Stäng fönster Ljungby kn, SKOGSKYRKOGÅRDEN 1 LJUNGBY SKOGSKYRKOGÅRD
Anläggning - Värdering
| lJUNGBY SKOGSKYRKOGÅRD | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter 06 Kvarteret har en väldigt homogen karaktär med låga rektangulära vårdar i svartgrå färgskala. Återanvändning av gravvårdar är ett mycket bra alternativ för att bevara stenar vilket också gör att kvarteret behåller sin karaktär. Omgärdningarna bör bevaras och de som idag är gräsbevuxna skulle med fördel kunna återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Nytillskott bör harmoniera med de befintliga gravvårdarna vad gäller material, storlek och form. Urnlund – Kvarter 07, 08 och 09 Urnlunden ger trots sin låga karaktär ett mångsidigt och fritt uttryck. Detta gör att urnlunden inte är så känslig för nytillskott. Hänsyn bör dock tas den låga skalan och till de befintliga och intilliggande gravvårdarna. Återanvändning av stenarna är ett bra alternativ till nya sedan det att gravrätterna gått ut. Kvarter 10, 11, 12 och 13 Kvarteren har en heterogen karaktär med gravvårdar från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Man bör dock ta hänsyn till kvarterets färgskala, vilken är viktig att bevara. Genom sina konsthistoriska, lokalhistoriska och hantverksmässiga värden är en del av kvarterets gravstenar av extra kulturhistoriskt intresse. Många av de gravvårdar som står i kvarteren ger en väldigt bra bild över 1920- 1940-talets gravvårdsideal med sina grusgravar och gravvårdar. Att man låtit behålla denna karaktär på de äldsta kvarteren gör att kyrkogården ger en bra bild över utvecklingen och synen på gravsättning fram till våra dagar. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. Gravvårdarna bör i möjligaste mån bevaras även efter det att gravrätterna gått ut, alternativt återanvändas. Återanvänds de bör de stå kvar på sin ursprungliga plats för att kvarteren ska få bibehålla sin karaktär. Vid återanvändning bör gravvårdens tidigare inskriptioner dokumenteras och även tidpunkt för återvinningen. Den gravvård vilken är utförd i smide har stora rostangrepp. Detta bör åtgärdas. Smidet borstas först rent från rost med en stålborste. Därefter grundas den med blymönja. När detta torkat slutstrykes vården med linoljefärg. På ett flertal ställen bl.a. i kvarter 12 hittar man stenramar där en sida eller fler lossnat från sin plats. Någon grav i kvarter 11 och 13 har fallit framåt och några gravstenar i kvarter 13 syns nästan inte vid inventeringen då växtligheten runt omkring tagit överhanden. Detta bör åtgärdas, dels för att gravvårdarna ska bli synliga, dels för att förhindra de snubbelolyckor som kan inträffa vid de stenramar som fallit. I de fall där gravvårdarna har fått större lava-angrepp bör man tvätta bort dessa för att inskriptioner och hantverk ska bli synligt. Lavarna mjukas upp med vatten och tvättas lätt med nylonborste. Gravstenen packas sen in i cellstoff eller hushållspapper och vatten samt ett lager plastfolie. Inpackningen får sedan verka ett dygn och därefter rengörs stenen med ljummet vatten och nylonborste. Man ska inte använda vassa verktyg eller stålborstar då detta skadar sten och skadorna efter dessa blir dessutom grogrund för nya lavor. Kvarter 14 Kvarteret har en homogen karaktär med gravvårdar i enbart två material och nästan enbart två olika format. Nytillskott bör harmoniera med de befintliga gravvårdarna var gäller färg och form. Rektangulära stående stenar placeras i den nordvästra samt den sydöstra delen, medan rektangulärt liggande placeras i de övriga delarna. Ett alternativ till nytillskott är att återanvända gravvårdarna efter det att gravrätten gått ut. Kvarter 15 Kvarteret har en heterogen karaktär med gravvårdar som härrör från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till dess låga skala och till de befintliga gravvårdarna och de gravlinjer de står i. Flera gravstenar har tillhörande stenramar och dessa bör bevaras och kan i möjligaste mån återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. Särskild hänsyn bör tas till de stenar som idag står kvar i den allmänna linjen då de vittnar om ett gammalt gravsätt vilket idag inte används mer. I de fall där gravvårdarna har fått större lava-angrepp bör man tvätta bort dessa för att inskriptioner och hantverk ska bli synligt. Lavarna mjukas upp med vatten och tvättas lätt med nylonborste. Gravstenen packas sen in i cellstoff eller hushållspapper och vatten samt ett lager plastfolie. Inpackningen får sedan verka ett dygn och därefter rengörs stenen med ljummet vatten och nylonborste. Man ska inte använda vassa verktyg eller stålborstar då detta skadar sten och skadorna efter dessa blir dessutom grogrund för nya lavor. Kvarter 16 Kvarteret håller en homogen karaktär med låga gravvårdar i utförda i grå och röd granit. Detta gör att kvarteret är mer känsligt för nytillskott. Dessa bör därför harmoniera med de befintliga gravvårdarna och inte avvika i färgskala eller format i någon större utsträckning. Ett alternativ till uppförande av nya gravstenar är att återanvända de gamla gravvårdarna för att bibehålla kvarterets karaktär. Gravvårdar med tillhörande omgärdningar kan med önskvärdhet återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Bruket med grusgravar och omgärdningar av olika slag var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. Kvarter 17 Kvarter 17 har en homogen karaktär med gravvårdar i ljus grå och röd granit och i låg skala. Då kvarteret har ett så homogent uttryck är det känsligt för nytillskott. Dessa bör därför harmoniera med de gravvårdar som finns och inte avvika i färgskala eller format. Ett alternativ till uppförande av nya gravstenar är att återanvända de gamla gravvårdarna för att bibehålla kvarterets karaktär. Gravkvarteret ger en bra bild över hur 1950-talets gravskick var och hur de restriktioner som uppfördes vid denna tid formade gravvårdarna och gravkvarteren. Kvarter 18 och 19 Kvarter 18 och 19 har en homogen karaktär med gravvårdar i ljus grå och röd granit och i låg skala. Då kvarteret har ett så homogent uttryck är det relativt känsligt för nytillskott. Dessa bör därför harmoniera med de gravvårdar som finns och inte avvika för mycket i färgskala eller format. Ett alternativ till uppförande av nya gravstenar är att återanvända de gamla gravvårdarna för att bibehålla kvarterets karaktär. De gravvårdar med tillhörande omgärdningar kan med önskvärdhet återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Bruket med grusgravar och omgärdningar av olika slag var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. Kvarter 20 Kvarteret har en relativt homogen karaktär vad gäller färg och den lågt hållna skalan. Nytillskott bör därför uppföras med hänsyn till detta. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressant och bör därför få stå kvar i kvarteret sedan det att gravrätten gått ut, alternativt återanvändas. Den gjutjärnsvård som står i kvarteret har fått vissa rostangrepp. Gjutjärn som rostat bör borstas bort med en stålborste. Därefter grundas järnet med blymönja och slutstrykes med linoljefärg. Kvarter 21 Kvarter 21 har en relativt homogen karaktär med gravvårdar i låg skala och där de flesta har ett lågt rektangulärt format. Trots detta är kvarteret inte alltför känsligt för nytillskott då fler stenmaterial har använts samt att de fått ett mer varierat uttryck. Ny gravvårdar bör dock harmoniera med de befintliga gravvårdarna och följa den lågt hållna skalan. Ett alternativ till nytillskott är att återanvända gravvårdarna sedan det att gravrätterna gått ut. Detta för att bibehålla kvarterets karaktär Kvarter 22 Kvarteret håller en låg skala men har i övrigt en väldig mångfald i sitt uttryck vilket ger en bra bild av nutida begravningssätt. Gravvårdarna i detta kvarter har fått ett mer personligt utförande, i många olika material och nästan ingen grav är den andre lik. Detta gör att kvarteret inte är känsligt för nytillskott. Dock bör man ta hänsyn till den lågt hållna skalan. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är flera av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån få stå kvar i kvarteret sedan gravrätten gått ut, alternativt återanvändas. Kvarter 23 Kvarter 23 har en heterogen karaktär med gravvårdar med varierande uttryck och former. Då mångfalden gör karaktären, är kvarteret inte känsligt för nytillskott. Man bör dock ta hänsyn till den lågt hållna skalan vid uppförandet av nya gravvårdar. Kvarteret ger en bra bild av nutida begravningssätt. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är flera av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån få stå kvar i kvarteret sedan gravrätten gått ut, alternativt återanvändas. Sammanfattande bedömning och karaktär På Ljungby Skogskyrkogård har människor begravts sedan 1920-talet och kyrkogården är därför en relativt ung kyrkogård. Kyrkogården som är väldigt stor, omgärdas av staket, skogspartier och häckar. Ingångar till kyrkogårdens finns på flera ställen i öst, norr och söder. På kyrkogården finns förutom Annelundskyrkan även kapell, klockstapel, begravningsmuseum och ekonomibyggnader. Kyrkogården omfattar 21 kvarter där den övervägande delen av dessa omfattar stora gravområden. Kvarteren har tydliga ”årsringar” med olika karaktär. Kyrkogården har utvidgats åt väster och norr på 1970-talet. En vandring på kyrkogården visar på ett varierande synsätt när det gäller begravningstraditioner. Gravvårdarna vittnar om skiftande ideal och många gånger om en stor hantverksskicklighet. De rymmer en mängd information om person- och lokalhistoria i form av personnamn, ortsnamn, titlar, ord och personliga dekorationer. Denna mångfald är viktig att bevara. På Skogskyrkogården finns titlar såsom sadelmakaren, hemmansägaren, byggmästaren, järnvägstjänstemannen, generalkonsulinna och handlande vilka vittnar om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits och finns i trakten. De äldsta kvarteren ligger på höjden i sydöst. Här finns påkostade diabas- och granitvårdar från 1920- och 1930-talen samt låga rektangulära gravvårdar i främst diabas från samma tider och fram till våra dagar. De flesta av gravvårdarna i denna del av kyrkogården har stenramar vilka antingen är gräsbesådda eller grusade. Här förekommer också gravplatser med tillhörande pollare med kätting eller gjutjärnsstänger. Några gjutjärnsstaket förekommer också. Det är viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningen består. Dessa kan med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande från mitten av 1800-talet och fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. Omsättningen på gravvårdar har varit liten då kyrkogårdsområdet är stort och man kunnat anlägga nya kvarter allt eftersom behovet av nya begravningsplatser uppkommit. I kvarteren ser man tydligt årsringarna för när det är anlagda och brukade. De nytillskott som uppförs på kyrkogården bör harmoniera med de befintliga gravvårdarna på de sätt vilka står beskrivna om under respektive kvarter. Gravstenar i mer fria former kan med fördel uppföras i kvarter 22 och 23. Ett alternativ till uppförandet av nytillskott är att återanvända gravvårdar sedan det att gravrätten gått ut. Detta för att behålla karaktären i kvarteret samt bibehålla de stenar vars konsthistoriska och hantverksmässiga värden är av extra kulturhistoriskt betydelse. Innan omgravering ska gravvården dokumenteras genom anteckningar och fotografier. Även tidpunkt för omgravering ska noteras. De gravvårdar och omgärdningar vilka är utförda i smide eller gjutjärn och som har rostangrepp bör åtgärdas. De borstas först rena från rosten med en stålborste. Därefter grundas de med blymönja. När detta torkat slutstrykes vården med linoljefärg. På ett flertal ställen bl.a. i kvarter 12 hittar man stenramar där en sida eller fler lossnat från sin plats. Någon grav i kvarter 11 och 13 har också fallit framåt. Några gravstenar i kvarter 13 syntes nästan inte vid inventeringen då växtligheten runt omkring tagit överhanden. Detta bör åtgärdas, dels för att gravvårdarna ska bli synliga, dels för att förhindra de snubbelolyckor som kan inträffa vid de stenramar som fallit. I de fall där lavar börjat växa på stenarna så att inskriptioner och hantverket börjat döljas bör detta tas bort. Det gör man genom att försiktigt blöta upp lavorna med ljummet vatten och tvättas lätt med en nylonborste. Gravstenen kan i svårare fall packas in i cellstoff eller hushållspapper och vatten, samt ytterst ett lager hushållsplastfolie. Inpackningen får verka i ett dygn och rengörs sedan med nylonborste och vatten. Viktigt är att man inte använder verktyg och stålborstar för att ta bort lavar, då dessa gör mer skada på stenen och reporna blir en grogrund för mer lavor. Det är viktigt att tänka på vid alla skötselåtgärder på gravvårdar är att ingreppen inte får skada gravvården och att de skall förlänga gravvårdens livslängd. |
