. Södra korsarmen har öppnats upp när det uppbyggda podiet/estraden försvunnit och ersatts av körgradänger och ett nygestaltat förråd/vindfång. De lösa stolarna i korsmitten har ersatts av flyttbara bänkar i modern form. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkans till sin helhet medeltida murverk är i sig omistliga historiska dokument. - Kyrkan ligger i ett område som är utpekat som en riksintressant kulturmiljö - Kyrkan har en lång byggnadshistoria med de äldsta delarna från 1000-talet och såväl i exteriör som interiör tydliga utbyggnadsetapper från 1400-talet samt 1600-1700-talet. - Tornet är den byggnadsdel som bäst bevarar spåren från medeltid och 1600-tal varför detta bör behandlas med särskild varsamhet. - Kyrkorummet präglas mycket av 1900-talets restaureringar och ger exempel på hur synsättet vad gäller omgestaltning och bevarandeideologi varierat under denna period. |
