Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Ljusnarsberg kn, SVEPARTORP 1:5 SVEPARTORP

 Anläggning - Värdering

SVEPARTORP
3/22/10
Motivering
Bergsbruket har präglat Örebro läns utveckling från 1100-talet fram till 1970-talet, främst i den geografiska del som kallas Bergslagen.

Gården Svepartorp speglar tydligt just utvecklingen under 1600-talet och stormaktstiden, då centralmakten i Sverige aktivt verkade för att kolonisera området som en del i strävandena att utveckla landets bergsbruk och järnhantering. Gårdens topografiska läge är mycket karakteristiskt för denna tids nybyggnade som ofta förknippas med den tidens invandring från Finland.

Det är Länsstyrelsens ambition att genom ett strategiskt arbete med byggnadsminnesförklaringar spegla bergsbrukets och järnhanteringens långa historia i länet från olika aspekter. Svepartorp speglar en viktig del av denna utveckling - den tid då det centralstyrda bergsbruket började forma kulturlandskapet i länet.

Gården har också ett betydande byggnadshistoriskt egenvärde genom sina represenativa och välbevarade byggnader. Mangårdsbyggnaden från 1830-talet är en osedvanligt välbevarat exempel på sin tids träbyggnadsteknik. Den påkostade och likaså välbevarade interiören med bl.a. olika typer av dekorationsmåleri har genom sin art och autencitet få motsvarigheter i länet. Den representerar som helhet en typ av byggnad som är karakteristisk för sin trakt, men som idag blivit alltmer sällsynt.

Ekonomibyggnaderna på gården är också välbevarade och kompletterar på ett tydligt och pedagogiskt sätt bilden av gårdens utveckling och de olika verksamheter som bedrevs inom jordbruket.

Det tillhörande odlingslandskapet har brukats kontinuerligt och bibehållit sin öppenhet. En mindre allé av äldre ädellövträd leder fram till gården och accentuerar kulturmiljöns historiska dimension.

Genom sitt byggnadshistoriska värde och välbevarade ursprungliga karaktär fyller gården Svepartorp väl kraven i 3 kap 1 § kulturminneslagen - "synnerligen märklig genom sitt kulturhnistoriska värde" - för att skyddas och bevaras som byggnadsminne.