Stäng fönster Jönköping kn, LEKERYD 9:1 LEKERYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| LEKERYDS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Kvarterets kulturhistoriska värde hänger samman med de välbevarade och påkostade gravvårdarna, deras storlek, förekomsten av titlar samt grusgravarna med omgärdningar. Historiskt sett har det varit vanligt med påkostade köpegravar längs med kyrkogårdsmuren och detta är en karaktär att värna. De äldre, mer högresta vårdarna är viktiga för kvarterets historiska dimension. Kvarter B Kvarterets kulturhistoriska värde är främst kopplat till grusgravarna och häckomgärdningarna. Grusbädden har en hundraårig hävd på landets kyrkogårdar men blir tyvärr allt mer ovanlig. Ett så väl sammanhållet kvarter som detta är av stor pedagogisk betydelse Kvarter C Kvarteret har en typisk prägel från efterkrigstiden med rygghäckar i nord-sydlig riktning på en öppen gräsyta. Bland vårdarna är de med gravram betydelsefulla för den historiska förståelsen av kvarteret, i övrigt ligger det kulturhistoriska värdet främst i enskilda gravvårdar. Rygghäckarna har en rumslig verkan och är viktiga för kvarterets karaktär. Kvarter D Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för denna tid, med regelbundet placerade gravvårdar av liknande utseende i upprepade rader. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till denna tidstypiska utformning och homogena regelbundenhet, karaktären är dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl företrädd på de flesta kyrkogårdar i landet. Urnlund Urnlunden har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med dess roll som en tidstypisk företeelse från tidigt 2000-tal. kyrkogården i dess helhet Lekeryds kyrkogård har medeltida anor liksom den nuvarande kyrkan som uppfördes under 1100-talet. På platsen stod sedan tidigare en träkyrka från 1000-talet och mycket talar för att här legat en forntida kultplats. Kyrkogården har utvidgats vid två kända tillfällen, 1895 mot norr och på 1960-talet mot norr och väster och där anlades en urnlund 2005. Den äldsta delen av kyrkogården, runt kyrkan, omgärdas av en kallmurad halvmur och en trädkrans av lönn, med äldre träd i norr och öster samt yngre träd i söder. De två delarna har två ingångar vardera med svartmålade smidesgrindar med tidstypisk utformning. Äldre träd, stenmur och smidesgrindar är viktiga för upplevelsen av kyrkogården och de knyter här an till kyrkogårdens äldre utformning. På den gamla delen är det kvarteret längs med kyrkogårdsmuren (A) och det öster om kyrkan (B) som har den mest ålderdomliga prägeln. Längs med muren fi nns fl ertalet stora och påkostade gravvårdar, ofta tillsammans med en grusbädd. Det östra kvarteret karakteriseras av de många grusgravarna och deras häckomgärdningar av måbär. Även här fi nns ett fl ertal äldre, högresta gravvårdar men de fl esta är av den moderna låga och breda typen. Häckomgärdningarna har en rumsskapande verkan som tydligt skiljer kvarteret från resten av kyrkogården. Den här typen av välbevarat och väl sammanhållet kvarter är idag ovanlig och det är här kyrkogårdens största värde ligger. Norr om kyrkan låg förmodligen det allmänna kvarteret men idag fi nns bara rester kvar av detta förr så utbredda gravskick. Kvarteret (C) har idag en tydlig efterkrigstidskaraktär med nord-sydliga rygghäckar och främst låga och breda vårdar. Rygghäckarna är ett typiskt inslag från andra hälften av 1900-talet och står för mycket av den kulturhistoriska karaktären i kvarteret. På den utvidgade delen i väster (D) står gravvårdarna placerade i rader på en öppen gräsyta, medan de i norr står mot rygghäckar av avenbok. Kyrkogården rymmer information om personer som levt och dött, yrken som försvunnit, om namn på gårdar och orter som kanske inte längre fi nns kvar. Vårdar med dessa uppgifter innehar kulturhistoriska värden genom det de berättar om Lekeryds sockens historia. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Att tänka på vid förvaltning av kyrkogården - Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras, helst på plats. - Rygghäckar är ett tidtypiskt inslag från efterkrigstiden. - Vårdar äldre än 1850 och vårdar av järn ska fi nnas med på kyrkans inventarieföreteckning. - Grusgravar med eventuell omgärdning är av stor pedagogisk betydelse och en viktig del av upplevelsen av kyrkogården. - Den sammanhängande raden med grusgravar längs kyrkogårdsmuren har stor strukturell betydelse. |
