Stäng fönster Gislaved kn, HESTRA 4:1 SÖDRA HESTRA KYRKA
Anläggning - Värdering
| SÖDRA HESTRA KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A – C och G Kvarter A – C och G har till följd av det sena 1900-talets rationaliserade skötsel en övervägande efterkrigstida karaktär med rader av låga vårdar i sammanhängande gräsmatta. Det kulturhistoriska värdet ligger i enskilda vårdar. De äldre vårdar som står kvar på ursprunglig plats ger en dynamik och ett historiskt djup åt kvarteren. Flera av dem har konstnärliga kvaliteter. Den enda bevarade grusgraven är närmast av pedagogiskt intressse. Titlar på vårdar speglar såväl det gamla bondesamhället som framväxten av stationssamhället Broaryd. Många av de sekundärt uppställda vårdarna vid kyrkogårdsmuren besitter höga konst- och lokalhistoriska värden. Detta gäller framför allt de handhuggna stenarna och järnkorsen Kvarter D – F Kvarteren vid kyrkans norra och östra sida har trots borttagande av grusytor i hög grad kvar sin prägel av det förra sekelskiftets kyrkogårdsideal. Detta tar sig uttryck i det rika beståndet av vårdar från denna tid. De påkostade formerna och de befi ntliga titlarna speglar kvarterens höga status. Här ligger fl era kyrkoherdar och kyrkovärdar. Kvarter E och D har ett strategiskt läge vid landsvägen och ingången, där fi nns även den mest enhetliga karaktären. Fyra gravar har bevarad grusbädd, därav två stycken med gjutjärnsstaket vilka besitter ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Norra utvidgningen Norra utvidgningen är ett exempel på det senare 1900-talets mer löst planerade kyrkogårdar, men ansluter likväl naturligt till gamla kyrkogården. De få urngravarna visar på ett gravskick som ännu snarare är undantag än regel. Nya kyrkogården Nya kyrkogården från 1922 har en symmetrisk uppbyggnad som något utslätats genom borttagandet av tväraxeln. Genom häckar och trädkrans bildar kyrkogården ett välavgränsat rum. Rygghäckar skapar struktur på den norra hälften. Intrycket är idag rent efterkrigstida genom borttagandet av grus och ramar till förmån för sammanhängande gräsytor. Vårdarna håller en för mellan- och efterkrigstiden typisk låg profi l. Person- och lokalhistoriskt värde finns i vårdar med titlar, vilka främst speglar stationssamhället och dess olika yrkesgrupper. kyrkogården som helhet Södra Hestra kyrkogård har medeltida ursprung, men av detta syns idag inget ovan mark. I den väl sammanhållna kyrkomiljön med bl.a. sockenstuga och kyrkstallar fi nns två kyrkogårdar i anslutning till varann, den ovannämnda gamla och den nya från 1922. Gamla kyrkogården utgör en välavgränsad enhet genom kallmurade stödmurar och en nu något splittrad trädkrans. Smidesgrindar mellan granitstolpar utgör ingångar från bygatan i öster, vid dessa står en av länets få på plats bevarade fattigbössor. Kyrkogården har kontinuerligt förändrats och skötseln rationaliserats. Som en följd av detta har den tidigare karaktären från förra sekelskiftet till stor del utslätats. Grusbäddar och stenramar har avlägsnats och grusgångar lagts igen eller asfalterats. Intrycket av kyrkogårdens södra hälft är övervägande efterkrigstida med rader av låga vårdar i gräsmatta. Endast enstaka äldre vårdar står kvar på ursprunglig plats och ger därmed dessa kvarter en viss dynamik och historisk förankring. Vid kyrkans norra sida (kvarter D-F) domineras däremot intrycket av påkostade gravvårdar från decennierna kring 1900, varför denna del som helhet har ett ansenligt kulturhistoriskt värde. Tre kyrkoherdegravar markerar kvarterens höga status. Särskilt karaktärsskapande är två av kyrkogårdens få bevarade grusgravar, vilka här inhägnas med konstrika gjutjärnsstaket. Vid södra kyrkogårdsmuren fi nns en stor mängd borttagna äldre vårdar placerade. Ett tiotal handhuggna stenar från 1700- och 1800-talen speglar liksom ett smideskors den hantverksmässiga gravkonsten innan industrialismen. Några gjutjärnskors, varav ett på ursprunglig plats, representerar de första industriellt framställda gravvårdarna, tillverkade vid bygdens järnbruk. Längs gamla kyrkogårdens norra sida sträcker sig i slänten en ännu föga utnyttjad utvidgning från 1973, ritad av den i stiftet flitige kyrkogårdsarkitekten Ragnar Ekstedt, Växjö. Vid dess ingång i öster står ett bårhus av kalksandtegel från 1961, med vissa arkitektoniska kvaliteter. Nya kyrkogården från 1922 bildar genom häckar och trädkrans ett väl sammanhållet rum. Smidda pargrindar för in från väster och öster. Uppbyggnaden är tidstypiskt symmetrisk. Ursprungsintrycket är dock försvagat genom tväraxelns igenläggning, huvudaxelns asfalterande och ett konsekvent borttagande av grusbäddar till förmån för lättskötta gräsytor. Rygghäckar skapar dock en viss struktur på norra hälften. Karaktären är idag övervägande efterkrigstida med låga vårdar. Det kulturhistoriska värdet ligger i övergripande strukturer och enskilda vårdar av lokal- eller personhistoriskt intresse. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. Person- och lokalhistoriska värden är knutna till vårdar med titel, vilka refl ekterar såväl det gamla bondesamhället som stationssamhället Boaryd. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrka och kyrkogård har ett monumentalt läge i kyrkbyn. - Kallmurar, smidesgrindar, grindstolpar, trädkransar och häckar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och defi nierar de olika årsringarna. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, inklusive eventuella tillhörande arrangemang som grus, staket eller stenram. Järnkors och vårdar äldre än 1850 skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Nytillskott bör betraktas restriktivt i kvarter E. |
