Stäng fönster Höganäs kn, LERBERGET 49:706 LERBERGETS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Lerbergets kyrka, LERBERGETS KYRKA | |
| 11/18/14 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkans och församlingsgården i Lerberget är ett representativt exempel på ett skånskt förortsområde från 1980- och 1990-talen med influenser från modern nordisk tegelarkitektur. Formspråk, arkitekturelement har flera referenser till Arne Jakobsens arkitektur exempelvis känns de brutna och asymmetriska takfallen igen från i Søholm, Klampenborg. På närmare håll, i Skåne, finns många likheter med kyrkliga byggnader uppförda från 1960- och 1970-talen då tegelarkitekturen dominerade kyrkobyggandet i Skåne. En stark förankring till denna arkitektur finns i Lerbergets kyrka. Bland annat kan nämnas krematoriet och Sankt Olofs kapell på norra kyrkogården i Lund, ritat av arkitekterna Sven Backström och Leif Reinius och uppfört 1960. Sankt Petri i Klippan uppförd 1962-66 och ritad av ritad av Sigurd Lewerentz är ett annat viktigt exempel från samma tid. I Helsingborgsområdet kan framför allt nämnas Elinebergskyrkan ritad av Johannes Olivegren och uppförd 1966. Liksom Elinebergskyrkan är Lerbergets kyrka integrerat med omgivande bostadsområdet och planerat som en småkyrka med lokaler för församlingsverksamhet. Åtskilliga decennier skiljer kyrkorna åt men tydliga likheter och traditioner kan ändå märkas inte bara i arkitekturens enkla funktionella formspråk med drag av konstruktivism. I Lerberget kan dock arkitekturen sägas ha tagit visst avsteg från mysticismen till förmån för en mer vardagsnära kyrka. Lerbergets kyrka är en modern kyrkoanläggning och är planlagd att rymma alla delar av församlingens verksamhet. Stor vikt har lagts vid att göra kyrkan och övriga utrymmen välkomnande och tillgängliga. I den äldsta delen av byggnadskomplexet ligger fokus på kyrkosalen och församlingssalen med entréhallen som den naturliga mötesplatsen mellan de två. Kontrasten mellan kyrksalen och entréhall och övriga församlingsutrymmen är stor. De stora rena murytorna och takhöjden har monumental karaktär. Vid inträdet i kyrkorummet märker man också av akustiken och ljusbehandlingen. Ljudets långa efterklang och det diffusa ljuset skapar ändå en viss mystik som motsägs av den vardagliga, lågskaliga inredningen i ljus furu. I kyrkans invigningsfolder beskrivs kyrkorummet som församlingens ”allrum”. Det vardagliga i denna beteckning märks också genom närheten mellan kyrkobesökaren och präst som manifesteras genom det breda långhuset och avsaknaden av nivåskillnader i rummet. Korutbyggnaden har gjorts till ett minimum och altaret, det heligaste i kyrkorummet, markeras snarare genom ljusöppningarnas placering. Den arkitektoniska omsorgen om detaljer som utmärker kyrkorummet märks också i sakristian. Kyrksalen och sakristian har inte genomgått några stora förändringar sedan det byggdes. Konstnärlig utsmyckning har tillkommit efterhand genom donationer. Denna har lågmäld karaktär och konstnärerna är mestadels lokala eller har lokal anknytning. De övriga utrymmena genomsyras av hög kvalitet och genomtänkta lösningar även om de saknar kyrkorummets högstämda behandling av material och rumslighet. I de södra byggnadsdelarna saknas de rena tegelytorna som är genomgående i den norra delen. Genom 1995 års tillbyggnad skapas närmast en finstämd innergård och en mer sluten södersida. Kyrkans exteriör har inte genomgått några synliga ändringar och den senare tillbyggnaden har anpassats till den äldre delar vilket gör att de upplevs som en helhet. I de yttre omgivningarna har bibliotek och bostadshus byggts norr och söder om församlingslokalerna och kyrkan. Byggnadernas tegelfasader och lågskalighet passar väl in i omgivningarna och tillsammans med centrumbyggnaderna och kyrkan bildas en fin rumslighet i utemiljön som är typisk för bostadsområden från denna tid. Av denna anledning är omgivningarna en viktig del av kyrkomiljön i Lerberget. |
