Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Herrljunga kn, JÄLLBY 14:1 JÄLLBY KYRKA

 Anläggning - Värdering

JÄLLBY KYRKA
6/7/05
Motivering
KYRKOMILJÖN - Jällby kyrka står högt som solitär på kulle i ett bördigt, kuperat jordbrukslandskap omringat av skog. Kyrkomiljön ingår i ett område klassat som riksintresse för kulturmiljövården. Kyrkkullen kläs av unga ekar och i sluttningen ligger en gammal stuga. Nordväst om kyrkan står en gammal ek. Sammantaget ger kyrkomiljön ett mycket genuint intryck. Kyrkomiljön ingår i ett område klassat som riksintresse för kulturmiljövården.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Jällby kyrkogård ligger på en förkristen gravkulle, vilket ger platsen en avsevärd kontinuitet som begravningsplats. Som kristen kyrkogård har den sannolikt ursprung från 1100-talet. Läget på en kulle ger kyrkogården en tidstypiskt rundad form som hägnas av kallmurar. Inlemmat med muren finns ett äldre uthus. Enstaka gamla ekar och naturligt gångsystem mellan grindarna och kyrkans dörrar skänker en ålderdomlig atmosfär. Den östra gjutjärnsgrinden är mycket ovanlig i dessa trakter medan den västra med smidda solar har sina likar på Vesene och Grude kyrkogårdar i samma pastorat.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Jällby kyrka är en av stiftets få träkyrkor. En dendrokronologisk datering sätter kyrkans tillkomst till omkring 1660 medan en annan påvisar att virke från 1100-talet finns i stommen av liggtimmer. Detta kan emellertid vara återanvänt virke från en föregångare. Genom tillbyggnader har kyrkan fått en säregen långsmal form med jämn bredd. Äldsta delen är i mitten, i väster finns ett vapenhus från 1745 med klocktorn, som inlemmades med långhuset 1845 när befintligt vapenhus byggdes. Torntypen är karaktäristisk för dessa trakter. 1868-69 tillkom nuvarande kor då det gamla, mindre koret istället fogades till det nya i öster som sakristia. Byggnadsdelen kan vara från 1600- eller 1700-talet. Taken är spåntäckta utom torntaket som har plåtklädsel. Interiören har en påfallande ålderdomlig atmosfär av sällsynt slag, där själva rumsligheten är avgörande. Det mycket långa kyrkorummet har en särdeles låg takhöjd och belyses endast med levande ljus. Det ger stora upplevelsevärden av gången tid. På väggarna finns rokokomålningar från 1767. Övrig inredning är huvudsakligen från två olika perioder: dopfunt, madonnaskåp och biskopsskulptur i trä samt kyrkklocka från medeltiden och altare, altarring samt altartavla av konstnären A. G. Ljungström från 1869-70. Den slutna bänkinredningen (ombyggd 1922) är sannolikt äldre än 1869. En egenhet är en målad blinddörr i koret som pendang till sakristians dörr, båda från 1922. Sakristian har en välbevarad ålderdomlig karaktär med änglamålningar på östväggen, sannolikt också från 1767. Även vapenhus, torn och portar är välbevarade. I princip allt virke är handhyvlat och bidrar till att förstärka upplevelsen av kyrkans ålder och patina. Kyrkan är som helhet alltså en "tidsmaskin" med höga kulturhistoriska värden.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Kyrkogårdens kallmurar, gamla träd, smidesgrindar och grusgångar.
- Kyrkans trästomme och långsträckta, låga rumslighet samt välbevarade inredning och interiör gör kyrkan så märkvärdig att varje förändring påverkar helheten.