Stäng fönster Alvesta kn, VÄSTRA TORSÅS KAPELL 1:1 VÄSTRA TORSÅS KAPELL
Anläggning - Värdering
| VÄSTRA TORSÅS KAPELL | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter I Kvarter I har en heterogen karaktär med gravvårdar från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets lågt hållna skala. Nytillskott med friare utformning och i nyare material bör i första hand lokaliseras till kvarterets västra del. I östra delen kan med vårdarna med fördel utföras i en grå/svart färgskala. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar av extra kulturhistoriskt intresse. Dessa bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas. Gjutjärnskorsen bör, om så inte redan är fallet, uppföras på kyrkans inventarieförteckning. Kvarter II Kvarter II har en heterogen karaktär med gravvårdar från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets lågt hållna skala. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas. Kvarter III Kvarter III är det område på kyrkogården vilken tydligast bevarat en mer homogen och ålderdomlig karaktär. Kvarteret rymmer ett flertal omistliga gravvårdar. Samtliga vårdar från tiden före sekelskiftet 1900 bör bevaras i kvarteret då de besitter höga kulturhistoriska värden. Återanvändning av äldre vårdar är ett mycket bra alternativ för att bevara stenar vilka bidrar till kvarterets ålderdomliga karaktär. I kvarteret påträffas ett antal gravar med bevarad stenomramning men där grusfältet avlägsnats. Dessa skulle med fördel kunna återställas. Hällar av gjutjärn och natursten bör införlivas i kyrkans inventarieförteckning om så inte redan är fallet. Eventuella nytillskott i kvarteret bör ges en utformning vilken ansluter till omgivande gravvårdar, gärna i en grå/svart färgskala. Kvarter IV Kvarter IV har en heterogen karaktär med gravvårdar från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets lågt hållna skala. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas. Gravar med bevarad stenomramning, där grusfältet avlägsnas, skulle med fördel kunna återställas. På Västra Torsås gamla kyrkogård har människor begravts från medeltiden fram till idag varför platsen har en lång tradition som religiöst centrum i bygden. Kyrkogården är relativt liten och omgärdas av en vällagd stenmur samt en trädkrans. Ingång till kyrkogården finns i söder. På kyrkogården finns förutom kyrkan även en klockstapel samt utanför muren i det sydvästra hörnet en enklare redskapsbod. Kyrkogården har fyra kvarter som ligger runt om kyrkan. De olika kvarteren skiljer sig ganska mycket från varandra. Troligen har kyrkogården utvidgats åt norr på 1850-talet. En vandring på kyrkogården visar på ett varierande synsätt när det gäller begravningstraditioner. Gravvårdarna vittnar och skiftande ideal och många gånger om en stor hantverksskicklighet. De rymmer en mängd information om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ortsnamn och titlar. På Västra Tosrsås gamla kyrkogård förekommer titlar som handlande, soldat, bilskollärare, direktör, bostadsinspektris, häradsdomare, landtbrukare, danneman, smedmästare, stationsinspektör, banvakt och organist vilka alla vittnar om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Den äldsta delen av kyrkogården, kvarter III, rymmer påkostade diabasvårdar liksom ett antal gjutjärnshällar vilka troligtvis producerats lokalt på något av de intilliggande bruken Huseby eller Diö. I ett länsperspektiv är dessa relativt ovanliga varför ett bevarande av dessa är av yttersta vikt. Det är även viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningen kvarstår. Dessa kan med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. Som på så många mindre landsortskyrkogårdar har omsättningen på gravvårdar varit stor vilket bidragit till den uppblandade karaktär vilken möter dagens kyrkogårdsbesökare. Detta gör också kyrkogården överlag mindre känslig för nytillskott. Dessa bör dock utformas och placeras med varsamhet och hänsyn till kvarterens inbördes olika karaktär. |
