Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Mörbylånga kn, SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA 1:1 SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA

 Anläggning - Värdering

SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA
6/1/06
Motivering
Kulturhistorisk bedömning av enskilda kvarter/områden


Kvarter 1
Den yta intill kyrkans torn där merparten av kvarter 1 är beläget, har troligen brukats som
kyrkogård sedan medeltiden. Placeringen intill kyrkogårdens ingång i väster är framträdande.
Här fanns kring sekelskiftet 1900 påkostade familjegravar på grusade gravplaner omgivna av
låga häckar. Denna struktur är idag borta liksom många av gravvårdarna. Framträdande är
numera enstaka äldre vårdar vars lite oregelbundna placering ger kvarteret en mer
ålderdomlig prägel än vad som egentligen är fallet. Urngravar är planerade att läggas in i flera
rader i kvarteret. Detta kan genomföras om det inte sker på bekostnad av de framträdande
vårdar som finns i kvarteret. De gamla vårdarna är den enda länken till kvarterets äldre
historia. De två kalkstensvårdarna har ett högt kulturhistoriskt värde p g a ålder,
personhistoria samt det hantverksmässiga utförandet. Båda bör föras in på församlingens
inventarieförteckning. Norr om kyrkan finns endast några få vårdar. Traditionellt sett har
områden norr om kyrkan haft låg status och ofta brukats för linjegravar. Så har troligen varit
fallet även i Södra Möckleby. Ibland förärades sådana platser inte ens med en vård. I området
norr om kyrkan finns en mindre, enkel vård bevarad. Den bär den kulturhistoriskt intressanta
inskriptionen Öl Alunbruk, som den dödes hemvist.


Kvarter 2-3
Kvarter 2 och 3 utgör tillsammans en stor del av den äldsta kyrkogården. Läget precis söder
om kyrkan gör området till ett blickfång idag liksom i förgången tid. Kvarteren har vårdar av
blandade slag – ett resultat av lång kontinuerlig användning. Många av familjegravarna har
använts länge. De äldsta vårdarna är från 1800-talets slut. I kvarteren fanns kring sekelskiftet
1900 påkostade familjegravar på grusade gravplaner omgivna av låga häckar. Denna struktur
ersattes under 1900-talets senare hälft av dagens med gräsmattor, rygghäckar och strikt
ordnande rader. De relativt stora antalet höga vårdar från tiden kring sekelskiftet som ändå är
bevarat ger dock området en viss karaktär som skiljer det från övriga kyrkogården. Den strikta
ordningen med vårdar mot rygghäckar mjukas upp av vårdarnas variationsrikedom liksom av
de vackra solitärträden med den falska accasian som utropstecken.

Bland vårdarna i kvarteren kan mycket av socknens historia under de senaste drygt 100 åren
speglas. Bl a kan yrkestitlarna ge en bild av socknens verksamhet, även om de begravda i
området troligen inte tillhört de lägsta samhällsskikten. Här finns höga lokal- och
personhistoriska värden att tillvarata. Träden och murarna som delvis omger kvarteren är
viktiga för upplevelsen av området. Minneslunden är ett tydligt avtryck efter det sena 1900-
talets nya gravskick.


Kvarter 4
Kvarterets äldre historia är inte känd. Här finns inga vårdar från 1800-talet. På 1920-30-talet
användes kvarteret för familjegravar och ensamgravar. Några få bevarade vårdar från denna
tid är mycket små och resta över en enda person vilket brukar tyda på att området brukats för
linjegravar. Antalet är här så litet att ingen sådan slutsats kan dras. Kvarterets karaktär bygger
idag på den blandning av vårdar som finns där. Nyupplåtningen av gravplatser på 1970-talet
och det samtida anläggandet av urngravsområdet präglar idag området. Valnötsträdet är en
viktig del av kvarterets uttryck.


Kvarter 5-6
Området anlades i slutet av 1930-talet och togs så sakteliga i bruk under 1940-talet, men
främst under 1950-talet. Anläggningssättet är tidstypiskt rationellt med raka rader i gräsmatta
och rygghäckar. Gravstenarnas variationsrikedom är relativt stor vad gäller former och
dekorationer. I många av vårdarna finns personhistoriska värden. De, för tiden, ovanligt
många yrkestitlarna ger en bild av verksamheter som bedrevs i socknen vid 1900-talets mitt.


Kvarter 7-8
Området har tillhört kyrkogården åtminstone sedan 1800-talet vilket idag inte alls kan
skönjas. Hur kvarteren brukades före 1900 är inte känt. Enligt källorna användes delar av
området som linjegravsområde då 1930-talets utvidgning planerades. En enda vård som
troligen hörde till linjegravsområdet finns idag bevarad, daterad 1944. Båda kvarteren
genomgick en total nyanläggning omkring år 1960. Då tillkom dagens rationella struktur med
tätt placerade, raka rader av vårdar mot rygghäckar. Både strukturen och typen av vårdar är
tidstypisk. Likriktningen av vårdar, som är typiskt för 1960-70-talen, är särskilt tydlig i
kvarter 7.



KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET

Södra Möckleby kyrkogård och kyrka ligger i kyrkbyn, centralt i socknen och knappa
kilometern från Degerhamn. Kyrkogården omger kyrkan i alla väderstreck med störst
utsträckning mot söder och öster. Redan på medeltiden låg en kyrka och kyrkogård här. Den
äldsta kartan från 1641 visar kyrkogården som en kvadrat som omger en liten tornförsedd
kyrka. Genom utvidgningar i slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet blev kyrkogården
en av de största på Öland. När kyrkan fick ett nytt långhus på 1850-talet bör detta också har
påverkat kyrkogårdens form. Ytterligare en utvidgning gjordes på 1930-talet. Kyrkogårdens
omgärdning av den för Öland så typiska kalkstensmuren är en viktig del av kyrkogården. Ett
parti i norr har genom åren lämnats orört och har därigenom en ålderdomlig struktur och
patina som bör värnas. Grindarna mot söder och väster är påkostade och typiska för 1800-
talets mitt. Den uppvuxna trädkransen kring kyrkogården är en viktig del av kyrkomiljön och
bidrar starkt till dess lummiga karaktär. Till denna karaktär bidrar även de vackra solitärträden
söder och öster om kyrkan liksom Kyrkoparken i väster. Till kyrkomiljön hör förutom kyrkan
och kyrkogården även det gamla bårhuset.

På Södra Möckleby kyrkogård har sockenborna begravts sedan medeltiden. Dagens kyrkogård
visar dock bara enstaka spår av tiden före 1800-talets slut och är främst ett resultat av 1900-
talets användning. En vandring över kyrkogården kan berätta om skiftande synsätt när det
gäller begravningstraditioner och synen på döden. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar
vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer
information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by-
/gårdsnamn och yrkestitlar. Yrkestitlarna berättar om verksamheter och utkomstmöjligheter
som funnits i socknen. Här kan bland annat socknens industriella utveckling följas med titlar
som hör samman med alunbrukens och cementfabrikens verksamhet. Kring sekelskiftet 1900
var en stor andel av socknens invånare på något sätt knutna till industrierna och många hade
sin hemvist på ”Södra Bruket” eller ”Alunbruket” vilket också finns angivet på vårdarna.
Södra Möckleby socken hade många invånare och därför behov av en stor kyrkogård som
också användes intensivt. Därför har inte heller så många gamla vårdar eller äldre strukturer
bevarats till nutid. I museiuppställningen finns störst andel äldre vårdar, flera med högt
kulturhistoriskt intresse. Här visas olika typer av vårdar som använts i ett äldre skede av
kyrkogårdens historia.

Kyrkogårdens södra partier har idag störst andel äldre vårdar på ursprunglig plats. Här präglas
intrycket av det relativt stora antalet höga gravvårdar från tiden kring sekelskiftet 1900. Den
struktur som hörde samman med vårdarna; kringgärdande häckar, grusade gravplaner och
gångar är dock helt borta - ett resultat av det sena 1900-talets rationalisering. I mycket liten
utsträckning finns äldre, enkla och små vårdar bevarade, vilka var vanliga på
linjegravområden. Avsaknaden av linjegravar gör att kyrkogården saknar avtryck av den
sociala bredd som funnits i socknen. Utvidgningen från 1930-talet har kvar sin struktur från
anläggningstiden och rymmer många tidstypiska vårdar. De på 1960-talet helt omlagda
områdena i öster präglas av sin tids enkelhet och likriktning.

På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny
ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att
bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.