Stäng fönster Ulricehamn kn, SÄNNINGARED 1:8 FÄNNESLUNDA - GROVARE KYRKA
Anläggning - Värdering
| FÄNNESLUNDA - GROVARE KYRKA | |
| 10/15/04 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN - Miljön kring Fänneslunda-Grovare kyrka kännetecknas av bristen på sammanhållen kyrkomiljö, typiskt för en sammanslagen kyrka med gränsläge för två socknar. Kyrkan omges av spridd gårds- och villabebyggelse samt en bäck i väster i ett kullrigt landskap med små hagar mellan lövdungar. Såväl Fänneslunda som Grovare medeltida kyrkor finns kvar som ruiner på några kilometers avstånd, den förra vid Fenneslunda säteri. I Grovare finns också ett församlingshus från 1923. KYRKOANLÄGGNINGEN - Fänneslunda-Grovare kyrka anlades på en ny kyrkplats då den uppfördes 1874 och kyrkogården har kvar sin 1800-talskaraktär. Kyrkogården har vidsträckta öppna, sammanhållna gräsytor omgivna av kallmurar och trädkrans. Gångarna är grusade och raka, den mellan grind och port i söder kantas av dubbelsidig björkallé. Gravvårdarna är koncentrerade till östra sidan utan strikt placering i fyra stora kvarter. En ekonomibyggnad med avträden står nära inpå kyrkan vid norra muren och är troligen från tidigt 1900-tal med bevarad karaktär, trots sentida renovering med wc-installation. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING -Fänneslunda-Grovare kyrka uppfördes 1874 efter ritningar av arkitekt Johan Fredrik Åbom vid Kungl. Överintendentsämbetet; byggnadsritningarna är från 1868 och inredningsritningarna från 1871. Den är en av pastoratets tre största kyrkor och likt arkitektens övriga kyrkor är denna salkyrka välproportionerad. Exteriören är tidstypiskt eklektisk med inslag av flera 1800-talets nystilar; nyromanska drag med flersprångiga rundbågiga öppningar och parställda ljudöppningar, nygotisk influens i den ovanliga masverksliknande lunettspröjsningen, nyklassicistiska inslag som symmetri med nord- och sydport, lisener samt frontoner på fyra sidor av den smäckra, öppna lanterninen med hög spira, typisk för sin tid. Fasaderna är plastiska med breda takgesimser av tegel och likaså en rejäl medeltidsinspirerad pilasterfris under torntaket. Sammantaget har den en stadsmässigt artikulerad utformning, ensam i sitt slag i pastoratet, och är intakt sånär som på att norra vindfånget murats igen mot kyrkorummet och liksom sakristian försetts med plåtdörr. Korets invändiga utformning har arkitektoniska kvaliteter med smala valvkappor utifrån pilastrar i en rundbågad arkad av fönster och väggmålningar. Kyrkorummets nyklassicistiska volym är bevarad, dock med rubbad symmetri i tväraxeln enligt ovan. Det mesta av den ursprungliga inredningen kvarstår intakt; predikstol, svepkors, altarring och läktarbarriär. Orgelfasaden är från en Söderlingorgel byggd 1857, installerad här 1894. Senare tillskott underordnar sig, såsom korets 1930-talsmålningar av Boråskonstnären John Hedaeus, som dekorerat många kyrkor, samt bänkar och läktarunderbyggnader från 1963. De två medeltida dopfuntarna vittnar om kyrkans båda föregångare. Sakristia och vapenhus samt passagen till kyrkorummet präglas starkt av renoveringen 1963. Kyrkan har ett samhällshistoriskt värde såsom representant för samtidens många kyrkosammanslagningar. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens kallmur, grindar, trädrader, gjutjärnsstaket runt gravar och grusgångar. - Kyrkan som en välbevarad representant för samtidens eklektiska, stora salkyrkor med i det närmaste intakt exteriör. - Kyrkan som en representant för J. F. Åboms kyrkor. - Kyrkorummets ursprungliga rumsvolym och inredning, samt orgelfasaden. - Kormålningarna av John Hedaeus. - De två dopfuntarna markerar tydligt kyrkan som representant för kyrkosammanslagningarna. - Masverksspröjsningen är ovanlig och särpräglande. - De gamla dörrarna inklusive reglarna bidrar till upplevelsen av kyrkans ålder. - Läktarbänkarna av alla slag. |
