Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Salem kn, SALEM 10:1 SALEMS KYRKA

 Anläggning - Värdering

SALEMS KYRKA
9/18/06
Motivering
Jordbrukslandskapet runt Bornsjön har anor som sträcker sig tillbaka till bronsåldern. I anslutning till kyrkplatsen finns många fornminnen från brons- och järnåldern. Platsen anges ha tjänat som S:t Botvids viloplats efter hans död omkring 1120 och troligen ungefär samtidigt uppfördes den första kyrkobyggnaden. Församlingens och kyrkans historia har även präglats starkt av bygdens herresäten och herrgårdslandskapet som utvecklades utmed Mälaren.Den lilla stenkyrkan ligger på en kuperad udde vid Bornsjön, inbäddad i den täta vegetationen av lövträd och buskar. Kyrkogården är anlagd kring kyrkan i den kuperade terrängen. De bevarade byggnaderna kring kyrkan, tidigare benbod, skola och klockarbostad, är betydande och representativa för kyrkomiljön som är synlig från motorvägen E 4, vilken slingrar sig strax öster om kyrkan.
Kyrkans äldsta delar dateras till början av 1100-talet, de omfattar tornet och större delen av den norra muren. Kraftiga murar, ett ursprungligt fönsterlöst torn med krenelering tyder på att kyrkan även var avsedd för försvarsändamål. Sakristian, som ligger mot norr i höjd med det gamla koret, byggdes troligen under 1200-talet. Någon gång under 1300-talet genomgick kyrkan en omfattande ombyggnad. Den breddades mot söder och förlängdes mot öster. Man rev då östra och södra väggarna men behöll norra långmuren, tornet och sakristian. Södra långsidan flyttade ut drygt tre meter så att långhuset fick i stort sett den form som vi ser i dag. Långhusets stjärnvalv tillkom senare under 1400-talet, samtidigt ombyggdes taket och gavlarna anpassades. Under detta århundrade tillkom också vapenhuset mot sydvästra hörnet. Tornets nuvarande spira tillfördes möjligtvis på 1570-talet. Kyrkans yttertak, delvis mönsterlagda spåntak, tillkom på 1660-talet. Omkring 1655 eller något senare förlängdes kyrkan åt öster ännu än gång. Ett nytt kor med polygonal plan och gravkammare i undervåningen uppfördes mot östra gaveln. Tornet förstärktes kring mitten av 1700-talet då det fick sin märkliga strävpelare i ena hörnet.
Salems äldsta kyrka motsvarar en typ av kyrkor som blev vanligt förekommande på 1100-talet i Sörmland. Till sin yttre karaktär, och trots flera om- och tillbyggnader, präglas Salems kyrka ännu av den romanska byggnadsstilen; mycket beroende på tornets ålderdomliga utformning. Långhusets stjärnvalv är representativa för 1400-talets byggnadsteknik och utsmyckningar.
Salems medeltida kyrka och kyrkplats vittnar om en långvarig kontinuitet som går tillbaka till tidig medeltid. Den är representativ för det sörmländska landskapets församlingskyrkor från perioden och har i flera avseenden stora likheter med t.ex. Grödinge kyrka. Den utgör även, som många kyrkor i Mälardalens herrgårdslandskap, gravkyrka åt de inflytelserika godsägande ätterna i bygden.
Av kyrkans äldsta inventarier återstår endast dopfunten av grov sandsten från tidig medeltid samt triumfkrucifixet från 1200-talets förra hälft. Det medeltida altarskåpet finns numera på Historiska museet. Största delen av inredningen förnyades eller ombyggdes 1809. Av särskilt intresse är altaruppsatsen där altarpredikstol, altare, altarring m.m. är sammanbyggda. Orgelfasaden är ritad 1855 av den kände arkitekten J.F. Åbom men nuvarande verk är från 1940-talet. Kyrkorummets präglas även av de många bevarade adliga gravminnen som speglar inflytandet från bygdens många herresäten.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Kyrkotomtens ovanliga karaktär som präglas av sjöstranden samt av uddens topografi och vegetation
- Det med kyrkogårdsmuren sammanbyggda och murade benhuset från 1700-talet?. Som ett sällsynt bevarat exempel på äldre byggnader med anknytning till forna begravningsskick. Även de stora antalet större och påkostade släktgravar med representativa gravvårdar från 1800-talets andra hälft
- Kyrkans dominerande och välbevarade medeltida karaktär som är representativ för flera samtida sörmländska församlingskyrkor
- Äldre murverk och andra spår som vittnar om olika byggnadsetapper och kyrkans arkitektoniska utveckling från medeltiden till 1700-talet
- Tornets bevarade ålderdomliga karaktär (1100-talet) av försvarstorn, med ett fåtal små öppningar och sluttande murar.
- Takens mönstersågade spån och mönsterläggning som troligen går tillbaka till 1570-talet.
- Den ovanligt utformade gravkammaren under koret som utnyttjar terrängens topografi och som är samtida med kortillbyggnaden på 1650-talet
- Interiörens karaktär som präglas främst av de höga senmedeltida stjärnvalven med dekorativa ribbor samt av det tillbyggda koret från 1600-talet.
- Dopfunten och triumfkrucifixet från tidig medeltid som härrör från kyrkans ursprungliga inredningar och dess relevans för det historiska perspektivet
- Korets scenografi och tillhörande inredning från 1809. I synnerhet altaruppsatsen med bl.a. sin sällsynta altarpredikstol utförda efter ritningar av arkitekt P.W. Palmroth
- De många begravningsminnena från stormaktstiden som härrör från bygdens inflytelserika släkter