Stäng fönster Örebro kn, EKEBERG 1:7 LILLKYRKA KYRKA
Anläggning - Värdering
| LILLKYRKA KYRKA | |
| 7/27/05 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN - Kyrkan ligger i en socken inom Käglans skogsområde och gränsar i norr till Ödeby, i öster till Götlunda, i väster till Glanshammar och i söder till sjön Hjälmaren med herrgårdarna Ekeberg och Götarsvik. Kyrkan ligger i en svag sydsluttning. I miljön kring kyrkan finns klockargården, nu församlingshem, sockenmagasin samt ett tidigare kyrkstall. KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur i norr, söder och öster. I väster på den lägre placerade utvidgningen avgränsas kyrkogården av en planterad häck. Den äldre stenmuren finns kvar väster om kyrkan och avgränsar mot utvidgningen i väster. En äldre trädkrans inramar den äldre delen av kyrkogården och är placerad innanför muren med undantag från i öster, där den är placerad utanför muren. Kyrkogården har fyra entréer, tre i norr och en i söder. Gångsystemet är sparsamt, samtliga gångar är lagda med plattor och övriga ytor är täckta med gräs. På kyrkogårdens äldre del finns många äldre gravvårdar, till stor del enkla. Direkt norr om kyrkan finns ytterst få stenar. Norr om kyrkan finns ett vitputsat sockenmagasin från 1787, nu använt för bisättning, samt, söder om kyrkan, ett nygotiskt gravkapell av ekebergsmarmor från 1900 för Ekebergs herrgård. KYRKAN- Lillkyrka kyrka består av ett rektangulärt långhus med rundat korparti i öster, sakristia i norr och torn i väster. Kyrkan uppfördes på 1100-talet eller tidigt 1200-tal med smalare kor i öster och torn i väster. Under senmedeltiden byggdes troligtvis kyrkan om till salkyrka då koret fick samma bredd som långhuset och valv slogs. 1637-38 breddades kyrkan åt söder och blev tvåskeppig. Ombyggnaden bekostades av riksrådet Carl Bonde från Esplunda i grannsocknen Rinkaby. 1781 skedde en omfattande om- och tillbyggnad då kyrkan fick sin nuvarande storlek. Kyrkan förlängdes både åt öster och väster, delar av murarna revs liksom tornet och valven. Kyrkans fick rosa fasader, brutet spåntak, kor med rundat korutsprång, sakristia i nordost samt invändigt putsat tunnvälvt spegelvalv. 1828 uppfördes tornet och fasaderna avfärgades i vitt. 1863 lades taket om med skiffer från Dalsland. 1915-16 genomfördes en invändig renovering efter förslag av arkitekt Albert Jonson, Örebro. Den slutna bänkinredningen förnyades delvis men utformades i likhet med befintlig. Koret och fönsternischerna dekormålades i jugendstil av Bror Drake av Hagelsrum. En ny invändig renovering genomfördes 1959-60 efter ett program upprättat av arkitekt Rolf Bergh, Stockholm. Bland annat försågs koret med nytt altare av marmor och altarringen flyttades fram, skåp under läktaren tillkom och nya innanfönster tillkom i kyrkorummet. Dessutom utfördes konserveringsarbeten. 1982 ersattes tornhuvens svartplåt med kopparplåt. 1999 genomfördes en utvändig renovering då skiffertaket lades om och en tidigare påbörjad fönsterrenovering slutfördes. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Lillkyrka kyrka har en mycket välbevarad klassicistisk exteriör med senare tillkommet skiffertak. Även interiören har kvar mycket av sin klassicistiska prägel från omdaningen 1781 som fönster, dörrar och delar av kalkstensgolvet men även inventarier så som altarprydnad, altarring, orgelläktare samt vissa delar av den slutna bänkinredningen. Interiören har flera inslag från olika tider som vittnar om kyrkans långa historia med bland annat romansk dopfunt, gravtumba, anvapen och predikstol från 1600-talet samt dekormåleri från 1915-16. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och anvädning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkans föga förändrade exteriör är en god representant för den stilrena klassicistiska sockenkyrkotypen. - Interiörens sammanhållna prägel av 1700-tal med bevarad samtida inredning.- Gravtumban från 1600-talet utgör ett personhistoriskt dokument över riksrådet Abraham Leijonhufvud, Ekeberg. Den är en av Örebro läns få invändiga gravtumbor. - En serie anvapen från 1600-talet över Abraham Leijonhufvud, en brorson till riksrådet Abraham Leijonhufvud. - Den slutna bänkinredningen från 1916-17 med direkt kontinuitet till och innehållande delar av 1781 års bänkinredning. - Den romanska dopfunten med uttömningshål, rundbågsfris, repstavsornering samt skulpterade ansikten - Predikstol från 1638 med intarsia och sniderier har ett högt konstnärligt värde. Predikstolen är tillverkad av predikstolsmakaren Lars Strångesson, Västerås och skänkt av riksrådet Carl Bonde på Esplunda. - Dekormåleri från 1915-16 av den i länet verksamme Bror Drake av Hagelsrum. |
