Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Linköping kn, ÖRTOMTA KYRKA 1:1 ÖRTOMTA KYRKA

 Anläggning - Värdering

ÖRTOMTA KYRKOGÅRD, ÖRTOMTA KYRKA
1/1/06
Motivering
Kulturhistorisk bedömning
Örtomta kyrka och kyrkogård bildar tillsammans med murar, klockbod, gravkapell, trädkrans,
grusgångar och grindar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden.
Kyrkan ligger på en markant höjd i det öppna fornlämningsrika sprickdalslandskapet strax
norr om den gamla landsvägen från Gistad mot Åtvidaberg. Att Örtomta kyrka ligger nära de
tre stora säterierna Ekenäs, Svenneby och Sörby återspeglas på kyrkogården som har flera
stora gravplatser för bland annat familjerna de la Gardie, Banér och Klingspor.
Bogårdsmuren hade under 1600-talet huvar av spån, muren benämns också som rappad under
1700-talet. Örtomta kyrkogård planerades om 1839 och smidesgrinden i söder tillverkades
1840. Kyrkogården utvidgades till nära dubbelt sin storlek 1862. Klockboden från 1877 och
gravkapellet har mycket höga kulturhistoriska värden, både som enskilda byggnader och som
representanter för sin byggnadskategori. De har dessutom ett restaureringshistoriskt värde
genom arkitekt Erik Fant som dessutom ansvarade för kyrkans restaurering och utformningen
av kyrkogårdens utvidgning i norr.
Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna
framförallt under 1800-talet. Grusgångarna understryker kyrkogårdens struktur med olika
karaktär på olika delar.
De påkostade grusgravplatserna ligger sydväst och nordöst om kyrkan och har omgärdningar i
form av gjutjärnsstaket, pollare med kedja eller stenram, ofta med stenklot i omgärdningens
hörn. Dessa områden karaktäriseras av omgärdade gravplatser som ligger tätt intill varandra.
Detta i kontrast till övriga gravvårdar på kyrkogården som mestadels står framför rygghäckar i
nordsydlig riktning. Till de mer påkostade gravvårdarna hör bl a en urna på kolonn från 1840-
talet. Till de omgärdade familjegravarna hör en beläggning med grus. Det är ett gravskick
som varit mycket vanligt åtminstone från mitten av 1800-talet.

Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Örtomta är
det ovanligt många adliga titlar så som friherrar och grevar och dessutom titlar med militär
anknytning samt sju nämndemän. Gravvårdar med titlar som hemmansägare/lantbrukare och
titlar med anknytning till hantverksyrken förekommer.
Utvidgningen i norr som planerades av arkitekt Erik Fant 1926 utformades i tidens
klassicistiska anda. Kyrkogården delas in i kvarter av grusgångar som bildar ett kors. Den
arkitektoniska upplevelsen förstärks av en tät trädkrans, fyra popplar som markerar rundeln i
korsets mitt samt den breda kalkstenstrappa som leder upp till den äldre kyrkogården.
Utvidgningens välplanerade utformning har stora kulturhistoriska värden Kyrkogården har
enskilda gravvårdar från den tidigare allmänna linjen. Under mer än 150 år, fram till mitten av
1960-talet, hade man s k linjegravar eller allmänna linjen på kyrkogårdarna. Där begravdes de
avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en
begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats. Det är viktigt att
bevara linjegravvårdar så att det går att följa gravläggningsordningen.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A
Kulturhistorisk bedömning
Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. De stora gravplatserna i kvarterets
västra del har flera olika typer av omgärdningar. Dessa gravplatser är ett bra exempel på hur
högreståndspersoner valt att utforma sina viloplatser, näst intill monumentalt. Grustäckningen
är mycket typisk för dessa påkostade gravar.

Kvarter B
Kulturhistorisk bedömning
Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Den centralt placerade gravvården
med gjutjärnsstaket samt rygghäckarna som löper i nordsydlig riktning är karaktärsskapande
för hela kvarteret.

Kvarter C
Kulturhistorisk bedömning
Inom kvarteret finns flera gravvårdar med mycket högt kulturhistoriskt värde. Kvarteret har
gravvårdar från 1800-talets slut fram till 2000-talet. Detta gör också att det finns en mängd
olika typer av gravvårdar på en relativt begränsad yta. Kvarteret har ett högt pedagogiskt
värde, då man kan se många olika typer av gravvårdar.

Kvarter D, K
Kulturhistorisk bedömning
Kvarteret har flera gravvårdar med mycket högt kulturhistoriskt värde. I kvarterets västra del
finns endast omgärdade gravvårdar antingen med häck, pollare med kedja, gjutjärnsstaket
eller stenram i kalksten eller granit med stenklot i hörnen. Dessa gravvårdar har ett högt
miljöskapande-, personhistorisk- och lokalhistoriskt värde. De är också goda representanter
för hur högreståndsgravvårdar utformades och vilka material som användes under 1800-talets
slut och 1900-talets början.

Kvarter E, F, G, H
Kulturhistorisk bedömning
Utvidgningen i norr som planerades av arkitekt Erik Fant 1926 utformades i tidens
klassicistiska anda. Kyrkogården delas in i kvarter av grusgångar som bildar ett kors. Den
arkitektoniska upplevelsen förstärks av en tät trädkrans, fyra popplar som markerar rundeln i
korsets mitt samt den breda kalkstenstrappa som leder upp till den äldre kyrkogården.
Utvidgningens välplanerade utformning har stora kulturhistoriska värden Kyrkogården har
enskilda gravvårdar från den tidigare allmänna linjen. Under mer än 150 år, fram till mitten av
1960-talet, hade man s k linjegravar eller allmänna linjen på kyrkogårdarna. Där begravdes de
avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en
begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats. Det är viktigt att
bevara linjegravvårdar så att det går att följa gravläggningsordningen.