Stäng fönster Umeå kn, HÖRNEÅ 8:4 HÖRNEFORS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Hörnefors kyrka, HÖRNEFORS KYRKA | |
| 6/20/02 |
| Motivering |
|---|
|
Hörnefors kyrka utgör en mycket välbevarad kyrka från 1900-talets första decennium. När den byggdes var den väldigt modern och påkostad. Att den uppförts av Mo och Domsjö med Frans Kempe som drivande kraft är en särskilt intressant omständighet. Kempe byggde även skolan och sulfitfabriken och hade överhuvudtaget stor betydelse för uppbyggnaden av Hörnefors. Stilhistoriskt uppvisar kyrkan drag av nygotik, nationalromantik och jugend. Nygotiska drag är exempelvis de utvändiga strävpelarna och de invändiga stjärn- och spetsbågiga valven. Nationalromantiken märks bl.a. genom att användandet av material som tegel och natursten, liksom lokalt anknutna dekorationsmotiv (grankottar). Fönstrens spröjsindelning, växtornamentiken i dekorationerna och inte minst korfönstret är tydliga uttryck för kyrkans jugendstil. Arkitekten Bror Almquist skulle under sin karriär rita flertalet kyrkor och även vara ansvarig vid många kyrkorestaureringar, men Hörnefors kyrka var hans första. Flera av Almquists kyrkobyggnader har sidoställda torn med höjdsträvande spiror, branta takfall och slutna fasader med robusta portar och små-spröjsade fönster. De är präglade av den nationalromantiska traditionen där ”äkta material” som tegel och natursten lyfts fram. Under senare tid har en olämpligt utformad takstege tillkommit i östra delen vid sakristian och vid södra ingången är ett trappräcke borttaget i samband med att en stor handikappramp byggdes. I övrigt är kyrkans exteriör i det närmaste oförändrad. Interiört har kyrkan genomgått fler förändringar, särskilt under Jaan Allperes omdaning 1959–61, då bl.a. bänkinredningen och koret ändrades och den ursprungliga orgel-fasaden på norra läktaren togs bort. Många av de mest ovarsamma förändringarna har dock återställts vid renoveringarna 1989–90 och 2003–06 och karaktären från 1900-talets första decennium är fortfarande bibehållen. Den bevarade originalinredningen med växtmotiv och symboler präglas av hög hantverkskvalitet och understryker tidskaraktären påtagligt, liksom de för länet unika väggmålningarna av Vicke Andrén samt ljuskronorna och korets glasmålning i jugendstil. De inslag som i dagsläget kanske tydligast bryter av mot kyrkorummets ursprungliga karaktär är kororgeln och lillkyrkan. Inom länet finns ingen egentlig parallell till Hörnefors kyrka. Bureå kyrka är mer renodlat nationalromantisk. Inom stiftet är Hortlax kyrka utanför Piteå (uppförd 1913–17 och vitputsad i nygotik, nationalromantik och jugend) det närmast jämförbara exemplet, och söder om länsgränsen är Örnsköldsviks kyrka (invigd 1910) ytterligare ett exempel. Av dessa tre är Hörnefors kyrka invändigt den mest välbevarade. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkan är en av länets få stenkyrkor från 1900-talets första decennium och en stilmässig solitär. Kyrkan är utvändigt i det närmaste oförändrad sedan uppförandet och mycket känslig för ändringar eller tillägg Kyrkorummets ursprungliga karaktär är, trots vissa mindre förändringar, fortfarande tydlig och viktig att värna om i framtida förvaltning. Den välbevarade originalinredningen och korfönstret är mycket betydelsefulla för kyrkorummets tidstypiska karaktär och äger höga estetiska och hantverksmässiga värden. De invändiga väggmålningarna som är utförda av Vicke Andrén är unika och har också en historisk koppling till Frans Kempe. De häckinramade grusgravarna på den äldsta delen av Hörnefors nya kyrkogård är sällsynt representativa för det tidiga 1900-talets kyrkogårdar, som ofta präglades av mycket omsorgsfull skötselstandard. Även murinramningen med grindar bidrar till kyrkogårdens tidsprägel och höga kulturhistoriska värden. |
