Stäng fönster Norrköping kn, ENEBYMO 1:4 ÖSTRA ENEBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| ÖSTRA ENEBY KYRKOGÅRD, ÖSTRA ENEBY KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Östra Eneby kyrka och kyrkogård med dess grindar, mur och trädkrans är en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkogårdsmuren är speciell på så vis att den är försedd med ett tak av spån, lika kyrktaket. Omgärdningen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Trädkransen är viktig för miljön och visar på det parkideal som var gällande på kyrkogårdarna från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone från mitten av 1800-talet. Trädkransen är fotograferad på 1930-talet och har säkert funnits där sedan en längre tid tillbaka. Fotografiet från 1938 visar högt uppväxta träd. De flesta kvarter har rygghäckar i nord-sydlig riktning som är viktiga för att understryka den bitvis strikta karaktären. De grusgångar som återstår är också viktiga för att bevara den gamla kyrkogårdens delvis ålderdomliga karaktär. Ett högt kulturhistoriskt värde finns även i flera enskilda gravvårdar. Det kan bl. a. bero på ålderdomlighet, att de är tidstypiska, konstnärlig utformning eller lokal- och personhistoriskt intresse. Ett mycket högt värde ligger i de större statusmarkerande gravanläggningarna. Statusvårdar från 1800-talet och det tidiga 1900-talet visar upp en stor variation i sin utformning. Höga, smala vårdar av svart granit är vanliga och från 1800-talets mitt blir vårdar och staket av gjutjärn mer vanligt förekommande. Ofta var de äldre statusgravplatserna grus- eller sandtäckta med omgärdning av häckar, stenramar eller järnstaket. Den här typen av gravar finns framförallt i kvarter 2, och i kvarteren 10 och 11 men förekommer också i enstaka fall i andra kvarter på den gamla kyrkogården. Inom kvarter 9 har det funnits ensamgravar eller den s.k. ”allmänna linjen”. Här har även funnits en ”barnlinje”. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar få sina viloplatser långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligtvis inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet vårdar togs bort. Där de finns kvar är det av vikt att de bevaras så man kan följa ordningen på gravanläggningarna. Gravvårdarna är oftast små och enkla. Det finns flera gravvårdar på kyrkogården som har någon form av titel. Titlar är kulturhistoriskt intressanta i och med att de ger mycket information om en trakts näringsliv och social struktur. Det finns dels flera kyrkliga titlar så som Kyrkoherde, Komministern, Kontraktsprosten, Pastor, Kyrkvärden, Prosten, Kantor, Organisten. Vidare finns det yrken relaterade till järnvägen, Lokförare, f. Banmästaren, Banvakten, Överbanmästare, f.d. Banvakten. Den vanligaste titeln är Lantbrukare. En ovanlig titel är Lägenhetsägaren. Exempel på andra yrkestitlar är Byggnadsingenjören, f.d. Nämndemannen, Snickarmästare, Jägare, Smedmästaren, Trafikflygare. Det finns några titlar som hör de högre samhällsklasserna till som Greve, Direktör, Bankkamrer, Fabrikör. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER, GAMLA KYRKOGÅRDEN Kvarter 1 gravplats nr 1 -118 Kulturhistorisk bedömning Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. För övrigt är de låga rygghäckarna värdefulla, då de ger kvarteret en strikt karaktär. Kvarter 1 utkant gravplats nr 2-28 Kulturhistorisk bedömning Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i de grus- eller sandtäckta gravanläggningarna med omgärdning av häckar, stenramar eller järnstaket som greve Kallings sandgravplats med omgivande järnstaket, de stenkantade sandgravplatserna 22- 24, 25-26 och den häckomgärdade på platserna 27-28. Ett kulturhistoriskt värde ligger också i enskilda gravvårdar med titlar och i de låga rygghäckarna som ger kvarteret en delvis strikt karaktär. Kvarter 2 gravplats nr 32 – 114 Kulturhistorisk bedömning Kvarter 2 är ett mycket välbevarat sandhäckkvarter med huvudsakligen höga smala vårdar. Två gravplatser har stenkant och två omgärdas av järnstaket. Kvarteret i sin helhet har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger också i enskilda gravvårdar, då de är tidstypiska, är konstnärligt utformade eller bär någon titel. Kvarter 3, 4, 5 och 6 gravplats nr 1-90, 1-138, 2-331 samt 1-253. Kulturhistorisk bedömning Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i de grus- eller sandtäckta gravanläggningarna med omgärdning av häckar eller stenramar. Sandtäckta gravplatser som omgärdas med stenramar finns främst i kvarter 6. I kvarter 3 och 4 finns vardera två stenramsgravar som såtts igen med gräs. Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger också i enskilda gravvårdar p.g.a. att de är tidstypiska, konstnärlig utformning eller förekomsten av titlar. I kvarter 3 finns två ovanligt utformade smideskors, se fotografierna nedan. Viktiga för kyrkogårdens allmänna karaktär är också rygghäckarna som ger kvarteren 3- 6 en bitvis strikt karaktär. I kvarter 5 och 6 sätter de höga formklippta ekarna en särskild prägel. Kvarter 7 gravplats nr 1-30 Kulturhistorisk bedömning Enskilda vårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Dels kan de vara tidstypiska, vara konstnärligt utformade, ha någon form av titel eller vara lokal- eller personhistoriskt intressant. Av både person- och lokalhistoriskt intresse är den Broocmanska familjegraven. Enligt inskriptionen vilar här den Broocmanska släkten från Himmelstalund. En nyare inskription anger att stenen restaurerats 1935. Carl Fredric Broocman föddes i Livland 1709 . Fadern Reinerus Reineri var kyrkoherde och flyttade till Norrköping och tog över Hedvigs tyska församling. År 1723 startade han boktryckeri i Norrköping och blev en föregångsman inom svensk förlagsbokhandel. Efter studier i Wittenberg började Carl Fredrik arbeta på faderns tryckeri och 1733 han tog över verksamheten. På 1750-talet drog han sig tillbaka, slog sig ner i Himmelstalund och skrev sin bekanta och flitigt citerade östgötaskildring som gick i tryck år 1760. Rygghäckarna är viktiga då de skapar den strikta karaktären. Kvarter 10 och 11 gravplats nr 1-41 samt 17-81a Kulturhistorisk bedömning Ett högt kulturhistoriskt värde finns i flera enskilda gravvårdar. Båda kvarteren får en ålderdomlig karaktär genom ett stort antal bevarade höga, smala vårdar av varierande typ från sent 1800-tal till tidigt 1900-tal. I kvarter 11 finns ett stort gjutjärnskors från 1800-talets mitt. I samma kvarter finner man kyrkogårdens äldsta bevarade gravvård, en häll i röd kalksten från 1784 över prosten Moselius. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER, NYA KYRKOGÅRDEN Kvarter 8, 9 urn- och barngravar, 9 allmänna och barnlinjen, 12, 13 och 14 Gravplats nr 223-629, 29-434, 1-434, 1-103, 1-89 samt urnplatser 1-28, 3-602. Kulturhistorisk bedömning Ett högt kulturhistoriskt värde finns i flera enskilda gravvårdar. Av särskild vikt är de bevarade ensamgravarna från allmänna linjen och barnlinjen i kvarter 9. Ett kulturhistoriskt värde ligger också i den nya kyrkogårdens strikta väl sammanhållna karaktär som rygghäckarna till stor del bidrar till. |
