Stäng fönster Jönköping kn, VÄSTER 1:37 SLOTTSKAPELLET
Anläggning - Värdering
| SLOTTSKAPELLET | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter 1 och 2 Kvarter 1 och 2 utgör tillsammans med Slottskapellet det som återstår av 1600-talets kyrkogård. Karaktären är därmed annorlunda jämfört med övriga kyrkogården. Den tysk-romantiska parkprägel området fi ck 1871-72 kan idag bara skönjas i de rundade hörnen mot kapellet och någon enstaka buske. Kvarter 2 är det kvarter som har kvar mest av sin äldre karaktär genom sina glest och oregelbundet stående vårdar. Kvarter 1 har mer karaktär av uppställningsplats för ”museivårdar”. Vårdbeståndet spänner från 1600-talet till idag och besitter mycket höga kulturhistoriska värden. De återspeglar såväl den förindustriella hantverksmässigheten som skiftande stilideal. Titlarna berättar om en nu försvunnen fästningsstad och olika yrken i 1800-talets Jönköping. Kvarter 4-6, 10-13 och 16-19 Kvarter 4-6, 10-13 och 16-19 utgör större delen av kyrkogården och är därmed avgörande för helhetsintrycket. De kan karakteriseras som utpräglade köpegravskvarter med familjegravar. Strukturen bestäms av rätvinkliga gångar och raka nord-sydliga gravrader. Särskilt området kring den nord-sydliga allén har ansetts vara särskilt fi nt. I begränsad utsträckning har inre, grusbelagda gångsystem bevarats, vilka är viktiga att vidmakthålla i pedagogiskt syfte, särskilt som övriga gångar asfalterats. Gravvårdsbeståndet är rikt och varierat och ger således en god bild av utvecklingen på detta område under 1800- och 1900-talet. Av stor betydelse för upplevelsen är de stora monumenten från 1860-talet till 1900-talets mitt. De är med sina högresta respektive utbredda former uttryck för det förra sekelskiftets framhävande av den gravlagdes status i kontrast mot efterkrigstidens små vårdtyper. Ungefär hälften har kvar sina grusbäddar. Inramning med stenram, häck eller järnstaket är också viktiga delar i den enskilda gravens utformning. Till detta hör även de resliga cypresser och hängande sorgeträd som har stor betydelse för helhetsintrycket. Många vårdar besitter höga konst-, personoch lokalhistoriska värden. Exempel på de sistnämnda är vårdar med titlar, vilka berättar om Jönköpings historia som industri- och regementsstad. Flera stora industrimän har sina gravvårdar här. Ambitionen bör vara att bevara det äldre vårdbeståndet på plats i så stor utsträckning som möjligt, inklusive befi ntliga arrangemang. Därvidlag är gruset viktigt att framhålla som karaktärsskapande inslag på kyrkogården i stort. Även bland efterkrigstidens mer modesta vårdar fi nns intressanta exempel värda att bevara med hänsyn till titlar. Nytillskott bör betraktas restriktivt på kvarterens känsligare delar, särskilt då kvarter 5. Kvarter 7-8 och 21 Urngravskvarteren och deras hyresstenar speglar vår samtids förändrade gravsed med en ökad grad av anonymitet. Kvarteren har en medveten utformning som i fallet med kvarter 8 skiljer ut sig från övriga kyrkogården. Kvarter 7 och 21 är de delar av kyrkogården som lättast kan expandera för nya gravsättningar. Kvarter 3, 9 och 14 Kvarter 3, 9 och 14 är ett sammanhängande område som kännetecknas av efterkrigstidens vanliga uppställning med låga vårdar utefter rygghäckar. Områdets ursprungliga egenskap av allmän linje är dock ännu lätt utläsbar genom ett stort antal anspråkslösa vårdar från 1900-talets förra hälft. Dessa är viktiga historiska dokument som sällan fått stå kvar på länets kyrkogårdar. De berättar om stadens breda befolkningslager, där man sällan hade råd att köpa sig en gravplats, på sin höjd en enklare stenvård. Det är viktigt att dessa vårdar får fi nnas kvar i kvarteret. Ett värde fi nns även i den struktur som rygghäckarna skapar. Stora luckor som bitvis fi nns i gravraderna tillåter nya gravsättningar. kyrkogården som helhet Slottskyrkogården har en skiftande historia, men är idag en representant för 1800-talets stadskyrkogårdar. Sannolikt har kyrkogården medeltida ursprung, med tanke på att Slottskapellet står på grunden efter en äldre stenkyrka med romansk plan. Kyrkogården omges bitvis av en kallmur från 1700-talet, i övrigt av en kalkstensmur från 1970-talet och trästaket. Runt en stor del av kyrkogården är trädkrans. Huvudingången i norr utmärks av en påkostad smidesgrind från 1924. Kyrkogården fi ck i stort sin nuvarande utsträckning 1871-72 då gravkvarteren ordandes i strikt rutnätsplan med grusgångar och alléer i tidens anda. Området invid Slottskapellet från 1694 i kyrkogårdens norra del är kyrkogårdens äldsta, det skiljer sig markant från de övriga. Området omgestaltades i enlighet med tysk-romantiskt parkideal 1871, men denna karaktär är idag något utslätad. Det strukturmässiga värdet ligger främst i kvarter 2 med glest och oregelbundet stående vårdar på ursprungliga platser. I kvarter 1 är ett fl ertal äldre vårdar placerade längs med muren. Bland vårdarna i dessa båda kvarter fi nns fl era exempel på gravkonst från 1600-, 1700- och 1800-talen. Dessa speglar det hantverk som gravkonstframställningen utgjorde innan industrialismen. Några av dem berättar genom sina titlar om den nu försvunna fästningsstaden Jönköping. Nya gravsättningar bör undvikas i dessa kvarter. Trots vissa förändringar så har kyrkogården i stort bevarat sin karaktär från 1871-72. Gångsystemet är idag asfalterat, men inom kvarter 5 så har grusgångarna mellan gravraderna bevarats. Vid- makthållandet av dessa fyller ett pedagogiskt syfte. Huvuddelen av kyrkogården präglas av familjegravar från 1860-talet till omkring 1950. Ungefär hälften av dessa har kvar sina grusbäddar, vilket betyder mycket för intrycket av kyrkogården. Ett fortsatt bevarande av dessa är därför viktigt, särskilt där man kan tala om större grupperingar och i anslutning till den stora nord-sydliga allén, en särskilt statusfylld plats. Gruset står för höga gestaltningsmässiga värden. De olika gravinramningarna är också karaktärsskapande, framför allt lägger man märke till järnstaketen, varav fl era tillverkats på Jönköpings mekaniska verkstad. De äldre vårdarna är tydliga uttryck för sin tids individualism genom sina högresta former. De yngre speglar med sina låga, breda former bestämmelser om maximihöjd, men är ofta lika påkostade. Bland vårdarna fram till omkring 1940 fi nns en variation i utförandet som man bara kan fi nna på en större stadskyrkogård. Flera av familjegravarna är verkliga högreståndsexponenter som genom titlar och namn på vårdarna berättar om framträdande personer i Jönköping under 1800-talets senare hälft och 1900-talets förra: industrimän som Hay och Krönlein, högre tjänstemän, militärer och läkare m.m. Vissa titlar minner om yrkesroller och delar av Jönköping som försvunnit, som regemente och spårvägar. Flera vårdar kan förutom de lokal- och personhistoriska värdena även tillskrivas ett högt konstnärligt värde. Sammantaget kan konstateras att mycket av kyrkogårdens särart kommer av detta rika gravvårdsbestånd. Till fl era gravar hör resliga cypresser och sorgeträd som även betyder mycket för intrycket. Till antalet så upptager efterkrigstidens låga vårdtyper en stor del av kyrkogården. Men det är endast kvarter 14 i sydväst och den lilla utvidgningen i nordväst, från 1982, som de helt präglar. Dessa vårdar talar ett annat språk än de äldre och speglar en kollektiv anda. Kvarter 14 utgörs av gravrader kantade av rygghäckar. Detta är en vanlig karaktär på landets kyrkogårdar. Dock har kvarteret ett förfl utet som allmän linje, tydligt avläsbart i ett stort antal bevarade små vårdar från 1900-talets förra hälft. Dessa berättar om stadens bredare folklager, som ej hade råd att köpa sig en gravplats. Det är en historia som är viktig att värna. Vår egen tids förändrade gravskick tar sig uttryck i en minneslund och tre urngravskvarter. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Trädrader och gångsystem är väsentliga delar av kyrkogårdens 1800-talskaraktär och därmed viktiga att vidmakthålla. - Grusad yta på gångar och gravar utgör ett karaktärsskapande inslag som bör vidmakthållas, även vid byte av gravrättsinnehavare. - Vårdar fram till 1940 är av avgörande betydelse för kyrkogårdens kulturhistoriska värde. Särskilt gäller detta de stora familjegravarna som har en karaktärsskapande verkan. Dessa äldre vårdar med eventuella tillhörande arrangemang som stenramar, staket och kättingar bör bevaras på plats. Vägledande vid bevarande är även förekomst av titlar, vilka berättar om stadens historia. Detta kan även gälla senare vårdar. - Planteringar såsom cypresser och sorgeträd i anslutning till gravarna besitter höga gestaltningsmässiga värden att slå vakt om. |
